Hijab historia
Översättning till svenska: Anila mohammad
Källa: http://www.muhajabah.com
AAssalamualaikum!
Jag har precis börjat använda Hijab(= sjal,huvudduk) för en vecka sedan och tänkte att det är bäst att jag delar med mig av min historia innan jag glömmer den.
Jag är 19 år och studerar mitt första år på universitetet. Jag började fundera på att bära Hijab för ungefär 6 månader sedan men tidpunkten verkade aldrig rätt.(En dum liten orsak. Det kommer ALLTID att finnas små hinder. Tricket är att ta första steget för att överkomma hindret).
Men i alla fall efter att ha gjort studieuppehåll i ett år började jag på universitetet och placerades i en studentkorridor där jag var den enda muslimen. Aaaaargh! Alla visste att jag var annorlunda eftersom jag gjorde mina böner, inte drack alkohol, fastade och inte gick på discon m.m, men något fortsatte att irritera mig. Det var när jag gick med i det islamiska sällskapslivet som jag insåg att jag inte hade någon klar "muslimsk identitet". Ingen som såg mig kunde gissa att jag var muslim. Utan folk gjorde till och med misstaget att tro att jag var Sikh. Oh nej!!
Enligt det islamiska levnadsättet så är Hijab Fardh (=obligatoriskt). Och om man hård drar det så är Fardh det som Allah har beordrat oss att göra. Genom att vara muslim (= en som underkastar sig Gud) så ska vi inte ens ifrågasätta varför Gud vill att vi gör det vi gör.
Så jag tänkte att det var det, från och med Ramadan (=fastemånaden) ska jag börja ha Hijab. Så Ramadan började och jag hade fortfarande inte börjat använda Hijab och jag började känna mig desperat.
Så jag ändrade min personliga deadline till morgondagen. Det var slut med att skjuta beslutet framåt. Jag pratade igenom mitt beslut med mina icke muslimska vänner som bodde i samma student korridor som mig och det var överraskande nog väldigt stödjande i mitt beslut.
Nästa dag var jag jätte nervös. Jag klev ut ur mitt rum för att gå på lektionerna och för att vara ärlig så var det inte så farligt!! Visst tittade människor och vissa glodde men i slutet av dagen så inser man att håret inte är det viktigaste i ens liv. Mashallah de muslimska systrarna var fantastiska. När det gäller icke muslimer så tog de flesta det väldigt bra och förstod betydelsen medan en eller två behöll sin distans men det var inte oväntad
Nu för tiden tar jag en dag i sänder. Det är fortfarande lite svårt att vänja sig samtidigt som det innebär ett stort ansvar att ha Hijab men Inshallah (=om Gud vill) så kommer jag att ha styrkan att använda Hijab för alltid om Allah vill det.
Jag hoppas att min historia har inspirerat åtminstone en syster där ute
Salam
http://www.islamguiden.com
|