En dag hände det, att det rödbruna lejonet råkade vandra förbi. Lejonet var inte alls på bra humör. Han var hungrig och sökte efter ett byte. När han fick syn på korna blev han genast gladare men kunde inte angripa de eftersom de var tillsammans. Då satte sig lejonet i ett hörn och väntade på att de tre korna skulle skiljas från varandra. Men korna höll ihop och ville inte skiljas åt. De visste, att så länge de höll ihop var de starka och då kunde inget rovdjur angripa dem.

I två eller tre dagar låg lejonet i bakhåll bakom en buske i närheten och lurade. Men korna fortsatte att hålla ihop och skildes inte ifrån varandra. Lejonet var nu inte alls på gott humör.

Men plötsligt fick lejonet en ide´. Han gick fram till korna, hälsade artigt på dem och sa: "Hur mår ni mina vänner? Hoppas ni mår bra. Jag har ofta tänkt på er, men eftersom jag varit så upptagen har jag inte haft tid att se hur det står till med er. Men idag bestämde jag mig för att se er på nära håll och samtidigt hälsa på er."

Den rödbruna kon sa: "Min herre, vi känner oss verkligen hedrade av ditt besök."

Både den vita och den svarta kon blev oroade över vad deras vän, den rödbruna kon, hade sagt. De blev också bekymrade över hennes oförsiktighet. De var rädda för att hon skulle bli lurad.

De sa till varandra: "Varför tror den rödbruna kon på vad lejonet säger? Vet hon inte att lejonet bara söker efter ett byte?"

Den rödbruna kon blev nu allt bättre vän med lejonet för varje dag som gick. Den svarta kon och vita kon försökte tala henne till rätta, men det var förgäves.

En dag sa lejonet till den rödbruna kon: "Du vet att vi är mörka i färgen och att den vita kon är ljus i färgen. Du vet också att det ljusa är motsatsen till det mörka. Därför vore det väldigt bra om jag åt upp den vita kon så att det inte längre finns någon skillnad mellan oss. Därefter kan vi leva gott och i fred med varandra."

Den rödbruna kon gick med på vad det listiga och själviska lejonet hade sagt och började genast prata med den svarta kon för att uppehålla henne så att hon inte skulle märka hur lejonet lurade bort den vita kon för att äta upp henne. Medan den rödbruna kon och den svarta kon höll på att prata blev den vita kon lämnad ensam och blev därför dödad av lejonet.

Det hade nu gott två, tre dagar sedan lejonet hade ätit upp den vita kon. Lejonet låg i ett hörn och kände sig rastlös och arg. Den rödbruna kon betade i närheten. Lejonet kallade på henne och hon svarade: "Ja, min herre."

Lejonet sa: "färgen på min kropp och färgen på din kropp är den samma. Vi är rödbruna. Svart passar inte ihop med vår färg. Det vore väldigt bra om jag åt upp den svarta kon också. Då blir vi ensamma om vår färg."

Den rödbruna kon gick med på det. Hon gick bort från den svarta kon och lämnade henne helt ensam. Lejonet anföll den svarta kon och hade snart ätit upp henne. Den rödbruna kon var nu fylld av glädje och lycka. Hon strosade omkring, betade och berömde sig själv och sa: " Nu är det bara jag som har samma färg som lejonet…"

Det hade nu gått några dagar sedan den svarta kon hade blivit uppäten av lejonet. Lejonet röt och vrålade: "Rödbruna ko! Var är du någonstans?"

Den rödbruna kon, som skakade av rädsla, kom fram och sa: "Ja, min herre. Vad vill du?"

Lejonet svarade: "Idag är det din tur. Gör dig beredd, för idag ska jag äta upp dig."

Den rödbruna kon frågade med skräck och rädsla i rösten: "Men varför, min herre, jag är ju din vän. Jag gjorde allt du bad mig om. Så varför vill du äta upp mig nu?"

Lejonet röt till och sa: "Du blev vän med någon som inte har några vänner. Hur skulle det vara möjligt för ett lejon att bli vän med en ko?"

Det spelade ingen roll hur mycket den rödbruna kon bönade och bad. Lejonet ville inte lyssna. Han hade bestämt sig.

Då sa den rödbruna kon: "Herr lejon, var snäll och låt mig åtminstone gråta ut innan ni äter upp mig."

Lejonet svarade: "Ja, ja. Låt gå, men skynda dig på!

Den rödbruna kon sa med gråten i halsen: "Jag blev uppäten samma dag som den vita kon blev uppäten. Jag blev uppäten samma dag som den svarta kon blev uppäten. Jag blev uppäten samma dag som jag blev … med dig."

Lejonet slukade snabbt den rödbruna kon och sa till sig själv: "Nu har jag inget mer att göra i den här skogen. Men i en annan skog kanske jag hittar andra lättlurade byten…"