- Hur var din uppväxt? Var ni religiösa i er familj? - Jag växte upp med min mor och far. De var ganska stränga, vilket inte var ovanligt på den tiden. Min mor gick ganska regelbundet i kyrkan, dock inte min far. Jag brukade ofta följa med henne till kyrkan. Jag gick även i söndagsskola, alltså kristen undervisning en gång i veckan. Jag blev även döpt och konfirmerad. - Praktiserade ni på något sätt hemma?
- Jo, min mor och jag bad t ex aftonbön -"fader vår" varje kväll.

- Kan man säga att du var troende?
- Nja, jag trodde på Gud men var kanske inte så djupt kristen, men min mor var nog det. Man kan säga att jag hade en så kallad barnatro, men den blev försvagad när man kom upp i tonåren och distraherades av världsliga ting.

- Du sa att du inte var djupt kristen, vad menar du?
- Jo, jag trodde på Gud, men jag var inte övertygad om den kristna teologin. Det var mycket saker som inte "stämde". Min omedvetet personliga religion var nog "att följa samvetet".

- När fick du dina första kontakter med islam?
- Det var nog i skolan på 50-talet. Det var något mystiskt och orientaliskt, "Muhammedaner" hette det då. Senare var det nog under 70-talet i massmedia, gällande Kurdistan och Iran m fl..

- Vilka intryck fick du då?
- Ja, i skolan reflekterade jag nog inte så mycket, men under senare "världskriser" började jag fundera vad det hela handlade om. Man fick många olika motsägande bilder av islam, kunde verkligen allt stämma? Jag minns hur man talade om invandrare och i synnerhet muslimer. När t ex personer på bl.a. jobbet uttalade sig om en viss grupp människor, ställde jag frågan: hur vet du det? -"Ja, men det vet man väl ju...", vilket inte var speciellt övertygande. Jag hade nog inte någon bestämd åsikt i alla fall, ville helst ta reda på själv hur det var.

- Kände du någon muslim, vad fick du för intryck i så fall?
- Under några år hade jag en granne som var muslim, de intryck jag fick var vänlighet och gästfrihet.

- Vad var det som förde dig till islam? - Ja, det började med att jag funderade på livets mening. Jag ansåg att det liv jag levde inte hade någon djupare mening, allt kretsade kring materiella och världsliga ting. Dessutom var människor så ytliga, det finns inte många som verkligen var vänner. Oftast var det fester med alkohol som sammanförde människor. Hade man fest hemma med alkohol så hade man många "vänner" som kom. Hade man bil t ex, fanns "vännerna" där. Det fanns inga högre värden som sammanförde människor. Dessutom gick min enda verkliga vän bort, det var svårt. Jag funderade över kristendomen, men ansåg att den var så urvattnad. Man vänder hela tiden kappan efter vinden. Religionen anpassades efter människorna och inte tvärtom. Det fanns inget fast budskap, vilket inte var något för mig. Jag undersökte olika religioner och islam var den som "lockade".

Jag köpte en Koran. Jag började läsa den och ganska snart kände jag att det här var rätt. Allt var så konkret, inget var förändrat sedan uppenbarelsen och den tillämpades också. Islam var inte bara en tro, den var ett levnadssätt som täcker allt och tillämpas dygnet runt. Man lever inte ett annat liv före- och efter fredagsbönen, som i en del andra religioner efter deras högmässor mm. Koranen gav mig en härlig känsla, den gav mig en klar bild.

Jag blev alltså vägledd ca 1 ½ år sedan, jag slutade med griskött och alkohol. Jag började att utföra bön hemma så gott jag kunde efter vad jag läst mig till på svenska. När Ramadan (96) kom så fastade jag. Jag hade ännu inte tagit kontakt med någon muslim och hade inte några bönetider, så jag gick efter solen.

- Du hade alltså inte formellt blivit muslim, men du försökte ändå praktisera?
- Jo, jag kände att allt var rätt, men jag hade ännu inte kunnat formulera allt för mig själv och se det rationellt.

- Hur lång tid tog det innan du kände dig mogen för konvertering?
- Det tog ca 7-8 månader efter att jag läst Koranen, innan jag ringde till Uppsala islamiska församling och frågade om hur en eventuell konvertering går till. Dagen efter samtalet gick jag och besökte i moskén för första gången. Jag blev guidad runt och tittade på middagsbönen och kände att allt stämde. Efter detta brukade jag besöka moskén och prata lite och köpa några böcker.

En dag i moskén, ca en månad efter mitt första besök, frågade någon mig hur det gick i mitt sökande och om jag inte kände för att konvertera nu. På sekunden kände jag mig mogen. Det konstiga var att just denna morgon hade jag tagit ett reningsbad och tvagat mig, utan någon som helst tanke på hur dagen skulle utfalla, det var verkligen Gud som vägledde mig denna dag. Jag tog nu Shahada, trosbekännelsen, på moskéns kontor framför två vittnen. Ett par halvår senare tog jag det muslimska namnet Yasin.

- Hur känns det nu idag?
- Sedan trosbekännelsen har jag känt hur jag ständigt stärks i min tro. Jag känner mig så lugn och harmonisk.

- Vad tycker familj och vänner?
- Mina vänner och söner respekterar mig, jag har fått ett bra bemötande.

- Vad tycker du är viktigt för att sprida islam?
- Självfallet måste man visa att islam finns i praktiken, man måste vara ett bra exempel för andra.

- Vad har du för mål nu i livet?
- Att bli en bättre muslim, öka min kunskap om islam och Koranen. Jag vill få ordning på allt och om Gud vill, bilda familj på nytt, vilket är mycket viktigt i islam och för tron.