"Ali"s väg till Islam

Ali, kan du berätta om din familj och uppväxt. -Jag är född och uppväxt i Ystad. Jag gick i en Kristen förskola, precis som mina syskon. Jag fick en god uppfostran av mina föräldrar. De har alltid varit snälla mot mig. Min mor var ett stort stöd för mig under mina tonårsår och är det fortfarande. Jag har en syster och en bror. Min far är präst. Jag var som de flesta andra ungdomar, och hade samma typer av intressen. Speciellt intresserad var jag av kampsporter, som Karate och Taekwondo, men inte nu längre. -Var du religiös som ung? -Inte riktigt, men jag tyckte jag trodde på Gud, men mina handlingar visade inte det så tydligt. -Hur trodde du på Gud? -Jag trodde aldrig att Jesus var gudomlig på något sätt, utan bara en budbärare. Jag kände inte att religionen var tillräckligt kraftfull, jag saknade alltid den dyrkande sidan av religionen.

-När fick du din första kontakt med Islam? -Min första kontakt med islam var när jag var på Cypern (Turkiska sidan) med min familj, vid 12 års ålder. Vi besökte en Moské, där fanns en svensk muslimsk kvinna där kommer jag ihåg. -Tänkte du redan då på att byta religion? -Nej inte redan då, men jag tyckte Islam var intressant, men inte av religiösa skäl. -Hur gick det sedan? -Det gick ett tag. Vid ett tillfälle började jag bläddra i min religionsbok från skolan i mellanstadiet och av på grund av något omedvetet intresse läste jag om Islam. Jag skrev ner trosbekännelsen -la ilaha ill Alah, på en lapp, på skoj, jag hittade faktiskt den nyligen.

-Har du aldrig haft fördomar om Islam? -Faktiskt inte, jag har alltid tyckt att Islam är en logisk religion, att kvinnor bär slöja har jag alltid tyckt varit naturligt -inte speciellt dramatiskt. Dessutom har jag alltid tyckt att det jag hört inte kan stämma överrens med Islam. Folk borde gå till Källan istället för att spekulera. -Så du hade en positiv inställning till Islam långt innan du blev Muslim? Ja, faktiskt.

-Jaha, hur gick nästa steg till mot Islam? -Jo, hösten -95 började jag läsa in gymnasiet vid Sigtuna folkhögskola. Där fanns ett antal Muslimer. Nu började mitt intresse för Islam vakna till liv igen. -Varför då? -Jag tyckte att deras uppförande och liv var imponerande. Jag började sedan att läsa böcker om Islam. Jag var intresserad innan, men när jag började läsa, kände jag att allting var så rätt. Jag började diskutera med mina föräldrar på telefon om detta. -Vad sa de då? -De var faktiskt positivt inställda. Senare hade jag och några från min klass studiebesök i moskén angående frågor om abort. Vi blev bemötta av två duktiga och vänliga personer som svarade på våra frågor, jag var imponerad. Alla intryck jag fick fick av dem, moskén och miljön fick mig att ta det avgörande beslutet. Vid Jullovet åkte jag hem, då sa jag att jag ville konvertera. -Med tanke på att din far är Kristen präst, tog han inte illa upp? -Nej, faktiskt inte, han tyckte det viktigaste var att jag trodde på Gud, han gav mig faktiskt en Koran.

Efter ett tag skrev jag till lite olika muslimska församlingar och informationsföreningar och ställde frågor. Då frågade jag om hur man konverterade o dyl. -Brukade du be på något sätt tills nu? -Jo, jag brukade be informellt på kvällen och läsa koranen. Slutligen ringde jag till Uppsala församling och sa att jag ville konvertera till Islam, man bad mig komma en stund innan fredagsbönen den veckan, alltså den 26 april -96. - -Var du nervös? -Jag kände mig faktiskt ganska lugn. Men efter att jag sagt trosbekännelsen inför tre vittnen på moskéns kontor, blev jag det, då började jag tänka på hur det skulle gå med de religiösa plikterna, men det var inget bekymmer. -Hur kändes det nu då? -Jag var mycket glad, och längtade efter min första bön. -Du vittnade också framför församlingen innan bönen, hur kändes det? - Jag var lite nervös för att uttala orden fel, men jag har aldrig känt mig så välkommen som då, jag kände mig trygg.

-Du bytte sedan namn till Ali från Jens, var det viktigt för dig? -Jo, för mig innebar det att uttrycka min identitet och känna mig som muslim.

-Har du stött på några problem sedan din konvertering? -När jag gick till skattemyndigheten i Ystad för att ändra namn, började folk prata, man såg vem jag var (liten stad -prästson). Mina kompisar tog avstånd och skrattade åt mig och människor började titta konstigt. Till en början tog även min bror avstånd ifrån mig, men nu är det bra. -Så nu är du Muslim, hur känns det? -Jag har aldrig känt mig bättre, jag känner mig så lugn och att mitt självförtroende är så starkt. -Har någon annan märkt din förändring? -Jo, i skolan har man märkt det och självklart min familj. De tycker att jag har bättre uppförande, de litar mer på mig, jag har mer respekt för dem och andra, men mitt uppträdande i huvudtaget.

-Vad tycker du är fint med Islam? -Allt är fint! Men jag tycker speciellt mycket om Gudstron, hur man skall dyrka Gud, att det finns regler för hur man skall leva, gemenskapen, respekt, hur Gud/Koranen tar hänsyn till människans behov och natur. Dessutom är det relativt lätt att följa religionen.