Att välja en god make

Ett av sätten som Islam har hedrat kvinnan på är att ge henne rätten att välja make. Hennes föräldrar har ingen rätt att tvinga henne till giftermål med någon hon ogillar. Den muslimska kvinnan känner till denna rättighet, men hon avvisar inte hennes föräldrars råd och vägledning när en potentiell friare kommer, då de har hennes bästa intressen i hjärtat och de har mer erfarenhet av livet och människor. På samma gång så förbiser hon inte denna rättighet på grund av hennes faders önskningar som kan få honom till att tvinga hans dotter in i ett äktenskap med någon som hon ogillar. Det finns många texter som stödjer kvinnan i detta känsliga ämne, ett exempel är rapporteringen från Imam al Bukhaari, där han citerar al Khansa' bint Khidam:
"Min far gifte bort mig till hans brorsson och jag tyckte inte om det, så jag klagade hos Allahs Budbärare. Och han sa till mig: 'Acceptera det din far har arrangerat'. Jag sa: 'Jag vill inte acceptera vad min far har arrangerat'. Han sa: 'Då är detta äktenskap ogiltigt, gå och gift dig med vem du vill'. Jag sa: 'Jag har accepterat vad min far har arrangerat, men jag ville att kvinnorna skulle veta att deras fäder inte har rätt i deras döttrars angelägenheter. (Dvs. de har ingen rätt tvinga in dem i ett äktenskap)"
Först sa Profeten till al Khansa' att lyda hennes far, och det är så det borde vara eftersom en faders oro över deras döttrars välbefinnande är allmänt känt. Men när han fick reda på att hennes far hade tvingat in henne i ett äktenskap hon inte ville ha gav han henne friheten att välja, och räddade henne från hennes faders förtryck som ville tvinga in henne i ett äktenskap hon inte ville ha.

Islam vill inte lägga en oumbärlig börda på kvinnan genom att tvinga henne att gifta sig med en man hon inte tycker om, eftersom Islam vill att äktenskap skall vara framgångsrika, baserade på samförstånd mellan parterna; det skall finnas en gemensam grund för dem vad gäller fysiskt utseende, attityder, vanor, tycke och ambitioner. Om något går fel och kvinnan känner att hon genuint inte kan älska sin make och fruktar att hon kommer begå synd genom att vara olydig och motsätta sig sin make som hon inte älskar, så kan hon be om skilsmässa. Detta är styrkt av en rapportering där hustrun till Thabit ibn Qays Shammas, Jamilah; systern till Abdullah ibn Ubayy, kom till Profeten och sa: "'Åh Allahs Budbärare, jag har ingenting emot Thabit ibn Qays vad gäller hans religion och beteende, men jag hatar att begå någon handling av kufr när jag är muslim.' Profeten sa: 'Vill du ge honom hans trädgård tillbaka?' - hennes mahr hade varit en trädgård. Hon sa: 'Ja'. Så Allahs Budbärare sände ord till honom: 'Ta tillbaka din trädgård, och ge henne skilsmässa.'"

Enligt en rapportering i Al Bukhaari från Ibn 'Abbas sa hon: "Jag beskyller inte Thabit för något i hans religion eller beteende, men jag tycker inte om honom."
Islam har beskyddat kvinnans stolthet och mänsklighet och respekterat hennes önskemål vad gäller hennes val av make som hon kommer att spendera hela sitt liv med. Det är inte acceptabelt av någon, vem han än må vara, att tvinga en kvinna in i ett äktenskap med en man hon inte tycker om. Det finns inget klarare bevis för detta än berättelsen om Barirah, den Etiopiska slavflickan som tillhörde 'Utbah ibn Abu Lahab som tvingade henne att gifta sig med en annan slav vars namn var Mughith. Hon skulle aldrig ha accepterat honom som make om hon hade haft kontroll över sina egna affärer. 'Aishah (Må Allah vara nöjd med henne) tycker synd om henne, så hon köpte henne och satte henne fri. Då kände denna unga kvinna att hon var fri och i kontroll över sina egna affärer och att hon själv kunde bestämma om hennes giftermål. Hon frågade sin make om skilsmässa. Hennes make brukade följa henne, gråtandes, medan hon avslog honom. Al Bukhaari citerar Ibn 'Abbas där han beskriver denna frigivna kvinna som insisterade på att få sitt äktenskap, med någon hon inte älskade, annullerat; den storhjärtade Profeten anmärkte denna rörande synen och sökte att medla. Ibn 'Abbas sa: "Barirahs make var en slav, som var känd som Mughith. Jag kan nästan se honom, springa efter henne gråtandes med tårar rinnandes ner längst hans skägg. Profeten sa till 'Abbas: 'Åh 'Abbas, finner du det inte konstigt hur mycket Mughith älskar Barirah, och hur mycket Barirah hatar Mughith?' Profeten sa (till Barirah): 'Varför går du inte tillbaka till honom?' Hon sa: 'Åh Allahs Budbärare, beordrar du mig att göra det?'. Han sa: 'Jag försöker endast att medla för hans sak.' Hon sa: 'Jag har inget behov av honom.'"

Profeten blev djupt rörd av denna uppvisning av mänskliga känslor: makens djupa och överväldigande kärlek, och hustruns lika starka hat. Han kunde inget annat än att påminna hustrun och fråga henne varför hon inte gick tillbaka till honom, då han var hennes make och far till hennes barn. Denna troende kvinnan frågade honom om han befallde henne att göra så: var detta en befallning, en bindande förpliktelse? Profeten, denna stora lagstiftare och lärare, svarade henne att han endast försökte medla och få fram en försoning om det var möjligt, han försökte inte tvinga någon att göra något som de inte önskade att göra. Låt de envisa, hårdhjärtade fäder som förtrycker sina egna döttrar att lyssna på Profetens läror!

Den muslimska kvinnan som förstår hennes religions läror har en vis och korrekt standard när det kommer till att välja make. Hon bryr sig inte bara om utseende, status och lyxig livsstil eller något annat som vanligtvist attraherar kvinnor. Hon tittar på personens religiösa engagemang och hans attityd och beteende, för det är detta som är pelarna i ett lyckat äktenskap och de bästa egenskaperna hos en make. Islams läror ger utryck för vikten av dessa egenskaper hos en potentiell make, då Islam förpliktigar en kvinna att acceptera frieriet från den som har dessa egenskaper, så att fitnah och korruption inte blir vidspritt i samhället. "Om det kommer till dig någon vars religion och attityd du finner tillfredsställande, ge honom då din dotter i äktenskap, för om du inte gör det så kommer fitnah och förtret att bli vidspritt på jorden"

Precis så som en sann muslimsk ung man inte kommer bli attraherad av den söta flickan som vuxit upp i en dålig miljö så kommer den muslimska unga kvinnan som vägleds av hennes religion inte bli attraherad till den dumma "play boy" typen, hur stilig han än är. Utan hon kommer att bli attraherad till den seriösa, utbildade, troende mannen som lever ett rent liv och har ett rent hjärta, vars beteende är gott och vars förståelse av religionen är sund. Ingen är lämplig för den goda, troende kvinnan förutom en god och troende man; och ingen är en passande partner till den trilska, omoraliska kvinnan förutom den trilska och omoraliska mannen, så som Allah (subhaanahu wa ta'ala) har sagt:

"De dåliga kvinnorna är för de dåliga männen och de dåliga männen är för de dåliga kvinnorna liksom de som de goda kvinnorna för de goda männen och de goda männen för de goda kvinnorna [Gud vet att] de är oskyldiga till vad [onda tungor] påstår om dem [och] de ska få förlåtelse för sina synder och en frikostig belöning."

(Koranen 24:26)

Detta betyder dock inte att den muslimska kvinnan helt skall ignorera det fysiska utseendet, och stå ut med någon som är oattraktiv och ful. Det är hennes rättighet - så som det har sagts tidigare - att gifta sig med en man som hon har kärlek för i sitt hjärta, och som tillfredställer henne både i utseendemässigt och i beteendet. Utseende borde inte försummas på bekostnad av det inre, eller vice versa. En kvinna borde välja en make som är henne attraktiv i alla aspekter, någon som kommer få hennes beundran och respekt. Den sanna muslimska kvinnan blir aldrig förblindad utav det yttre utseendet, och hon låter aldrig utseendet distrahera henne från att se en potentiell makes inre. Den muslimska kvinnan vet att mannen har qiwamah rätten över henne så som Koranen säger:

"Männen skall ha ansvar och omsorg om kvinnorna (qiwama) med [den styrka och] de andra företräden som gud har gett dem och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt din andakt [inför gud] och döljer [för andra] det som gud har dolt…."

(Koranen 4:34)

Således kommer hon vilja gifta sig med en man vars qiwamah över henne kommer att göra henne stolt, en med vem hon kommer att bli glad att gifta sig med och som hon aldrig kommer att ångra. Hon vill ha en man som kommer att ta hennes hand i sin för att ge sig ut att uppfylla deras livs uppdrag, att grunda en muslimsk familj och uppfostra en ny intelligent generation som visar omsorg, i en kärleksfull och harmonisk atmosfär som inte påverkas av motsättande attityder eller religiösa olikheter. Troende män och troende kvinnor är ämnade att gå sida vid sida på livets resa, vilket är ett allvarligt ämne för den troende, så att de må uppfylla det stora ansvaret som Allah (subhaanahu wa ta'ala) har anförtrott mänskligheten, män och kvinnor, så som Koranen säger:

"FÖR DE män och de kvinnor som har underkastat dig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastat, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna - [för dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning."

(Koranen 33:35)

För att kunna uppnå detta stora mål att stärka äktenskapsbanden och grunda ett stabilt familjeliv så är det livsviktigt att välja den rätta partnern från första början. Bland de stora muslimska kvinnorna som är kända för sin karaktärs styrka, höga ambitioner och framsynthet i deras val av make finns Umm Sulaim bint Milhan som var en av de första från Ansar kvinnorna att acceptera Islam. Hon var gift med Malik Ibn Nadar och bar honom en son, Anas. När hon accepterade Islam blev hennes make Malik vred på henne och lämnade henne, men hon höll fast vid sin Islam. Kort efteråt hörde hon nyheter om hans död, och hon var fortfarande i sin ungdom. Hon uthärdade det i hopp om belöning, för Allahs skull (subhaanahu wa ta'ala), och ägnade sig åt att ta hand om sin tioåriga son Anas. Hon tog honom till Profeten så att han kunde tjäna honom (och lära sig från honom). En av de bästa unga männen från Madinah, en av de stiligaste, rikaste och starkaste kom för att söka hennes hand i äktenskap. Detta var Abu Talhah, innan han blev muslim. Många från Yathribs unga kvinnor tyckte mycket om honom på grund av hans rikedomar, styrka och ungdomliga utseende och han trodde att Umm Sulaim glatt skulle skynda sig att acceptera hans förslag. Men till sin förvåning sa hon till honom: "Åh Abu Talhah, vet du inte att din gud som du dyrkar endast är gjord utav trä som växt ut från marken och blev karvad av slavarna från Banu den-och-den." Han sa: "Självklart". Hon sa: "Skäms du då in för att buga dig själv till en bit av trä som växt i marken och som blev karvad av slavarna från Banu den-och-den?" Abu Talhah var envis, och antydde till henne att hon skulle få en dyr hemgift och ha en lyxig livsstil, men hon stod fast i sin åsikt och va ärlig mot honom och sa: "Åh Abu Talhah, en man som du kunde man inte avböja, men du är en icketroende man och jag är en muslimsk kvinna. Det är inte tillåtet för mig att gifta mig med dig, men om du skulle acceptera Islam så skulle det vara min hemgift (mahr), och jag skulle inte fråga dig om något mer. Han återvände följande dag och försökte fresta henne med en större hemgift och fler generösa gåvor men hon var fast, och hennes ihärdighet och mognad förstärkte bara hennes skönhet i hans ögon. Hon sa till honom: "Åh Abu Talhah, vet du inte att din gud som du dyrkar var karvad av den och den personens slav som är snickare? Om du skulle sätta eld på den så skulle den brinna." Hennes ord kom som en chock för Abu Talhah, och han frågade sig, kan Herren brinna? Och då sa han orden "Ashhadu an la illaha illa Allah wa ashhadu anna Muhammadan rasool Allah".

Då sa Umm Sulaim till hennes son Anas, med glädje i hela sin kropp: "Åh Anas, gift bort mig till Abu Talhah". Så Anas hämtade vittnen och bröllopet firades. Abu Talhah var så lycklig att han var fast besluten att ge all sin förmögenhet till Umm Sulaims förfogande, men hennes attityd var osjälviska, stolt, och hon var en ärliga troende kvinnan. Hon sa till honom: "Åh Abu Talhah, jag gifte mig med dig för Allahs skull (Subhaanahu wa ta'ala), och jag kommer inte att ta någon hemgift från dig." Hon visste att när Abu Talhah accepterade Islam så vann hon sig inte bara en värdig make, utan hon fick också belöning från Allah (subhaanahu wa ta'ala) som var bättre än att ha röda kameler i sin ägo (den dyraste sorten) i detta livet, då hon hade hört Profeten säga:

"Om Allah (subhaanahu wa ta'ala) skulle vägleda en person till Islam genom dig, så är det bättre för dig än du ägde röda kameler." Sådana stora muslimska kvinnor är värdiga exempel att efterlikna, från vilka muslimska kvinnor kan lära sig trons renhet, få en stark karaktär, sund tro och vishet när de väljer en make.

http://www.islamguiden.com

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com