Prisad vare Allah, Herre över världarna, och frid och välsignelser vare med vår profet Muhammad (saas) och hela hans familj och alla hans kompanjoner.

"Eid är ett arabiskt ord som hänför till något återkommande, som kommer tillbaka och återupprepas. Eider, eller högtider, är symboler som kan återfinnas i varje nation, både de som baseras på uppenbarade skrifter och de som är avgudadyrkande, och även andra, eftersom att fira högtider är någonting som är en instinktiv del av den mänskliga naturen. Alla människor vill ha speciella tillfällen att fira, då de kan samlas och uttrycka sin lycka och glädje.

Icke troendernas högtider kan vara anknutna till världsliga saker, såsom årets början, början av en odlingssäsong, väderförändring, bildande av en stat, tronföljd, och så vidare. De kan också vara knutna till religiösa (tillfällen), som många av de högtider som enbart hör till judar och kristna, såsom torsdagen då de påstår att bordet sändes ner till Jesus, jul, nyår, tacksägelsedagen, och helgdagar då man utbyter presenter. Dessa firas i alla europeiska och nordamerikanska länder nuförtiden, och även i andra länder där det kristna inflytandet är utbrett, även om landet inte ursprungligen är kristet. Det kan hända att några så kallade muslimer deltager i dessa högtider på grund av okunskap och/eller hyckleri.

Magianerna (Zorostrianerna) har också sina egna högtider, såsom Mahrajaan, Nowruz och så vidare.

Baatini har också sina egna högtider, såsom "Eid al-Ghadeer", då de påstår att profeten (saas) gav khilaafat till 'Ali (raa) och till de tolv imaamerna efter honom.

Muslimerna urskiljer sig genom sina högtider

Profetens ord (saas) "Varje nation har sina högtider, och detta är er högtid", visar att dessa två Eider enbart är för muslimerna, och att det inte är tillåtet för muslimer att imitera kuffar och mushrikeen i någonting som är en typisk/utmärkande del av deras firande. Oberoende om det gäller mat, klädsel, fyrverkeri eller dyrkan. Muslimska barn bör inte tillåtas att leka på kuffars högtider, eller att sätta upp pynt/dekorationer, eller vara tillsammans med kuffar under dessa tillfällen. Alla kaafir- eller påhittade högtider är haraam, såsom självständighetsdagsfirande, årsdagen av revolutioner, helgdagar då man firar träd eller tronföljdstillträde, födelsedagar, Labour Day, Nilfestivalen, Shimm al-Naseem (Egyptisk vårhelgdag), teachers' day (lärarens dag) och al-Mawlood al-Nabawi (profetens födelsedag (saas)).

Muslimerna har inga högtider utöver Eid al-Fitr och Eid al-Adhaa pga av hadeethen berättad av Anas (raa), som sa: "Allahs sändebud (saas) kom till Madeenah och folket hade två dagar då de brukade leka och ha roligt. Han sa, 'Vilka är dessa två dagar?' De sa, 'Vi brukade leka och ha roligt på dessa dagar i Jaahiliyyah (preislam). Allahs sändebud (saas) sa, ' Allah har gett er någonting bättre än dem, (det är) dagarna Adhaa och Fitr.'" (Sunan Abi DAwood, 1134).

Dessa två Eid-dagar är bland Allahs tecken eller symboler som vi måste fira och vi måste förstå avsikten och meningen bakom dem. Här följer en diskussion om några av reglerna och sederna för de två Eid-dagarna enligt islamisk sharee'ah.

1 - Ahkaam al-Eid (Regler för Eid)

Fasta

Det är haraam att fasta på Eid-dagarna pga hadeethen från Abu Sa'eed al-Khudri (raa), som sa att Allahs sändebud (saas) förbjöd fasta på dagen för Fitr och offerdagen (Adhaa).(Rapporterad av Muslim, 827)

Regler för Eid-bönerna

Några av de lärda säger att Eidbönerna är waajib (obligatoriskt) - detta är Hanafis och Shaykh alIslam Ibn Taymiyyahs (r) åsikt. De säger att profeten (saas) alltid bad Eidbönen och aldrig försummade att göra det, inte ens en enda gång. De tar aayahn, "Therefore turn in prayer to your Lord and sacrifice (to Him only)" [al-Kawthar 108:2], dvs Eidbönen och offringen efter den, som bevis, som är en anvisning och faktumet att profeten (saas) beordrade att kvinnorna skulle hämtas ut för att deltaga på Eidbönerna, och att en kvinna som inte hade en jilbaab skulle låna en från sin syster. Några lärda säger att Eidbön är fard kifaayah. Detta är Hanbalis åsikt. En tredje grupp säger att Eidbön är sunnah mu'akkadah. Detta är Maaliki och Shaafa'is åsikt. De tar hadeethen från Beduinen som säger att Allah inte har ålagt sina slavar någon bön utöver de fem dagliga bönerna som bevis. Så muslimen bör vara angelägen att närvara vid Eidböner, och faktumet att man följer profetens (saas) exempel genom att göra det borde vara tillräckligt som motivation.

Väsentligheter och tid för Eidbön

Några lärda (Hanafi och Hanbaliskolan) säger att villkoret för Eidbön är att iqaamah ska läsas och att bönen ska genomföras i jamaa'ah (kongregation/församling). Några av dem sa att villkoren för Eidbön är samma som villkoren för fredagsbön, med undantag för khutbahn, vid vilken närvaro inte är obligatorisk (till skillnad från fredagsbönen där den är det). Majoriteten av lärda säger att tiden för Eidbön börjar när solen har stigit upp över ett spjuts höjd, sett med blotta ögat, och håller på tills solen närmar sig sin zenith.

Beskrivning av Eidbönen

'Umar (raa) sa: "Eidbönen och al-Adhaaär två kompletta rak'ah, inte förkortade. Detta är enligt er profets ord (saas), och lögnaren är dömd."

Abu Sa'eed sa: "Allahs sändebud (saas) brukade komma ut till böneplatsen på dagen för Fitr och al-Adhaa, och det första han brukade göra var att be."

Takbeer upprepas sju gånger i den första rak'ahn och fem gånger i den andra. Koranen ska reciteras efter båda.

Det rapporterades från 'Aa'ishah (raa): Takbeer i al-Fitr och al-Adhaa är sju i den första rak'ahn och fem i den andra, förutom takbeer i rukoo'. (Rapporterad av Abu Dawood; saheeh genom summan av dess isnaad).

Om en person som ansluter sig till bönen hinner upp imaamen under dessa extra takbeerat, bör han säga "Allahu akbar" med imaamen, och han behöver inte ta igen någon takbeerat som han eventuellt har missat eftersom de är sunnah, inte waajib. Vad angår det som bör sägas mellan takbeerat så rapporterade Hammaad ibn Salamah från Ibraheem att Waleed ibn 'Uqbah kom in i moskén när Ibn Mas'ood, Hudhayfah och Abu Moosa var där, och sa, "Eid är här, vad bör jag göra?" Ibn Mas'ood sa: "Säg 'Allahu Akbar', prisa och tacka Allah, sänd välsignelser över profeten (saas) och gör duáa, säg sedan 'Allahu akbar', prisa och tacka Allah, sänd välsignelser över profeten (saas)... etc." (Rapporterad av al-Tabaraani. Det är en saheeh hadeeth som nämns i al-Irwaa' och på andra ställen).

Koranrecitation i Eidböner

Det är rekommenderat (mustahabb) att imaamen ska recitera Qaaf [soorah 50] och Aqtarabat al-saa'ah [al-Qamar, soorah 54], eftersom det är rapporterat i Saheeh Muslim att 'Umar ibn al-Khattab frågade Abu Waaqid al-Laythi, "Vad brukade Allahs sändebud (saas) recitera på [Eid] al-Adhaa och al-Fitr? "Han sa, "Han brukade recitera Qaaf. Wa'l-Qur'aan al-majeed

[Qaaf 50:1] och aqtarabat al-saa'ah wa anshaqq al-qamar [al-Qamar 54:1].

De flesta rapporterna  antyder att profeten (saas) brukade recitera Soorat al-A'laa [87] och Soorat al-Ghaashiyah [88] liksom han brukade recitera dem i fredagsbönen. Al-Nu'maan ibn Bishr sa: "Allahs sändebud (saas) brukade recitera Sabbih isma rabbika'l-a'laa [al-A'laa 87] och Halataaka hadeeth al-ghaashiyah [al-Ghaashiyah 88:1]." (Rapporterad av Ahmad och andra; den är saheeh. Al-Irwaa' 3/116)

Bönen kommer innan khutbahn

En av reglerna för Eid är att bönen ska komma innan khutbahn, vilket är rapporterat i Musnad Ahmad från Ibn 'Abbaas hadeeth som vittnade att Allahs sändebud (saas) bad innan Eidkhutbahn, sedan gav han khutbahn." (Musnad Ahmad, 1905. Hadeethen finns även i al-Saheehayn).

En annan indikation på att khutbahn bör komma efter bönen är hadeethen från Abu Sa'eed (raa): "Profeten (saas) brukade gå ut till böneplatsen på dagen för al-Fitr och al-Adhaa, och det första han brukade göra var att be, sedan brukade han ställa sig upp med ansiktet mot folket, medan de fortfarande satt i sina rader, och han brukade råda dem och instruera dem. Om han ville skicka ut en militär expedition, brukade han bestämma det då, eller om han ville utfärda en order, brukade han göra det då." Abu Sa'eed sa: "Detta är vad människorna fortsatte att göra tills jag kom ut [till Eidbönen] med Marwaan, när han var gurvernör i Madeenah, på antingen Adhaa eller Fitr. När vi kom fram till böneplatsen såg vi minbar, som hade byggts av Katheer ibn al-Salt. Marwaan ville gå upp på minbar innan bönen. Jag drog i hans mantel (cloak), och han drog i min i gengäld, sedan gick han upp på minbar och gav khutbahn innan bönen. Jag sa, 'Du har ädrat den (sunnah), vid Allah! Han sa, 'O Abu Sa'eed, det du känner till är borta.' Jag sa, 'Det jag känner till, vid Allah, är bättre än det jag inte känner till.' Han sa, 'Människorna kommer inte att sitta kvar efter bönen, så vi höll den [khutbahn] innan bönen.'" (Rapporterad av al-Bukhaari, 956)

Den som vill gå under khutbahn har tillåtelse att göra det

'Abd-Allah ibn al-Saa'ib sa: "Jag var med  på Eid med profeten (SAS), och när  han hade avslutat bönen, sa han: "Vi ska hhålla khutbahn, så den som vill sitta (och lyssna på) khutbahn, låt honom sitta, och den som vill gå, låt honom gå."" (Irwaa' al-Ghaleel, 3/96)

Att inte fördröja bönen för länge

'Abd-Allah ibn Bishr, profetens (saas) kompanjon, gick ut med folket på dagen för Fitr eller al- Adhaa, och motsatte sig faktumet att imaamen kom väldigt sent. Han sa, "På profetens tid (saas) skulle vi ha varit färdiga nu." och det var vid tiden för al-Tasbeeh." (Rapporterad av al-Bukhaari)

Naafilbön på böneplatsen

Det finns inga naafilböner som ska utföras före eller efter Eidbönen, eftersom Ibn 'Abbaas rapporterade att profeten (saas) brukade komma ut på dagen för Eid och be två rak'ah, utan någonting före eller efter dem.

Detta är fallet om bönen utförs på en böneplats eller allmän plats. Men om folket ber Eidbönen i en moské, bör de be två rak'ah för Tahiyat al-Masjid ("Hälsa moskén") innan de sätter sig ner.

Om människorna inte visste om att det var Eid förrän dagen efter

Abu 'Umayr ibn Anas rapporterade att hans pappas bröder från Ansaar sa: "Det var molnigt och vi kunde inte se nymånen för månaden Shawwaal, så vi började dagen fastande. Sedan kom en karavan på slutet av dagen och berättade för profeten (saas) att de hade sett nymången för Shawwaal dagen innan, så han sa till folket att sluta fasta, och de gick ut för att be Eidbönen nästa dag." (Rapporterad av de fem. Den är saheeh; al-Irwaa', 3/102)

Om någon missar Eidbönen, är den mest korrekta åsikten att han får ta igen den genom att be två rak'ah.

Kvinnors närvaro på Eidbön

Hafsah sa: "Vi brukade hindra flickor som inte kommit upp i puberteten från att deltaga i Eidbönerna. Då kom en kvinna som stannade i Banu Khalafs fort och hon berättade för oss om sin syster. Hennes systers man hade deltagit i tolv slag med profeten (saas) och [hon sa], "Min syster var med honom på sex av dem, Hon sa, "Vi brukade vårda de skadade och ta hand om de sjuka. ' Min syster frågade profeten (saas) ifall det var något fel med att hon inte gick ut [på Eid] om hon inte hade en jilbaab. Han sa, 'Låt hennes väninna ge henne en av sina jilbaab så att hon kan bevittna välsignelserna av Eid och se muslimerna samlas."" När Umm 'Atiyah kom, frågade jag henne, 'Hörde du profeten (saas) [säga detta]? Hon sa, 'Må min fader offras för honom' - 'Jag hörde honom säga att vi skulle ta ut de unga flickorna och de som var avskilda, eller de unga flickorna som var avskilda, och kvinnorna som hade mens, så att de skulle kunna bevittna välsingnelserna av Eid och se de troende samlas, men de som hade mens skulle hålla sig borta från själva böneplatsen." (Saheeh al-Bukhaari, 324).

De "unga flickorna" (awaatiq, sing. 'aatiq) är flickor som har blivit vuxna eller är nära att bli det, eller har nått åldern för giftermål, eller är väldigt kära för sina familjer, eller skonad från att göra förödmjukande arbete. Det verkar som om de brukade hindra dessa unga flickor från att gå ut pga den korruption som uppstod efter islams första generation; men sahaabah tyckte inte om det och de tyckte att regeln skulle forsätta att vara likadan under deras tid som den hade varit på profetens tid (saas).

Där det står "Min syster var med honom" verkar det som om någonting saknas, antagligen "kvinnan sa". [Detta visas i översättningen ovan. Översättaren (från ara. till eng)]...

"Hennes jilbaab" - hon bör låna henne några av sina kläder som hon inte behöver.

"Avskilda" - de brukade ha en gardin i hörnet av huset bakom vilken oskulder brukade vistas.

"Kvinnor som hade mens" - huyyad, sing. haa'id - detta hänför antingen till flickor som har nått puberteten, eller kvinnor som har mens och inte är taahir (rena).

"Men de som hade mens skulle hålla sig borta från själva böneplatsen." - Ibn al-Munayyir sa: "Skälet till varför de bör undvika själva böneplatsen är att om de inte ber, kan det verka som om de inte har någon respekt för bönen eller är vårdslösa, så det är bättre för dem att undvika det."

Det har sagts att skälet till varför kvinnor som har mens bör undvika böneplatsen är som en försiktighetsåtgärd, så att kvinnor inte ska komma för nära männen utan skäl om de inte ber, eller så att de inte ska störa andra med sitt blod eller sin lukt.

Hadeethen uppmanar alla att deltaga på Eidbönen, och att samarbeta med varandra i rättfärdighet och fromhet. Kvinnan som har mens bör inte överge hågkomsten av Allah eller platser av godhet såsom samlingar med målet att söka kunskap och komma ihåg Allah, med undantag för moskéer. Hadeethen tyder också på att kvinnor inte ska gå ut utan jilbaab.

Denna hadeeth berättar för oss att det inte är lämpligt för unga kvinnor och kvinnor i avskildhet att gå ut utom för ett giltigt skäl. Den säger att det är att föredra (mustahabb) för en kvinna att bära jilbaab, och att det är tillåtet att låna ut och låna kläder. Den antyder även att Eidbön är obligatoriskt (waajib).

Ibn Abi Shaybah berättade också att Ibn 'Umar brukade ta med sig alla han kunde från sitt hushåll ut till Eidbönerna.

Hadeethen från Umm 'Atiyah visar också skälet till regeln, vilken är att kvinnorna ska kunna bevittna välsignelserna av Eid, se muslimerna samlas, och ta del av denna dags välsignelser och renande.

Al-Tirmidhi (r) sa i sin Sunan, efter att ha nämnt hadeethen från Umm 'Atiyah: "Några av de lärda hänvisade till denna hadeeth och tillät kvinnor att gå ut till Eidbönerna, och några av dem tyckte inte om det. Det rapporterades att 'Abd-Allah ibn al-Mubaarak sa: 'Jag tycker inte om att kvinnor ska gå till Eidbönen nuförtiden. Om en kvinna insisterar på att gå ut, bör hennes man låta henne göra det, ifall hon går ut i sina mest slitna kläder och inte utsmyckar sig. Om hon insisterar på att utsmycka sig, bör hon inte gå ut. I sådana fall har mannen rätt till att hindra henne från att gå ut. Det rapporterades att 'Aa'ishah (raa) sa: 'Om profeten (saas) hade sett vad som har hänt med kvinnorna, skulle han ha stoppat dem från att gå till moskéerna, precis som Bani Israa'eels (judarnas) kvinnor blev stoppade.' Det rapporterades att Sufyaan al-Thawri inte ville att kvinnorna skulle gå till Eidbön på hans tid. (Al-Tirmidhi, 495).

Umm 'Atiyah gav sin fatwa i hadeethen som nämns ovan ett tag efter att profeten (saas) hade dött, och det rapporterades inte att någon av sahaabah motsatte sig den. 'Aa'ishahs ord, "Om profeten (saas) hade sett vad som har hänt med kvinnorna, skulle han ha stoppat dem från att gå till moskéerna" motsäger inte detta (förutsatt att kvinnor följer de islamiska villkoren som finns för att de ska få gå ut)... Det är bättre om tillåtelse ges endast till de kvinnor som inte kommer till att titta på män eller bli beskådade, de vilkas närvaro inte kommer till att leda till någonting ej önskvärt och som inte kommer till att vara i ständig beröring med män på gatan eller i moskén, (dvs, kvinnor vars going out inte kommer till att skapa fitnah varken för henne eller män.

Män bör kontrollera sina kvinnor innan de går ut till bönen för att vara säkra på att deras hijaab är komplett, eftersom de är "fåraherdar" som är ansvariga för sina "flockar". Kvinnor bör gå ut i slitna kläder, utan utsmyckning och parfym. Kvinnor med mens ska inte gå in i moskén eller till böneplatsenm de kan tex vänta i bilen där de kan höra khutbahn.

2 - Adaab al-Eid (Etikett för Eid)

Ghusl (att ta ett bad)

En av sederna för Eid är att ta ett bad innan man går ut till bönen. Det är rapporterat i en saheeh rapport i al-Muwatta' och på andra ställen att 'Abd- Allah ibn 'Umar brukade ta ett bad på dagen för al-Fitr innan han kom ut till böneplatsen. (al-Muwatta' 428)

Det rapporterades att Sa'eed ibn Jubayr sa: "Tre saker är sunnah på Eid: att gå (till böneplatsen), att ta ett bad och att äta innan man kommer ut." Detta är vad Sa'eed ibn Jubayr sa, och han kan ha lärt sig det från några av Sahaabah.

Al-Nawawi (r) nämnde att de lärda var överrens om att det är mustahabb att bada innan Eidbönen.

Skälet till varför det är mustahabb att ta ett bad innan fredagsbönen och andra allmänna samlingar gäller även för Eid, bara ännu mer.

Att äta innan man går ut

Man bör inte komma ut till böneplatsen på Eid al-Fitr innan man har ätit några dadlar, pga hadeethen berättad av al-Bukhaari från Anas ibn Maalik, som sa: "Allahs sändebud (saas) brukade gå ut på morgonen för al-Fitr förrän han hade ätit några dadlar... och han brukade äta ett ojämnt antal." (al-Bukhaari, 953)

Det är mustahabb att äta innan man kommer ut eftersom detta bekräftar att det inte är tillåtet att fasta på denna dag, och visar att fastan nu är över. Ibn Hajar (raa) förklarade att detta är för att hindra människor att förlänga fastan och det innebär också att lyda Allahs order. (Fath, 2/446). Om en person inte har några dadlar, kan han äta vad som helst som är tillåtet till frukost. På Eid al-Adhaa däremot, är det mustahabb att inte äta förrän efter bönen, då man bör äta från sitt offer.

Takbeer på Eiddagen

Detta är en av denna dags största sunnah, pga Allahs ord: "...(He [Allah] wants that you) must complete the same number (of days), and that you must magnify Allah (say Takbeer - 'Allahu akbar') for having guided you so that you may be grateful to Him." [al-Baqarah 2:185]

Al-Waleed ibn Muslim sa: "Jag frågade al-Oozaa'i och Maalik ibn Anas om (seden) att säga Takbeer högt på Eid. De sa, 'Ja, 'Abd-Allah ibn 'Umar brukade säga det högt på dagen för Fitr tills imaamen kom ut.'"

Abu 'Abd al-Rahmaan al-Salami sa: "På Eid al-Fitr brukade de säga det högre än på Eid al-Adhaa." Wakee' sa, dvs, takbeer." (Irwaa', 3/122).

Al-Daaraqutni och andra rapporterade att när Ibn 'Umar kom ut på Eid al-Fitr och Eid al-Adhaa, brukade han sträva hårt för att göra Takbeer till han nådde böneplatsen, sedan brukade han fortsätta att göra Takbeer tills imaamen kom.

Ibn Abi Shaybah rapporterade med en saheeh isnaad att al-Zuhri sa: "Folket brukade göra Takbeer på Eid när de kom ut från sina hus tills de nådde böneplatsen och tills imaamen kom ut. När imaamen kom ut, blev de tysta, tills imaamen sa Takbeer, då sa de Takbeer." (Irwaa', 2/121).

Utövningen av Takbeer från hemmet till böneplatsen, och till imaamen kommer in, var välkänt bland salaf och rapporterades av ett antal författare såsom Ibn Abi Shaybah, 'Abd al-Razzaaq och al-Firyaabi i hans bok Ahkaam al-'Eidayn från en grupp salaf. Ett exempel på detta är rapporten om att Naafi' ibn Jubayr brukade göra Takbeer och undrade varför människorna inte gjorde det. Han brukade säga till folk, "Varför gör du inte Takbeer?" Ibn Shihaab al-Zuhri sa, "Människorna brukade göra Takbeer från tiden de lämnade sina hem till imaamen kom in."

Tiden för att göra Takbeer på Eid al-Fitr börjar från natten för Eid till tiden när imaamen kommer in för att leda bönen.

Orden i Takbeer

Ibn Abi Shaybah rapporterade i al-Musannaf att Ibn Mas'ood (raa) brukade säga Takbeer på dagarna i Tashreeq på följande sätt: "Allahu akbar, Allahu akbar, laa ilaaha ill-Allah, wa Allahu akbar, Allahu akbar wa Lillahi'l-hamd (Allah är Den Största...det finns ingen gud utom Allah, Allah är Den Största, och till Allah vare pris.)" Ibn Abi Shaybah rapporterade det på ett annat ställe med samma isnaad, men med frasen "Allahu akbar" upprepat tre gånger.

Al-Muhaamili rapporterade också att Ibn Mas'ood brukade säga: "Allahu akbaru kabeeran, Allahu akbaru kabeeran, Allahu akbar wa ajall, Allahu akbar wa Lillahi'l-hamd (Allah är den Störste av alla, Allah är den Störste av alla, Allah är den Störste och Mest Ärade, och till Allah vare pris):" (al-Irwaa', 3/126).

Att gratulera varandra

Människor får gratulera varandra och utbyta goda hälsningar på Eid, oberoende av vilka orden är. Till exempel kan de säga till varandra, "Taqabbal Allahu minnaa wa minkum (Må Allah acceptera [fastan och dyrkan] från oss och er) eller "Eid mubaarak" och andra liknande tillåtna hälsningar.

Jubayr ibn Nufayr sa: "På profetens tid (saas) brukade folk säga när de mötte varandra på Eiddagen, 'Taqabbal Allahu minnaa wa minka (Må Allah acceptera från oss och från dig).'" (Ibn Hajar. Dess isnaad är hasan. Fath, 2/466).

Utövningen av att utbyta hälsningar var välkänd under Sahaabas tid och lärda såsom Imaam Ahmad och andra tillät det. Det finns rapporter som antyder att det är tillåtet att gratulera människor vid speciella tillfällen. Sahaabah brukade gratulera varandra när något bra inträffade, såsom när Allah accepterar en persons ånger (tawbah) och så vidare.

Det finns inget tvivel om att gratulera andra på detta sätt är en av den ädlaste sorten av bra uppförande och en av de högsta sociala kvaliteterna bland muslimer.

Åtminstone så kan man svara på Eidhälsningar när man får dem, och vara tyst om ingenting sägs, som Imaam Ahmad (raa) sa: "Om någon gratulerar mig, besvarar jag hälsningen, men jag tar inte intiativ till den."

Att vara fin på Eid

'Abd-Allah ibn 'Umar (raa) sa: "'Umar tog upp en jubbah (långt yttre klädesplagg) gjord av siden som var till salu på marknaden, tog den till Allahs sändebud (saas) och sa, "O Allahs sändebud, köp den här och bär den på Eid och när delegationerna kommer." Allahs sändebud (saas) sa, "Detta är klädesplagget för den som inte har någon del i nästa liv..." (Rapporterad av al-Bukhaari, 948).

Profeten (saas) godkände 'Umars avsikt att vara fin, men han förkastade och fördömde idén med att köpa denna jubbah eftersom den var gjord av siden.

Jaabir (raa) sa: "Profeten (saas) hade en jubbbah som vhan kunde ha på sig på Eid och på fredagar." (Saheeh Ibn Khuzaymah, 1765).

Al-Bayhaqi rapporterade att Ibn 'Umar brukade ha sina bästa kläder på Eid, så män bör ha sina bästa kläder när de går ut för Eid.

Kvinnor, å andra hand, bör undvika utsmyckning när de går ut för Eid, eftersom de är förbjudna att visa sin utsmyckning framför icke-mahram män. En kvinna som vill gå ut är förbjuden att bära parfym eller visa upp sig på ett lockande sätt framför män, eftersom hon bara går ut för att göra dyrkan. Tror du att det är rätt för en troende kvinna att vara olydig mot Den Som hon går ut för att dyrka och gå emot Hans befallningar genom att bära uppseendeväckande tajta och starkt färgade kläder eller genom att sätta på sig parfym och så vidare?

Regel för att lyssna på Eid khutbahn

Ibn Qudaamah (rh) sa i sin bok al-Kaafi (s.234):

"När imaamen har sagt salaam (i slutet av bönen), bör han ge en khutbah i två delar, som de två fredagskhutberna, eftersom profeten (saas) gjorde det. (Eidkhutbahn) skiljer sig från fredagskhutbahn på fyra sätt... det fjärde är: att det är sunnah och inte obligatoriskt att lyssna till den, eftersom det rapporterades att 'Abd-Allah ibn al-Saa'ib sa: "Jag närvarade vid Eid med Allahs sändebud (saas), och när han hade avslutat bönen, sa han: "Vi ska ge en khutbah, så den som vill sitta (och lyssna) till khutbahn, låt honom sätta sig ner, och den som vill gå, kan gå.'"

Al-Nawawi (rh) sa i sin bok al-Majmoo' Sharh al-Muhadhdhab, s.23: "Det är mustahabb för folk att lyssna till khutbahn, även om khutbahn och att lyssna till den inte är nödvändiga villkor för Eidbönen. Men al-Shaafa'i sa: "Om någon inte lyssnar till Eidkhutbahn, vi tiden för en eklips, när bön om regn hålls, eller under Hajj, eller han talar under en av dessa khutbor, eller går iväg, skulle jag inte tycka om det, men han måste inte göra om sin bön."

I al-Sharh al-Mumti’ ‘ala Zaad al-Mustanfi’ av Ibn ‘Uthaymeen, 5/192, står det:

“[Ibn Qudaamahs] ord, ‘som de två fredagskhutberna’ betyder att han bör ge två khutber, även om det finns oenighet I denna sak, som vi har hänvisat till ovan. Eidkhutbahn går under samma regler som Fredagskhutbahn, även till den utsträckningen att tala under den är haraam, men det är inte obligatoriskt att närvara, medan närvaro vid fredagskhutbahn är obligatorisk, eftersom Allah säger: “O you who believe! When the call for prayer on the day of Jumu’ah (Friday) is given, come to the remembrance of Allaah [Jumu’ah khutbah and prayer], and leave off business …” [al-Jumu’ah 62:9]. Närvaro vid Eidkhutbor är inte obligatoriskt, och en person har tillåtelse att gå iväg, men han får inte prata med någon. Detta är det som författaren hänför till när han säger ’som de två fredagskhutborna’.”

En av de lärda sa: “Det är inte obligatoriskt att lyssna på Eidkhutborna, eftersom om det var obligatoriskt att närvara och lyssna till dem så skulle det vara haraam att gå iväg. Men eftersom det är tillåtet att gå iväg, så är det inte obligatoriskt att lyssna.”

Inte destomindre, om pratet stör de som lyssnar, är det haraam att prata pga detta störande, inte pga att lyssna. Med detta som utgångspunkt är det tillåtet för en person att om han har med sig en bok, läsa den, eftersom detta inte stör någon. Men enligt skolan (madhhab) som denna författare följer, är det obligatoriskt att lyssna till khutbahn om man är närvarande.

Att gå ut på en väg och tillbaka på en annan

Jaabir ibn ‘Abd-Allaah (raa) rapporterade att profeten (SAS) brukade variera sina rutter på Eiddagen. (Rapporterad av al-Bukhaari, 986)

Det rapporterades också att profeten (SAS) brukade gå ut till fots, och han bad utan adhaan eller iqaamah, sedan brukade han komma tillbaka gående en annan väg. Det sades att detta var för att de två olika vägarna skulle vittna till hans fördel på Domedagen, eftersom på den dagen kommer jorden att prata om allting som gjordes på den, gott och ont. Det sades också att detta gjordes för att demonstrera Islams symboler och ritualer längs båda vägar; för att uttala hågkomst av Allah; för att; för att reta hycklarna och judarna och för att skrämma dem genom antalet människor som var med honom; för att tillgodose folkets behov genom att ge fataawa, lära dem och ge dem ett exempel att följa; för att ge välgörenhet till de behövande; eller för att besöka sina släktingar och upprätthålla släktbanden.

Varning för synd

1.      Vissa människor tror att Islam sager till oss att stanna uppe och be på Eidnatten, quoting an unsound hadeeth som sager att “den som stannar uppe och ber på Eidnatten, hans hjärta ska inte dö dagen då hjärtan dör.” Denna hadeeth rapporterades med två isnaads, av vilken den ena är da’eef (svag), och den andra är väldigt svag. Islam säger inte till oss att single out Eidnatten för att stanna uppe och be; men om en person brukar stanna uppe och be på natten (qiyaam), så är det inget fel med att han gör så även på Eidnatten.

2.      Blandande av män och kvinnor på vissa böneplatser, gator, etc. Det är synd att detta händer inte bara i moskéer, utan även på de mest heliga platser,  al-Masjid al-Haraam [i Makkah]. Många kvinnor – må Allah vägleda dem – går ut otäckta, bärande make-up och parfym, prålande med sina smycken, när det är sådan allvarlig överbefolkning I moskéerna – farorna i denna situation är helt tydliga. Så de som har hand om det måste organisera Eidbönerna ordentligt, genom att anvisa olika dörrar och vägar för kvinnor uppehålla männens avlägsnande tills kvinnorna har gått.

3.      Vissa människor samlas på Eid med syftet att sjunga och andra sorters onödig underhålling, och detta är inte tillåtet.

4.      Vissa människor firar på Eid för att Ramadaan är över och de inte längre behöver fasta. Detta är ett misstag, de troende firar på Eid för att Allah har hjälpt dem att fullfölja fastemånaden, inte för att fastandet, som vissa människor ser som en tung börda, är över.

Vi ber Allah att acceptera vår dyrkan och vår ånger (tawbah).  Må Allah välsigna vår profet.