 |
|
Nr.3 Augusti, 2009 - Ramadan, 1430 |
Fasta eller hunger; du väljer
Av: Ibrahim Blicksjö
Allah, den Allsmäktige säger i den Heliga Koranen kapitel 2 vers 183:
"O ni som tror. Fastan har gjorts obligatorisk för er, på samma sätt som den var obligatorisk för dem som levde innan er, för att ni därigenom skall lära er Gudsfruktan."
Allah, den Allsmäktige säger i den Heliga Koranen kapitel 2 vers 183:
"O ni som tror. Fastan har gjorts obligatorisk för er, på samma sätt som den var obligatorisk för dem som levde innan er, för att ni därigenom skall lära er Gudsfruktan."
Här har vi svaret varför vi fastar:
Vi fastar först och främst för att Allah, den Allsmäktige, har sagt att vi ska göra det.
Men vad är syftet med fastan?
Många svara att det är för att vi skall förstå hur de fattiga har det; att vi skall känna hunger och törst för att de fattiga får känna hunger och törst och att vi därigenom lär oss att vara mer generösa och ge mer hjälp till de fattiga.
Men om jag tror att det här är syftet med Ramadan och syftet med min fasta, då har jag inte förstått meningen med Ramadan.
Så vad är då syftet?
Vi kommer ihåg att ANLEDNINGEN till att vi fastar är för att Allah, den Upphöjde, säger så. Han säger att O Ni som tror! Fastan har gjort obligatorisk för er, alltså Alla vi som tror skall fasta, på samma sätt som den gjordes obligatorisk för dem som levde innan er.
Sen kommer vi till syftet: För att ni därigenom skall lära er Gudsfruktan.
Det här är syftet med varför vi fastar. Vi skall lära oss Gudsfruktan. Närma oss Allah, Öka vår Gudsmedvetenhet: TAQWA.
För att göra det här, räcker det då att bara vara utan mat och dryck?
Om syftet med Ramadan är att förstå de fattiga och känna deras hunger, för att därigenom bli mer generös till dem, Ja då räcker det med att bara avstå från mat och dryck.
Men räcker det verkligen för att uppfylla Ramadans egentliga syfte? Det är här vi måste tänka efter.
v
Räcker det för att närma oss Allah? För att öka vår Gudsmedvetenhet, att bara avstå från mat och dryck?
Ramadan är en välsignad gåva från Allah. Det är 29 eller 30 dagar där vi kan jobba med oss själva, och vår karaktär. Eller rättare sagt, där vi SKA jobba med oss själva och vår karaktär. Och Allah Subhanahu wa Ta'Ala, i Sin Barmhärtighet, ger oss alla möjligheter till detta, och uppmuntran.
Sahl bin Sa'd återgav att Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade: "En port till Paradiset kallas för Ar-Rayyaan, och endast den fastande får passera igenom den på Domens Dag. Det kommer att ropas ut vid den här porten: 'Var är de fastande?' Och då kommer de fastande att träda fram och gå in igenom den här porten. När de har passerat den här porten (när den siste fastande personen har passerat igenom den här porten), så stängs den, och ingen annan kommer att kunna passera igenom den.' (tolkning från Sahih Al-Bukhari)
Det vi också vet är att under Ramadan så belönas en fastandes goda gärningar och dyrkan mycket mer än annars. För att fastan är endast för Allah. Allah talar om detta i hadeeth som Profeten Muhammad (frid vare med honom) har berättat för oss. 'Den här personen fastar för Mig'. Han avstår från mat, dryck OCH begär bara för Mig.'
v
Salaat är också en dyrkan. Hajj är också en dyrkan. Skillnaden mellan dessa och fastan är att när du gör Salaat så kan andra se det. När du åker på Hajj så kan andra se det, men när du fastar så är det ingen annan som ser. Ingen annan kan se om du avstår från mat, dryck och begär. Så om man tänker sig för så är det lättare att uppnå renhet i den här formen av dyrkan än i andra former av dyrkan. Det här är en av anledningarna till att fastan är så värdefull. Och Allah är alltid så att Han belönar den som strävar i Hans sak. Han belönar den som söker sin belöning hos Honom.
Allah säger i Koranen:
"Den som söker sin belöning i detta liv bör veta att Allah belönar både i detta liv och i Nästa."
Så vi ska komma ihåg syftet med Ramadan; att lära oss Gudsfruktan, att jobba med oss själva; att jobba med vår karaktär.
Vi måste fasta med hela vår kropp, inte bara med vår magsäck. Vi kan fasta med våra ögon genom att läsa Koranen, läsa hadeeth. Om vi ser något som är skadligt för oss eller som är haraam eller på annat sätt skadligt så fortsätt inte stirra, nej, vänd bort blicken. Då fastar vi med våra ögon; vi renar våra ögon.
Och vi kan fasta med våra öron. Lyssna på Koranen, på lektioner, hadeeth. Om vi har någon som pratar illa om någon annan, någon som skryter, vräker ur sig massa svordomar och liknade saker, onödigt prat. Låt oss då gå därifrån. Låt oss fasta med våra öron.
Och vi kan fasta med våra händer. Låt inte våra händer göra dåliga gärningar. Lyft inte er hand mot någon.
Och vi kan fasta med våra fötter. Gå inte till ställen där synder begås. Gå till moskén eller gå mot goda gärningar.
v
Och vi kan fasta med vår tunga. Prata inte illa om någon. Ägna inte Ramadans dagar till en massa onödigt prat. Det är bara 29 eller 30 dagar som vi har den här möjligheten under hela året.
Låt oss hålla våra tungor upptagna med Koranen, med att nämna Allahs namn. Med att prata om islam till andra människor.
Och ni som har barn och familj. Sitt ner på kvällarna, på dagarna, vid Suhoor; prata om Islam, läs Koranen tillsammans. Gör era tungor upptagna med att nämna Allahs Underbara Namn. Det här är att fasta med tungan. Och tänk på vilken belöning ni får, varenda gång ni gör det här.
Som jag sade förut; belöning under Ramadan är högre än annars.
Tänk på belöningen när ni läser Koranen. Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade: "Den som läser Koranen får belöning för varje bokstav. Och då menar jag inte att Alif, lam, Mim är en bokstav. Alif är en bokstav, och lam är en bokstav, och mim är en bokstav."
Tänk er att varje gång vi läser Koranen så får vi belöning för varje bokstav, och under Ramadan så är belöningen ännu högre. Så låt oss ta den här chansen.
Och vi kan fasta med vår hjärna. Låt oss tänka på Allah; låt oss komma ihåg Allah. Det är viktigt att komma ihåg Allah. För Allah, den Upphöjde, säger:
"Och till den som vänder sig bort från ihågkomsten av den Nåderike, så utser Vi Shaytaan att vara hans kompanjon (Qareen)" (43:36)
Så i det här livet finns det två val: Antingen så har man Allah vid sin sida eller så har man Shaytaan. Så låt oss tänka på Allah. Låt oss fundera över skapelsen, över universum. När det kommer negativa tankar så låt oss försöka slå bort dem och istället tänka: 'Nu är det Ramadan och jag fastar, al hamdu Lillah. Jag ska tänka på Allah.'
Det här är att fasta med vår kropp. Det är att fylla vårt inre med Allah Ord och Hans Ljus. Det man gör under Ramadan är att ladda batterierna. Och det behöver vi verkligen göra efter elva månader av slit och stress, negativ energi som nöter på vår Imaan. Vi behöver det här. För resultatet av dunya kan bara vara relaterat till dunya. Resultatet av dunya är ett förtryck av vår andlighet. Om vi springer och jagar efter dunya så får vi det vi jagar efter - dunya.
Och livet här är uppbyggt så. Det är svårt nog att leva som Muslim i ett land där allting är uppbyggt efter det materiella. Allting värdesätts efter det materiella.
Så nu har vi dessa 29 eller 30 dagar där vi kan bryta det här. Vi kan bryta våra egna begär som kontrollerar oss under resten av året och ägna oss åt andligheten och bygga upp vår inre styrka igen och det viktiga, vi kan påminna oss igen om varför vi finns här. Vad är syftet med vår existens på jorden. Det är som Allah säger: "Jag har inte skapat Jinner och människor med mindre än att de skall dyrka mig."
Det här är syftet med varför vi finns här. Låt oss påminna oss om det under Ramadan.
Ramadan är en månad av eftertanke, med siktet inställt på det Efterkommande livet. En fara när man springer efter dunya, är att vi fångas, så som det ofta blir i ett samhälle som vårat, man måste ofta jobba, studera. Det är aktiviteter och vi hinner knappt med och ännu mindre att ägna oss åt vår tro.
Tänk på att Allah säger i Koranen: "Al Haakumut takathur" - Vi springer, jagar är upptagna med detta liv, vi glömmer allt. "Hatta zurtumul maqaabir!" : till vi hamnar i graven! "Kalla saufa ta'lamuun: "Då skall man sannerligen veta!"
Det är den här trenden som vi måste bryta; att vi är så fångade i den här världens lockelser, slit och stress att vi får mindre och mindre tid för Allah. Ok, vi kanske gör våra fem salaat - Al Hamdu Lillah - men vad gör vi mer?
Handen på hjärtat, hur ofta sitter vi och diskuterar i lugn och ro om Islam med våra barn, eller familjer, vänner. Hur ofta går vi till föreläsningar? Hur ofta går vi till någon studiecirkel om Islam? Hur ofta jobbar vi lite för Islam?
Vi säger: Nej, man hinner inte, det är ju jobb, aktiviteter, och allt annat. Anledningen till att vi inte hinner det är för att vi har så många aktiviteter så vi är fullt upptagna med dunya, för så ser ofta vår samhällsbild ut. Vi blir fångade i en fälla. Vi måste försöka hitta en balans, och Ramadan är starten till att hitta denna balans.
Vi går tillbaka till oss själva, till vår andlighet, och jobbar på den, och som vi säger, vi siktar in oss på det Efterkommande Livet.
Om livet vore ett typ formel 1 lopp så kan man säga att Ramadan är depå-stoppet där bilarna åker in och byter däck och fyller på bensin för att de skall klara resten av racet. Så Ramadan är livets depå-stopp. Utan den så kommer man aldrig att orka hela vägen. Bensinen tar slut eller så går däcken sönder.
Så fasta eller hunger?
Många som fastar idag är bara utan mat och dryck. Och det är en stor förlust för dem.
Många fastar men de bryr sig inte om sin karaktär eller hur de är mot andra.
Jag vet en Ramadan, och en person stod i en matkö, och han fastade. Denna matkö var lång och tog tid, och han går fram och tillbaka i den här kön och tittar nedlåtande på de andra (svenskarna) i kön och säger saker på arabiska som betyder att han fastar, och han ville visa till de andra att han var en fastande person. Är detta en riktig fasta?
v
Vi ska tänka efter hur vår fasta är. Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade: "Kanske den som fastar inte får ut något annat av sin fasta än hunger, och kanske den som går upp för nattbönen inte får ut något annat än brist på sömn."
Tänk att fasta hela Ramadan och det enda man fått ut av det är att man gått hungrig i en månad.
Vilka är dessa olyckliga människor som detta drabbar? Jo, de som inte tänker på sitt uppförande, jobbar med sin karaktär. De är dessa människor som Profeten Muhammad (frid vare med honom) beskriver! Och ur vet jag det?
Jo, för att i en annan hadeeth i Sahih al-Bukhari så säger Profeten Muhammad (frid vare med honom): "Om en person inte avstår från lögner och onda handlingar, så behöver inte Allah hans fasta." Så om en person inte ger upp sina lögner, sitt dåliga beteende, sin ryktesspridning, att tala illa om folk, då behöver han inte heller ge upp mat och dryck. De lärda säger att betydelsen av orden :"Då behöver inte Allah hans fasta (eller att han avstår från mat och dryck)" betyder att Allah INTE accepterar denne persons fasta. Den är tom, han är bara utan mat och dryck. Det enda som händer är att han får en tom magsäck och att han blir törstig. Vi vill inte hamna i hans situation.
Så som jag sagt; under Ramadan måste vi ta chansen att göra något mer än att bara vara utan mat och dryck. Att vi jobbar med vår karaktär, och försöker lära oss under Ramadan hur vi skall vara som muslimer. Vi skall jobba på vår muslimska karaktär så att vi blir den naturliga attraktionen till människorna, så att människorna dras till Islam istället för att de, som idag, stöts bort från den.
Du kan också lyssan på artikeln som broder Ibrahim höll som en föreläsning på: fasta.mp3
Tillbaka till digitaltidningen ZamZam
|
|