Saker som bryter/inte bryter fastan

Följande bryter inte fastan
- Att få öronen renspolade, näsdroppar eller nässpray - så länge man inte sväljer något.

- Tabletter som placeras under tungan för att bota halsfluss eller andra sjukdomar - så länge man inte sväljer något.

- Saker som sätts in vaginalt, såsom pessar, (douches)?, ett skopinstrument, eller fingrar för medicinsk undersökning.

- Att få ett skopinstrument eller få en apparat (IUD eller 'rörspiral') eller dyl till livmodern.

- Sätta in en kateter, insättning av ett skopinstrument eller intrauterint preventivmedel (IUD eller "rörspiral") och liknande i livmodern.

- Insättning i urinröret – för män eller kvinnor – av en kateter, ogenomskinlig färg för diagnostisk avbildning, medicin eller lösningar för att rengöra urinblåsan.

- Att laga en tand, ta bort en tand, rena tänderna, använda siwaak eller tandborste - så länge man inte sväljer något.

- Gurgla, rengöra eller tillföra munspray - så länge man inte sväljer något.

- Ta spruta under huden, i muskeln eller i venen - utom sådant som tillför näring.

- Syre

- Bedövande gaser - så länge patienten inte får närande ämnen som tillsats.

- Medicin som absorberas genom huden, såsom krämer och plåster som ger medicin och kemikalier.

- Insättning av en kateter i vener för diagnostisk avbildning eller behandling av blodkärl i hjärtat eller andra organ.

- Använding av ett laporaskop (ett instrument som sätts in genom ett litet snitt i buken) för att undersöka bukhålan eller för att utföra operationer.

- Att ta biopsier eller prov från levern eller andra organ – så länge detta inte åtföljs av användadet av (kemikaliska) lösningar.

- Gastroskopi – så länge det inte åtföljs av användadet av (kemikaliska) lösningar eller andra ämnen.

- Instrument eller medicin till hjärnan eller ryggraden.

Den som äter eller dricker något med flit under Ramadaan utan giltig ursäkt har begått en stor synd (kabeerah), och måste be om förlåtelse och ta igen dagen senare. Om han bröt sin fasta med något haraam, såsom alkohol, gör detta synden ännu större. Hur han än gjort så måste han be uppriktigt om förlåtelse (taubah) och göra mer naafil gärningar, fasta och andra gärningar av dyrkan, för att undvika någon tillbakagång på sina obligatoriska gärningar, och för att Allah ska acceptera hans ursäkt.

"Om han glömmer, och äter och dricker, låt honom då fasta klart ändå, för Allah har get honom mat och dryck." (Källa al-Bukhari, Fath, no. 1933) Enligt en annan källa, "Han behöver inte fasta om dagen senare eller ge något som ursäkt (kaffaarah)."

Om någon ser en annan person äta något av glömska, ska han påminna honom, detta på grund av den generella betydelsen av ayan; "… Help one another in righteousness and piety…" (al-Maa'idah 5:2), och hadeethen, "om jag glömmer bort, så påminn mig"; och principen att detta är en dålig handling (munkar) som måste ändras. (Majlis Shahr Ramadaan, Ibn Uthaymeen, sida. 70)

De som måste bryta sin fasta för att klara av att rädda någon som är i fara, får bryta sin fasta och ta igen dagen senare. Detta gäller om någon håller på att drunkna, eller när en brand måste släckas.

Om en person är skyldig att fasta, men med flit har samlag under dagen i Ramadaan, av egen fri vilja, där de två 'omskurna delarna' (organen) möts och mannens organ kommer in i kvinnan, är hans fasta bruten, oavsett om han kommer eller inte, och han måste be om förlåtelse. Han ska fortsätta att fasta resten av dagen, men måste ta igen dagen senare, och ge något som förlåtelse (kaffarah), detta talar hadeethen från Abu Hurayrah om: "Medan vi satt med Profeten (SAS), kom en man till honom och sa: 'Oh Allahs Sändebud, jag har gått under!' Han sa, 'Vad har hänt?' Han sa, 'Jag hade samlag med min fru fastän jag fastade.' Alahs Sändebud svarade, 'Har du någon slav du kan släppa fri?' Han sa, 'Nej' Han sa,'Kan du fasta två månader i rad?' Han sa, 'Nej.' Han sa, 'Har du så att du kan ge mat till 60 fattiga människor?' Han sa, 'Nej.'...." (Källa al-Bukhari, al-Fath, 4, no. 1936) Samma regel gäller för den som begått zina (otrohet eller äktenskapsbrott), homosexualitet och rå djursex.

(Notera: Att ha samlag analt, äktenskapsbrott, homosexualitet, och bestialitet är alla stora synder i Islam och ännu större om de görs under dagen i Ramadaan.)

Om personen har samlag under dagen flera gånger i Ramadaan, måste han ge försoning för varje dag (kafaarah), och även fasta om alla de dagar det hänt. Att inte veta om att kafaarah är obligatoriskt är ingen ursäkt. (Fataaqa al-Lajnah al-Daaímah, 10/321)

Om mannen vill ha samlag med sin fru men bryter sin fasta först genom att äta, är detta en större synd, för han har brutit reglerna för den heliga månaden på två sätt, genom att äta och ha samlag. Han måste med all säkerhet ge försoning, obligatoriskt, och om han försöker strunta i det gör det saken bara värre. Han måste ge en uppriktig ursäkt (taubah). (se Majmoo´al-Fataawa, 25/262)

Att pussa, krama, omfamna, röra eller titta på sin fru eller konkubin, är tillåtet om mannen kan behärska sig, för detta finns rapporterat från Áishah (RA) att Profeten (SAS) brukade pussa och krama sina fruar även när han fastade, men han var den som kunde kontrollera sig bäst. Med tanke på en hadeeth qudsi, "han håller sig borta från sina fruar för Min skull.", detta menas samlag. Om personer får lust snabbt och inte kan hålla sig, då är det inte tillåtet för honom att pussa eller krama sin fru, för det skulle leda till att han bröt sin fasta, för han är inte säker på att han kan stoppa att han får utlösning eller att han har samlag. Allah säger i en hadeeth qudsi: "och han avstår från sina begär för Min skull." En av islams rättesnören är att allt som leder till haraam är haraam.

Om en person har samlag och gryningen kommer, är det obligatoriskt för honom att sluta, och hans fasta är giltig även om han får utlösning efter han avslutat, men om han fortsätter att ha samlag efter gryningen, är hans fasta bruten, och han måste be om förlåtelse (taubah), ta igen dagen senare, och ge försoning (kafaarah).

Om morgonen kommer och personen är i janaabah (orenhet efter samlag), har det ingen betydelse för hans fasta. Han eller hon får vänta med att göra ghusl, oavsett om det är efter samlag eller efter mens eller blödning efter förlossning, tills efter solen gått upp, men det är bättre att skynda sig att göra ghusl så att man kan be.

Om personen som fastar sover och får en 'våt dröm', bryter inte det fastan, enligt de lärda (ijmaa´), ska han fasta klart. Att vänta med att göra ghusl bryter inte fastan, men det är bättre om han skyndar sig för att göra ghusl så att han kan be och änglarna komma nära honom igen.

Om en person får utlösning under dagen i Ramadaan av en orsak som han kunde hindra, såsom att ta på eller titta på en kvinna, då måste han be om förlåtelse till Allah och fasta resten av dagen, men måste även ta igen dagen senare. Om en person börjar masturbera men slutar och inte får utlösning, då ska han be om förlåtelse men behöver inte fasta om dagen senare, för han fick ingen utlösning. Personen som fastar måste hålla sig borta från allt som kan ge honom sexuell lust, och måste tränga undan de dålig tankar som kan komma till honom. Enligt den mest korrekta åsikten, om han avger prostatisk vätska (madhiy), så bryter det inte fastan.

Att det kommer 'wadiy', ett tjockt kladdigt ämne som kommer efter man kissat, utan sexuell lust, bryter inte fastan, och man behöver inte göra ghusl, men han måste istinjaa´(tvätta sina privata delar) och göra wudoo´. (Fataawa al-Lajnah al-Daaímah, 10/279)

"Den som kräks ofrivilligt behöver inte ta igen dagen senare, men den som kräks med flit måste ta igen dagen senare" (Saheeh hadeeth från al-Tirmidhi, 3/89). Den som kräks med flit, genom att ta ner fingrarna i halsen eller trycker på sin mage, eller luktar på något hemskt, eller ser på något som får honom att kräkas, måste göra om sin fasta. Om han känner att han måste kräkas, men det försvinner av sig själv. bryter inte det fastan, om kräket kommer upp i hans mun men sväljer tillbaka den, bryter detta fastan. Om någon känner sig illamående, behöver han inte undvika att kräkas, detta kan eventuellet ge mer skada. (Majaalis Sharh Ramadaan, Ibn Uthaymeen, 67)

Om en person oavsiktligen sväljer något som fastnat mellan tänderna, eller om det är så litet att man inte känt det eller kunnat spottat ut det, räknas detta som en del av saliven och bryter inte fastan. Men om det är stort nog för att spottas ut, ska man spotta ut det. Om han spottar ut det, är det OK, men om han sväljer det har han brutit sin fasta. Om den går att dela, och har smak eller sötma, är det haraam för honom att tugga på det. Om något kommer ner i halsen är hans fasta bruten. Om personen spottar ut vatten efter att sköljt munnen, är hans fasta inte förstörd på grund av den fukt eller vattnighet som finns kvar, för det går inte att undvika.

Om en person börjar blöda näsblod, är hans fasta fortfarande giltig, det är något som är utöver det han kan kontrollera. (Fataawa al-Lajnah al-Daaímah, 10/264)

Om han har sår i tandköttet eller att tandköttet börjar blöda efter att han använt siwaak, är det inte tillåtet för honom att svälja blodet; han måste spotta ut det. Men om lite blod skulle komma ner i halsen utav misstag, behöver han inte oroa sig. Samma sak gäller om lite kräk skulle komma upp i halsen men sen gå tillbaka igen utan att han ville det, då är fastan fortfarande giltig. (Fataawa al-Lajnah al-Daaímah, 10/254)

Med tanke på slem som kommer från huvudet (näsan eller bihåler) och slem som kommer från bröstet genom att man hostat, om detta sväljs innan det kommit till munnen, bryter det inte fastan, för det är ett problem som alla människor har; men om det sväljs ner efter att det kommit upp till munnen, bryter det fastan. Men om det sväljs ofriviligt, bryter det inte fastan.

Att inandas vattenånga, vilket kan hända den som arbetar med växter, bryter inte sin fasta. (Fataawa al-Lajnah al-Daaímah, 10/276)

Det är ogillat (makrooh) att smaka av maten i onödan, för det för med sig en risk att man bryter fastan. Exempel då det skulle vara tillåtet är då en mamma tugar maten till sitt spädbarn när det inte finns något annat sätt att ge honom mat på, att smaka av maten för att se att den är OK, och smaka av något när man handlar. Ibn Abbas (RA) sa: "Det är inget fel i att smaka vinäger eller något annat man vill köpa." (Klassad hasan i Irwa´al-Ghaleel, 4/86; se al-Fath, kommentarer om Baab Ightisaal al-Saaím, Kitaab al-Siyaam)

Att använda siwaak är sunnah att använda för den som fastar under hela dagen, även om den är våt. Om den som fastar använder siwaak och känner någon smak från den och sväljer det, eller om han tar ut siwaaken från munnen och ser saliv på den och sen stoppar in den i munnen igen och sväljer saliven, bryter detta inte fastan. (Fataawa al-Sa´diyyah, 245) Han ska undvika smaker som går att luckra upp, såsom grön siwaak, eller siwaak med smak såsom citron eller mint. Han ska spotta ut de små delarna som kan lossna; han ska inte svälja dem med flit, men om det sker av misstag, är det ingen fara.

Om den fastande blir skadad eller får näsblod, eller får vatten eller bensin i munnen av misstag, bryter det inte fastan. Om han får damm, rök eller flugor i munnen av misstag, bryter inte det hans fasta heller. Det man inte kan undvika att svälja såsom saliv, eller dammet från mjöl, bryter inte fastan. Om personen får mycket saliv och sväljer det med flit, bryter det inte fastan, enligt den korrekta åsikten. (al-Mughni av Ibn Qudaamah, 3/106)

Om tårar kommer ner i halsen, eller man sätter olja på skägget eller mustachen, eller använder henna, och sen känner smaken i halsen, bryter detta inte hans fasta. Att använda henna, kohl eller olja bryter inte fastan. (Se Majmoo´al-Fataawa, 25/233, 25/245) Detta gäller även krämer som används för att fukta eller mjuka upp huden.

Det är inget fel att lukta på parfym, använda parfym eller ta på sig luktande krämer eller dyl. Det är inget fel att använda bukhoor (rökelser), så länge man inte använder det för att sniffa. (Fataawa al-Lajnah al-Daaimah, 10/314)

Det är bättre att undvika tandkräm på dagen, och vänta till kvällen, för det är för starkt. (al-Majaalis, Ibn Uthaymeen, sida. 72)

För att vara på den säkra sidan, så är det bättre om den fastande inte åderlåter sig (hijaamah). Det finns olika åsikter om detta. Ibn Taymiyyah råder den som åderlåter sig att bryta sin fasta, men den som åderlåter bryter inte sin fasta.

Rökning bryter fastan, och är inte en ursäkt till att inte fasta. Hur kan en synd vara en ursäkt?

Att omringa sig med vatten eller linda om sig själv med blöta kläder för att svalka sig bryter inte fastan. Det är inget fel i att hälla vatten över huvudet för att få svalka från hettan och törsten. Att simma är ogillat, för det kan bryta fastan (genom att man sväljer vatten). Om någon jobbar med dykning och han kan garantera att han inte får vatten i munnen, så är det inget fel i det.

Om en person äter, dricker eller har samlag, och tror att det forfarande är natt, men sen märker att gryningen kommit är det ingen skada skedd, för ayan förklarar tydligt att dessa saker är tillåtna tills man vet säkert att gryningen kommit. Ábd al-Razzaaq berättar i en saheeh isnaad som går tillbaka till Ibn Abbas (RA) att han sa; "Allah har tillåtit er att äta och dricka så länge ni inte tvivlar." (Fath al-Baari, 4/135; detta är även åsikten Shaykh al-Islam Ibn Taymyyah håller, Majmoo Fataawa, 29/263)

Om en person fastar, och tror att solen gått ner fast den inte har det, måste han ta igen dagen senare (enligt majoriteten lärda), för principen är att det fortfarande är dag, och ett faktum som är säkert kan inte förnekas mot något som är tvivelaktigt. (Shaykh al-Islam Ibn Taymyyah ansåg inte att den som gjort detta behövde göra om fastan.)

Om gryningen kommer och personen fortfarande har mat eller dryck i sin mun ska spotta ut det, och hans fasta är fortfarande giltig. Detta är samma som den som äter eller dricker av glömska men så fort han kommer ihåg ska han spotta ut det han har i munnen, och fastan är fortfarande giltig.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com