Senare (1928), när min son hade nått en mer mogen ålder, kom han en dag till mig med tårar tiggande, och sa: "Mamma, jag har studerat Islam. De tror på EN Skapare. Deras religion är den sanna. Så jag har bestämt mig för att bli Muslim, bli det du också!". Efter detta önskemål började jag också att studera den Islamiska religionen. Jag begav mig till Berlin moskén. Moskéns imam gav mig ett hjärtligt välkomnande och berättade om Islams grunder och kärna. När han pratade, såg jag hur sanna och logiska hans ord var. Som min son, började jag tro på att Islam var den sanna religionen. Först och främst förkastade Islam treenigheten, vilket jag inte heller själv kunnat acceptera sedan min ungdom. Efter att noggrant studerat Islam insåg jag hur absurdt det var med saker som frälsning, att titta på påven som en oskyldig varelse som aldrig är benägen att synda, dop och andra riter av samma sort. Jag förkastade alla dessa falskheter och antog Islam.

Alla mina förfäder var fanatiska Katoliker. Jag väste upp i ett Katolskt kloster. Så jag växte upp under Kristen uppfostran/utbildning. Ändå har denna omfattande religiösa uppfostran hjälpt mig att välja denna sanna religionen, och leda mig till GUD, för att allt gott som jag lärt mig under min utbildning kunde jag inte hitta i Kristendomen, utan i Islam. Jag är så lycklig att jag antagit Islam. Idag är jag farmor. Jag är så lycklig eftersom mitt barnbarn är född som Muslim. Jag vet att Gud alltid kommer att guida de människor som han lett till den rätta vägen.