Eisa (Jesus)

"O Herre! Jag har fött en dotter." (Koranen 3:36)

Men hon visste inte att Allah hade gett henne en mycket speciell dotter som sedan skulle komma att föda en mycket speciell son. Denna son var mer än det gossebarn som Hannah hade bett om.

På den tiden var det vanligt att någon av sönerna tillägnades Beit-ul-Maqdis, i hopp om att Allah skulle ge en belöning. Därför önskade Hannah en son.

Merjams far var imam och en mycket from man. Under denna tid var Zakariya profet. Han ville gärna ta hand om Merjam precis som också de andra ville göra. Man kom överens om att dra lott om saken. Man samlade sina pennor, lade dem på ett ställe och bad ett barn att gå och hämta en av dem. Barnet kom med Zakariyas penna. Några krävde att man skulle lotta om. Denna gång skulle man lägga sina pennor i floden och se vilken penna som flöt mot strömmen. Zakariya vann igen. Man argumenterade igen och krävde en tredje lottdragning. Denna gång skulle han vinna vars penna flöt med strömmen. Återigen vann Zakariya och han fick till slut ta hand om Merjam.

Det sägs att Zakariya byggde ett separat rum i moskén åt Merjam, där ingen annan fick vara. Hon dyrkade Allah dag och natt i sin ensamhet, och såg efter moskén när det var hennes tur att se efter den. Hennes fromhet blev så känd att folk började nämna henne som ett framstående exempel.

Varje gång som Profeten Zakariya kom in i hennes rum för att se om hon behövde något, fann han färska frukter från alla årstider. Han blev förvånad när han såg dem och frågade henne:

"Merjam, varifrån har du fått detta?" (Koranen 3:37)

Hon svarade att hon hade fått frukterna av Allah.

"Det är från Allah; Allah skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill." (Koranen 3:37)

En dag kom änglarna till Merjam och förmedlade den glada nyheten att hon hade valts ut av Allah bland alla levande kvinnor. Hon hade valts ut i ett mycket speciellt syfte: en mirakulös födelse skulle komma att ske genom henne. Hon skulle föda ett barn utan far. Barnet skall tala redan i sin spädbarnsålder, kallande folket till Allahs väg, och fortsätta tala i mogen ålder, fortfarande kallande dem till Allahs väg.

"[Minns] änglarnas ord till Merjam: Allah har utvalt dig och renat dig [och upphöjt dig] över alla världens kvinnor!" (Koranen 3:42)

Eftersom Merjam skulle föda ett barn utan att någon man hade rört vid henne, visste hon mycket väl att människorna skulle prata om henne och beskylla henne för otukt. Händelsen skulle bli en stor prövning för henne.

Merjam brukade ibland gå ut för att göra ärenden. En dag när hon gick ut ensam dök plötsligt ängeln Jibril upp framför henne, i skepnad av en man. Hon blev rädd då han stod så nära, och hon sa:

"Jag ber om Den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du fruktar Allah!" (Koranen 19:18)

Jibril lugnade henne och sa att han inte var en vanlig man, utan ängeln Jibril sänd av Allah. Han sa till henne att hon skulle föda en ren son. Merjam frågade:

"Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son?" (Koranen 19:20)

Jibril förklarade för henne att Allah hade bestämt så och att inget kunde ändra på det. Allah hade sagt att detta är lätt för Honom att utföra, och att barnets födelse skulle vara ett tecken på Hans allmakt.

Allah berättar i Koranen hur det gick till:

"Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande." (Koranen 66:12)

Så blev Merjam gravid och hennes oro för vad folket skulle säga växte. När det syntes att hon var gravid blev en nära släkting, som hette Jusuf bin Jaqob An-Najjar, förvånad eftersom han kände till hennes fromhet och rättfärdighet. Så en dag frågade han henne:

"O, Merjam! Kan en planta växa utan ett frö?"

Hon svarade:
"Ja, vem skapade den första plantan?"

Då sa han:
"Kan ett barn födas utan en man?"

Hon sa:
"Ja, Allah skapade Adam utan en man och en kvinna."

Han sa till henne:
"Berätta då för mig om dig själv."

Hon sa:
"Allah har gett mig det glada budskapet om ett ord från Honom [varigenom du skall föda den] vars namn skall vara Messias Eisa, Merjams son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet, och en av dem som skall vara i [Allahs] närhet."

"Inför Allah är Eisa till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sa till honom: 'Var!'och han är." (Koranen 3:59)

Det sägs att Merjam en dag gick till sin syster som sa till henne:
"Jag känner att jag är gravid."

Merjam sa:
"Och jag känner också att jag är gravid." Så kramade de varandra, och systern sa då: "Jag känner att det som finns i min mage böjer sig för det som finns i din mage."

Ryktet om Merjams graviditet spred sig vitt och brett. Några illvilliga baktalade henne och anklagade henne för att vara gravid med sin kusin Jusuf An-Najjar, som också utförde gudsdyrkan i samma moské. Merjam led mycket av allt prat. Ingen ville tro på hennes berättelse och därför drog hon sig undan folket. Det sägs att hon begav sig mot Betlehem där hon födde Eisa.

När människornas anklagelser och prat om henne blev svårt att bära, pekade hon på det lilla barnet som skulle tala till dem. De sa:

"Vad? Ber du oss att tala med detta ammande barn för att det skall delge oss sanningen om dig? Tror du att vi är galna människor?"

Medan de argumenterade med henne om barnet, talade det lilla barnet Eisa till dem från vaggan:

"Jag är Allahs slav. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet; Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga och att älska min moder och visa henne aktning - och Han har inte gjort mig till en eländig tyrann. Allahs fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda." (Koranen 19:30-33)

Så det första Eisa sa var att han var Allahs slav, inte Allahs son eller Hans like. De kristna tror nämligen att Eisa är Allahs son, medan Koranen säger:

"Judarna säger: 'Ezra är Allahs son.' Och de kristna säger: 'Kristus är Allahs son.' Detta kommer över deras läppar och då säger de efter vad [andra] förnekare av sanningen har sagt före dem. Allahs förbannelse över dem! Hur förvirrade är inte deras begrepp?" (Koranen 9:30)

Människorna måste ha blivit mycket förvånade när de hörde Eisa tala från vaggan.

Eisa växte upp och när han var trettio år gammal uppenbarades Evangeliet för honom, vilket var en bekräftelse på Tora som uppenbarades före hans tid. Han predikade för människorna och kallade dem till Islam - underkastelse. Han sa i en predikan att profetskapet bland israeliter hade kommit till sin ända och att den sista profeten skulle komma efter honom bland de obildade araberna. Hans namn skall vara Ahmad, vilket var ett av Profeten Muhammeds (Allahs frid och välsignelser vare med honom) namn. Eisa försökte förklara för människorna felen i det de gjorde. Men han märkte hur envisa de var. De flesta ville inte följa honom, utan trotsade och avvisade honom. Men det fanns en grupp fromma och rättfärdiga som anslöt sig till honom och följde honom. De hjälpte honom att sprida budskapet och de skyddade honom från de onda människorna.

Eisa bar kläder av ull och åt från löv. Han hade inget hem och ingen familj, ingen rikedom eller egendom och inget att spara till morgondagen. Han sa till sina lärjungar:

"Ät kornbröd och drick rent vatten och lämna den här världen i frid. Sötman av denna värld är bitterheten i nästa liv. Och bitterheten i denna värld är sötman i livet efter detta. Allahs sanna slavar lever inte i lyx."

Det sägs också att Eisa sa:

"O, Adams svaga son! Frukta Allah var du än är, lev i den här världen som en gäst och ta moskén som ditt hem. Lär dina ögon att gråta, din kropp att stå ut och ditt hjärta att reflektera. Och bekymra dig inte om morgondagens försörjning; att göra så är en synd."

En dag sa Eisa till sina lärjungar att de skulle fasta i tre dagar. När de hade gjort så bad de Eisa att han skulle ge dem ett bord dukat med mat från himlen, så att de kunde äta från det och veta att Allah hade accepterat deras fasta. De ville också att dagen då bordet kom ned från himlen skulle vara en festdag för alla israeliter. Alla, både de fattiga och de rika, skulle äta från det. Eisa förebrådde dem för deras begäran och var rädd att de kanske skulle avvisa det och inte visa sin tacksamhet. Men lärjungarna stod fast vid sin begäran. Eisa bad Allah att Han skulle sända ned ett dukat bord. Det gjorde Allah, och folket såg maten komma ned från molnen. Eisa bad Allah om att detta skulle vara en välsignelse för dem och inte ett straff. Maten kom ned övertäckt och hamnade framför Eisa. Han avtäckte bordet och sa:

"Bismillah! - I Allahs Namn! Han är Den Bästa att förse."

På bordet fanns sju fiskar, sju bröd och frukter. Eisa bad lärjungarna att äta från bordet, men de vägrade tills Eisa själv åt. Eisa sa:

"Det var ni som bad om detta bord."

Men de vägrade äta. Eisa frågade sedan de fattiga, de utsatta, de invalidiserade och de sjuka, vilka var omkring ettusentrehundra stycken, att komma och äta från bordet. De kom alla fram och åt, och de fann alla att de hade blivit botade och helade. De som inte hade ätit av maten blev ångerfulla för att de inte hade gjort så, när de såg dem som hade blivit helade och friska. Det sägs att bordet kom ned en gång varje dag och människorna åt från det. Alla blev belåtna och det sägs att det var sjutusen som åt. Sedan sändes bordet ned varannan dag och då var det tillägnat bara de fattiga och utsatta. Människorna började bråka om detta och tala mot Eisa. Så bordet slutade sändas ned och de som hade talat emot Eisa blev förvandlade till grisar.

Under den här tiden var människorna stolta över sin kunskap i kemi och fysik, precis såsom de var stolta över sin magi under Mosas tid som profet, och såsom de var stolta över sin litteratur och poesi under Profeten Muhammeds (Allahs frid och välsignelser vare med honom) tid. Så Allah ville visa människorna genom Sina profeter att Han är Den Största och har all makt, och att det är Honom man skall dyrka. Han gav därför Eisa förmågan att hela de blinda, de spetälska och de som var kroniskt sjuka och lät honom väcka de döda till liv. Allah visade Sin Storhet också genom att låta Eisa skapa en fågel av en bit lera som han sedan blåste in i, varvid leran blev till en riktig fågel. Allah lät också Eisa gå på vattnet, och detta var ett annat sätt för Allah att visa Sin Storhet.

När han visade dessa mirakel för israeliterna, beskyllde de honom för att endast utöva magi.

"Detta är inget annat än ren magi", sa de.

De vilseledde den romerska kungen med falsk information om Eisa och hävdade att han skulle vara ett hot mot honom och romarna. Den romerska kungen gav order om att Eisa skulle tillfångatas; romarna ville döda Eisa genom att korsfästa honom. Men Allah skyddade honom och räddade honom från deras onda avsikter. När Allah ville ta upp honom till himlen kom Eisa till sina kompanjoner som befann sig i ett hus. Det fanns tolv stycken människor där varav några var hans kompanjoner. Han hade just badat och vattnet droppade från hans huvud. Han sa till dem:

"Det finns dem bland er som kommer att förneka mig tolv gånger efter att ha trott på mig."

Sedan frågade Eisa dem om det fanns någon som ville ta hans utseende och bli dödad i hans ställe och så få komma till Paradiset. En yngling steg fram, men Eisa sa till honom att sitta ned. Sedan upprepade han samma fråga och samma yngling stod upp och kom fram och sa att han ville. Eisa sa:

"Det är du."

Och då sattes Eisas utseende på honom, och Allah lyfte upp Eisa till himlen genom fönstret. Judarna kom och letade efter honom.

De tog ynglingen och dödade honom och korsfäste honom. Allah tog upp Eisa till sig när Eisa var trettiotre år gammal. Eisas mamma Merjam levde i fem år efter hans uppstigning och dog när hon var femtiotre år gammal.

Allah har sagt att Han skall sända Eisa tillbaka till människorna här på jorden för att leda dem rätt igen. När han kommer skall han sändas ned från himlen, och när man ser honom kommer man att känna igen honom. Han är av medellängd med en röd och vit hy och en graciös gestalt. Hans huvud skall se ut som om det droppar av vatten trots att det inte är blött, och han kommer att ha två stavar. Han kommer att bryta korset (för att visa hur fel de kristnas religion har blivit), döda grisarna och han kommer inte att acceptera jizyah - skatt som ickemuslimer som bor under Islamiskt beskydd måste betala - utan bara Islam eller jihaad, och han skall förinta alla andra religioner så att du inte längre hittar någon av dem förutom Islam. Allah skall förgöra Dajjal vid Eisas händer, och fred skall råda. Du kommer att se kameler beta jämsides med lejon, kor tillsammans med tigrar och får med vargar. Barn kommer att leka med ormar och de kommer inte att skada varandra. Det kommer att finnas pengar i överflöd, och orsaken till det är Allahs välsignelser och spridandet av godhet och rättvisa. Det kommer inte att finnas förtryck eller ondska. Jorden kommer att bringa fram sina skatter och människornas önskan att ha pengar kommer att minska. De kommer att veta att Timmen är nära. Eisa kommer att stanna för en utsedd tid, sedan kommer han att dö. Muslimerna kommer att utföra hans begravningsbön och sedan begrava honom.

""

(Koranen :)

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com