 |
|
Nr.3 Augusti, 2009 - Ramadan, 1430 |
"Det som händer är kanske av godo"
Översatt från arabiska av: Aso Asinger
Det var en gång en kung som hade många rådgivare. Bland dessa rådgivare fanns en klok, troende och rättrogen rådgivare till vars omdöme kungen förlitade sig på i nästan allt, och tog han honom med sig vart än han gick.
Det kom en period då det hände kungen många mindre allvarliga olyckor, och när rådgivaren inte hade någon förklaring eller något råd att ge så sade han till kungen: "Det som händer är kanske av godo". En kommentar som gjorde kungen mer och mer irriterad varje gång han hörde det.
En gång åkte kungen på jakt och hade som vanligt rådgivaren med sig. Kungen fick syn på ett rådjur och siktade sitt vapen mot det och sköt. Av misstag träffade skottet ett av hans egna fingrar och fingret gick av. I samma ögonblick säger rådgivaren,: "Det som händer är kanske av godo", något som blev droppen som fick bägaren att rinna över. Kungen blev ursinnig och han bestämde sig för att avskeda och fängsla rådgivaren.
Sagt och gjort, när de kom tillbaka gav kungen order till sina vakter att ta honom och låsa in honom. På vägen till fängelset skriker rådgivaren: "Det som händer är kanske av godo". Kungen skrattade löjligt och vände sig till de andra rådgivarna och sade förvånat: "Den här mannen måste ha blivit tokig, vad finns det för gott i att hamna i fängelse?"
Året gick och nästa års jaktsäsong närmade sig. Kungen förberedde sig på jakt och tog med sig sina vakter som vanligt, men inte rådgivaren som ju var avskedad och inlåst.
Kungen fick plötsligt syn på ett rådjur och bestämmer sig för att jaga det. Han red efter rådjuret så mycket han bara orkade. När han och hans häst blev trötta så orkade han inte länge jaga rådjuret utan stannade för att vila en stund.
När han såg sig omkring så fann han sig helt ensam och förstod att han hade ridit till ett okänt område och hamnat långt bort från sina vakter. Plötsligt blev han omringad av ett gäng kannibaler som tog kungen som gisslan. Kannibalerna tillhörde en stam som hade som tradition att slakta sitt byte som offer till deras gud innan de åt av det. För att göra guden nöjd så måste offret vara helt och friskt och inte sakna något kroppsorgan. När de förberedde kungen för slaktning så upptäckte de att kungen saknade ett kroppsorgan, nämligen ett finger, vilket inte kvalificerade kungen till ett friskt offer och därmed blev han frisläppt.
Kungen sprang naken tillbaka och strax efter det han klädde på sig skickade han efter sin fängslade rådgivare.
Kungen: "Jag är evigt tacksam mot dig för dina kommentarer som jag av okunskap irriterade mig på, hade jag inte tappat mitt finger hade jag blivit slaktat och uppäten. Så Gud hade ett gott syfte med att jag tappade mitt finger, och det blev till godo, precis som du sa". Men en sak som jag inte fattar är när mina vakter drog dig till fängelset för att låsa in dig så skrek du din vanliga kommentar, nämligen "Det som händer är kanske av godo", hur kan en inlåsning vara av godo?"
Rådgivaren: "Jo, om du inte hade låst in mig så hade jag följt med dig på jakt och så hade kannibalerna tagit mig, som ju är helt frisk, istället för dig, så Gud räddade mig och min inlåsning var därför av godo".
Kungen tackade Gud för allt och återanställde den rättrogna rådgivaren och höjde hans lön.
Tillbaka till digitaltidningen ZamZam
|
|