Den fjärde kalifen, Ali

Profeten (saw) säger i en hadith:
"Du [Ali], är min broder i denna värld, och nästa värld."

Valet av Ali
Efter Uthmans martyrskap, stod kalifämbetet utan ersättare två eller tre dagar. Många människor insisterade för att Ali skulle ta över befattningen, men han kände sig besvärad för att de som mest ville att han skulle bli den nye kalifen, var själva rebellerna. På grund av detta tackade han nej till erbjudandet. När Profetens (saw) mest framstående anhängare försökte övertala honom, gick han slutligen med på det.

Alis liv
Ali bin Abi Talib var Profetens (saw) första kusin. Han hade t.o.m. vuxit upp i Profetens hushåll, gift sig med hans yngsta dotter Fatima, och förblivit i hans närmaste sällskap ca 30 år.

Ali var tio år gammal då det Gudomliga Budskapet kom till Muhammad (saw). En natt såg han Profeten och hans fru Khadija böja och sträcka på sig. Han frågade Profeten om betydelsen av hans handlingar. Då svarade Profeten att de höll på att be till Gud (swt) och att Ali också borde acceptera Islam. Ali svarade att han först ville fråga sin far om det. Han tillbringade natten utan sömn, och på morgonen gick han till Profeten och sa "När Gud skapade mig rådfrågade han inte min far, så varför ska jag då rådfråga min far, om jag borde tjäna Gud eller inte?", och accepterade sanningen i Muhammads budskap.

När den Gudomliga befallningen, "Och varna de som står dig närmast" [26:214] kom, bjöd Muhammad (saw) in sina bekanta på middag. Då måltiden tog slut, vände han sig till dem och frågade:

"Vem vill ansluta sig till mig på grund av Gud?"

Det blev tyst för en stund, men då ställde sig Ali upp, och sa:

"Jag är den yngste av alla närvarande här. Mina ögon är besvärliga, på grund av att de är inflammerade, och mina ben är magra och svaga, men jag ska förena mig med dig och hjälpa till med så mycket jag kan."

Samlingen bröt ihop i ett hånfullt skratt. Men under de svåra striderna i Mecka, stod Ali för sitt ord, och stod ut med all prövning som muslimerna utsattes för. Han sov i Profetens säng, då Quraish-medlemmarna tänkte mörda Profeten på natten. Det var honom Profeten anlitade, på väg ut från Mecka, för att lämna tillbaka värdesakerna som folk hade gett till Muhammad för förvaring.

Förutom i Tabuk-expeditionen, var Ali med i alla tidiga Islamiska strider, och speciellt i Khaybars expedition. De sägs att Ali fick mer än 60 sår under Uhud-kriget.

Profeten (saw) tyckte väldigt mycket om Ali, och gav honom många smeknamn. En gång hände det att Profeten hittade honom sovande på ett dammigt ställe. Han borstade av dammet från Alis kläder, och sa kärleksfullt, "Vakna upp, Abu Tarab (Dammets far)." Profeten gav honom också titeln "Asadullah" ("Guds Lejon").

Alis ödmjukhet, allvar, fromhet, djupa kunskap om Koranen och hans klokhet gav honom mycket bra anseende bland Profetens anhängare. Abu Bakr, Umar och Uthman rådfrågade honom ofta under tiden för deras kalifat. Umar gjorde honom flera gånger till sin viceregent i Medina, då han var borta. Ali var också en stor forskare inom arabisk litteratur, och var banbrytande inom grammatik och retorik -området. Hans tal, predikan och brev användes flera generationer framåt som modeller för litterära yttranden. Många av hans visa och epigrammatiska tal har blivit bevarade. Ali hade en rik och mångsidig personlighet. Trots dessa färdigheter förblev han en anständig och ödmjuk man. En gång under sitt kalifat, då han var ute och gick på marknadsplatsen, hände det att en man ställde sig upp av respekt inför honom. Då sa Ali:

"Gör inte så. Sådant uppförande är en frestelse för en härskare, och en vanhedring för den som han härskar över."

Ali och hans hushåll levde ett extremt enkelt och stramt liv. Ibland hände det att de fick gå hungriga på grund av Alis enorma generositet, och ingen som bad honom om hjälp, vände sig utan hjälp från hans dörr. Hans enkla, och strama sätt att leva på, förändrades inte ens då han härskade över ett ofantligt rike.

Alis Kalifat (656-661 e.kr.)
Som det redan nämnts, accepterade Ali Kalifatet väldigt motvilligt. Mordet på Uthman, och händelserna kring detta, var ett symptom, som senare blev en orsak till en omfattande civil missämja. Ali kände på sig att den tragiska situationen berodde på odugliga styresmän. På grund av detta avskedade han alla styresmän som Uthman hade tillsatt, och tillsatte nya. Alla styresmän, förutom Muawiya, Syriens ledare, underkastade sig hans befallning. Muawiya vägrade att lyda förrän man hade hämnats för Uthmans mord. Profetens änka, Aisha, tog också ställningen med Muawiya, och tyckte att Ali först borde ställa Uthmans mördare inför rätta. På grund av den kaotiska situationen under Uthmans sista tid, var det väldigt svårt att fastställa mördarens identitet, och Ali ville inte straffa någon förrän han hade något lagligt bevis mot mördaren. Detta ledde till att en strid uppstod mellan Alis armé och Aishas anhängare. Senare insåg Aisha att hennes bedömning varit fel, och kunde efteråt aldrig förlåta sig själv för det.

Situationen i Hijaz (Del och Arabien, där Mecka och Medina finns), försämrades så mycket att han flyttade sin huvudstad till Irak. Muawiya motsatte sig nu öppet inför Ali, och ett krig uppstod mellan dem. Kriget blev oavgjort, och Ali fick acceptera Muawiyas styrelse i Syrien.

Hur som helst, fastän Alis Kalifat mest bestod av civila stridigheter, införde han i alla fall vissa reformer, särskilt inom uttaxeringen och insamlingen av statsinkomster.

Det var år 40 e.h. En fanatisk grupp som kallades för Kharijiter, bestående av personer som brutit sig loss från Ali under hans bråk med Muawiya, hävdade att ingen av Ali, Muawiya, eller Amr bin al-Aas (Egyptens ledare), var värda ledare. De gick t.o.m. så långt som att säga att det riktiga kalifatet tog slut vid Umars död, och att muslimerna borde leva utan någon ledare, förutom Gud. De svor att de skulle döda alla tre ledare, och mördare skickades ut på tre olika håll.

Mördarna, som skulle döda Muawiya och Amir, lyckades inte, utan häktades och avrättades, men Ibn-e-Muljim, mördaren som skulle döda Ali, fulländade sitt uppdrag. En morgon, då Ali var upptagen med bön i en moské, kom Ibn-e-Muljim, och stack honom med ett förgiftat svärd. På den 20 Ramadan, 40 e.h, dog den siste av Islams rättfärdiga kalifer. Må Gud vara nöjd med dem, och bevilja dem evig belöning.

http://www.islamguiden.com

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com