 |
|
Nr.3 Augusti, 2009 - Ramadan, 1430 |
Recension av boken "Medinas Juvel"
Av: Ibrahim Blicksjö
Detta skall vara en bok som "berättar historien om "Aisha", men efter att ha läst lite om boken och satt mig in i innehållet så måste jag säga att inget kan vara mer fel och missvisande.
Så här säger akademikern Denise Spellberg (en sakkunnig inom området om 'Aishas liv) om denna bok, som hon för övrigt kallar 'ett väldigt fult och idiotiskt verk', när hon skrev i Wall Street Journal:
"Som en expert på 'Aishas liv ser jag det som min yrkesmässiga plikt att bemöta denna novells vilseledande bild av en verkligt riktig kvinnas liv....Kombinationen av sex och våld säljer noveller. När detta kombineras med falskheter om Islams historia, så utnyttjar den Amerikaner som inte vet något om 'Aisha och hennes värld på 600 talet och den räknar med att underblåsa kontroverser för att öka försäljningen." [1]
Det som jag anser vara mest farligt med denna bok är att denna författarinna påstår sig ha efterforskat fakta och lagt sig så nära sanningen som möjligt angående 'Aishas liv.
Ändå sade hon så här i en intervju gjord av Ethar El-Katatney 19 september 2008, där hon förklarar varför hon gjort egna ändringar och tillägg till historien:
"Jag gjorde allt detta i efterhand för när jag jobbade med utgivaren så upptäckte jag att jag egentligen inte hade någon novell. (Jag hade) en serie av intressanta händelser, men det fanns ingen novell. En novell har en huvudperson, en novell har en berättare, lycka, spänningar, klimax, action, upplösning, och jag fann inte att karaktärernas liv passade in i denna struktur. Så jag var tvungen att lägga till olika element och göra några ändringar för att få ihop en novell." [2]
Denna recension skall inte bli lång men jag vill ta ett exempel på hur denne författarinna har sträckt på och lekt med sanningen så till den grad att det inte längre knappt finns ett uns av sanning i vissa av hennes skildringar. Exemplet jag skall ta upp är en välkänd historia om när 'Aisha tappade bort sitt halsband.
Denna historia kallas för Al-ifk (Den falskt anklagade). Profeten Muhammad (saw) och hans följeslagare, både män och kvinnor, var på väg tillbaka från slaget vid Bani Al-Mustalek, och armén gjorde halt för att vila. Aisha (må Allah vara nöjd med henne) var tvungen att gå upp mitt i natten och då tappade hon sitt halsband. Hon gav sig av på morgonen för att leta efter det och när hon kom tillbaka så hade karavanen redan gett sig av. Ovan på kamelerna brukade man ha en form av täckt bärstol, och eftersom Aisha (må Allah vara nöjd med henne) var så lätt så var det ingen som lade märke till att den var tom.
När Aisha (må Allah vara nöjd med henne) märkte detta så drabbades hon inte av panik utan hon stannade kvar vid den gamla lägerplatsen och väntade. Profeten Muhammad (saw) brukade låta en man följa efter armén efter ett slag ifall man hade glömt eller lämnat kvar något efter sig. Safwan bin Al-Mu'tal var den som hade denna uppgift. Han hittade Aisha (må Allah vara nöjd med henne) och hjälpte henne tillbaka utan att ha ögonkontakt eller tala med henne.
Hycklarna drog fördel av denna händelse när de såg dem båda två komma till Medina. Abdullah bin Abu Saloul började att sprida ut ett rykte om att Aisha (må Allah vara nöjd med henne) och Safwan hade ett förhållande. Många människor, inklusive Muslimer, började att undra om detta rykte var sant.
Efter en månad utan uppenbarelser så sände slutligen Allah ned Surat an-Noor för att bevisa att Aisha (må Allah vara nöjd med henne) var oskyldig.
Allah säger i Koranen:
" Det var en grupp av era egna som spred det illvilliga förtalet. Men anse inte detta som ett ont; nej, det är tvärtom ett gott för er! Var och en av dessa [ryktesspridare] skall stå till svars för sin del i denna synd och den av dem som bär huvudansvaret har ett hårt straff att vänta. Alla troende män och kvinnor borde - då de hör sådant [tal] - tro det bästa om varandra och säga: "Detta är en uppenbar lögn." Varför [har ni] inte [krävt] fyra vittnen som stöd [för anklagelsen]? - Eftersom de inte hade vittnen är det nu de som inför Gud är lögnare. Om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er i detta och det kommande livet, skulle förvisso ett hårt straff drabba er för allt [förtal] ni sprider, då ni tar upp på era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting. Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: "Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet - detta är avskyvärt förtal!" Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende. Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis. De som gärna ser att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. - Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen]. Ja, [vad vore ni människor] om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er och inte i Sin barmhärtighet ömmade för er?" [3]
I boken Medinas Juvel förvrider Sherry Jones denna berättelse till en saga om två älskande: när hon var ett barn hade Aisha (må Allah vara nöjd med henne) varit förlovad med Al-Mu'tall, och hon var djupt förälskad i honom. Hon hittade på historien om det borttappade halsbandet för, tillsammans med Al-Mu'tall, hade hon kommit överrens om att stanna kvar efter karavanen och rymma tillsammans med honom. Till slut inser hon hur fel hon haft och åtevänder till Medina fastklamrad vid Safwans midja, med sitt lösa hör som piskar hennes ansikte, och med sin kind vilande på hans skuldra.
Genom boken så finns det ett flertal scener där Safwan flirtar med Aisha, kramar henne och kysser henne. Sherry Jones försvarar dessa påhittade berättelser:
"Jag ville visa hur Aisha kanske hade vuxit från att vara en kvinna kontrollerad av män och som längtade efter män till att ge henne vissa delar till sin mognad till en kvinna som hade kontroll över sitt eget öde. Så jag använde hennes förhållande till Safwan som en metafor. Jag tillskrev henne en situation där hon frestades och övervann det. Och så som vi alla gör när vi klarar av att övervinna frestelser, så kom hon ut ur det som en visare, mognare och mer andligt medveten person."
I boken Medinas Juvel blandas fiktion med fakta friskt. Och det finns också element som inte har något som helst med Islam att göra. Ett exempel är Hatun (Husets första dam). Hatun är en Turkisk tradition som ej har någon grund i Islam och det innefattar att systrar-fruar tävlar om att bli nummer ett; vinnaren är den som får bestämma över de andra i haremet. I boken så är Aisha (må Allah vara nöjd med henne) besatt av idén att bli Hatun; och när hon tills slut når den positionen, så bugar sig alla Profetens fruar och Profeten inför henne - även fast bugandet inför andra inte är något som återfinns inom Islam, tvärtom så är det förbjudet att göra detta.
När Sherry Jones tillfrågas om detta så svarar hon: "detta var något jag använde mig av som en författare av fiktion, importerat från Turkiet för att illustrera haremets rivalitet." [4]
Medans boken är full av historiska fel så är den inte 100 procent fiktion. Jones återger också många sanna händelser, och en del historiska personer ger hon ett fördelaktigt ljus. Jones säger att Profeten Muhammad återgavs på det sätt hon avsåg: "som en vis och vänlig ledare…"
Det är detta som gör denna bok så farlig eftersom den blandar fiktion med historiska fakta. Läsaren kommer då ha svårt att skilja på dessa två. Och än värre är att den läsekrets som denna bok i första hand vänder sig till - den västerländska publiken - så har de flesta ej tillräcklig kunskap om Islam och Islams historia för att kunna skilja på fiktion och verklighet.
Denna bok är ett verk av fiktion och så skall den förbli. Det jag motsätter mig är att många kommer att tro att detta är en del av Profeten Muhammads och Aishas riktiga liv.
1. www.granta.com/Online-Only/The-Jewel-of-Medina
2. Interview transcript of Sherry Jones by Ethar El-Katatney.
http://muslimahmediawatch.files.wordpress.com/2008/10/sherry-jones-transcript.pdf
3. Koranens Budskap 24:11-20 , www.koranensbudskap.se
4. http://www.campus-watch.org/article/id/5801
Tillbaka till digitaltidningen ZamZam
|
|