Varför bär jag slöja?

Jag passar nog inte in i det förutfattade begreppet "ungdomsrebell". Jag har inga tatueringar, jag har ingen piercing, och jag äger ingen skinnjacka.

Faktum är att när folk tittar på mig så är deras första tanke oftast ihopkopplad med "förtryckt kvinna".

De få individer som har haft modet att fråga mig om mina kläder, ställer oftast frågor som: "Är det dina föräldrar som tvingar dig ta på dig sådana kläder?" Eller "Tycker du inte att det är orättvist?"

För ett tag sedan så blev en grupp tjejer i Montreal utsparkade från skolan efter att ha klätt sig på samma sätt som mig. Det är konstigt att en liten tygbit kan väcka en så stor uppståndelse. De kanske tror att jag döljer något under den.

Självklart så är bakgrunden mer än bara en bit tyg. Jag är en muslimsk kvinna, som många miljoner andra muslimska kvinnor över hela världen, har jag valt att bära slöjan. Och konceptet av slöjan, tvärt emot den populära åsikten, är faktiskt en utav de mest possibla aspekterna av kvinnligt möjliggörande.

När jag täcker mig själv, så gör jag det omöjligt för andra människor att döma mig för mitt utseende. Jag kan inte bli kategoriserad för mina attraktiva drag eller min brist på dem. Jämför detta med livet i dagens samhälle. Folk jämför sig konstant med varandra genom att kolla på kläderna, sminket, smyckena och håret. Vilken djupsinnighet kan det skapa i en värld som denna?
Ja, jag har en kropp, en fysisk uppenbarelse över denna jord. Men det är ett fartyg för en intelligent hjärna och en stark själ.

Det är inte meningen att människorna ska kunna ta till fördel eller slänga lömska blickar på annonser som vill sälja allt från öl till bilar. I denna värld som vi lever där utseendet spelar så stor roll, har individens värde nästan sjunkit till noll.

Är det en myt att kvinnor i dagens samhälle är fria? Vilken sorts frihet är det om en kvinna inte kan gå ner för gatan utan att varje sida av hennes fysiska aspekt blir ut tittad? När jag bär slöjan känner jag mig säker från detta. Jag kan vara säker på att ingen tittar på mig och dömer mig på grund utav längden på min kjol. Det finns en mur mellan mig och de som vill utnyttja mig. Jag är först och främst en människa, jämlik med varje man, och inte utsatt på grund utav min sexualitet.

En utav de sorgligaste sanningarna av våran tid är frågan om skönhetens myter och kvinnans självbild. När man läser populära tonårstidningar så finner man vilken kroppstyp som är "inne" och "ute". Om man har fel kroppstyp, tja, då måste man bara inse det, och ändra det, eller hur? Det finns ju ingen chans att en mullig tjej fortfarande är vacker. Titta bara på reklamen. Är inte kvinnan utnyttjad för att sälja en produkt? Hur gammal är hon? Hur attraktiv är hon? Vad har hon på sig? Oftast så är hon inte äldre än 20 år, längre, smalare och mer attraktiv än normen, klädd i utmanade kläder.

Varför låter vi oss själva bli manipulerade på det här sättet?

Vare sig 2000-talskvinnan vill tro på det eller ej, så är hon tvingad in i en gryta. Hon är tvingad till att sälja sig själv, till att förändra sig själv. Det är därför det finns 13-åriga flickor som stoppar ner sina fingrar i halsen, och överviktiga tonåringar som hänger sig själva. Så när människor frågar mig om jag känner mig förtryckt, kan jag ärligt säga nej. Jag gjorde detta beslut helt av min egna fria vilja. Jag gillar det faktum att jag tar kontrollen över hur andra människor uppfattar mig. Jag gillar det faktum att jag inte ger någon något att titta på och att jag har befriat mig från den gungande förbindelsen med modeindustrin och andra institutioner som utnyttjar kvinnor.

Min kropp är min ensak. Ingen kan säga till mig hur jag ska se ut, eller om jag är vacker eller ej. Jag vet att det finns mer än sådant som är viktigare. Jag är också kapabel till att ge ett bekvämt "nej" när människor frågar om min sexualitet är förträngd. Jag har tagit kontroll över min sexualitet. Jag är tacksam för att jag aldrig kommer behöva lida för att försöka att gå ner eller upp i vikt, eller försöka hitta det perfekta läppstiftet som matchar min hudfärg. Jag har gjort val över mina prioriteter och inget utav detta finns med där. Så nästa gång du ser mig, titta inte på mig med medlidande. Jag är inte under olaga tvång, eller under mansdominerande, kvinnoförnedrande kultur. Jag har blivit befriad.

http://www.islamguiden.com

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com