Jorden

Verser i Koranen som handlar om jorden är spridda genom hela boken. För att lättare förklara dem man kan börja med att påpeka ett antal verser som handlar om mer än ett ämne. Andra grupper av verser som handlar om mer specifika ämnen hänvisar till:

- vattnets kretslopp och haven - jordens ytstruktur
- jordens atmosfär
A: Verser som innehåller allmänna påståenden

Å ena sidan uttrycker dessa verser enkla ideer som lätt förstås av de som, pga geografiska skäl, Koranen först vände sig till, dvs invånare i Mecca och Medina samt beduiner på den arabiska halvön. Å andra sidan innehåller de reflektioner av allmän typ, som en mer sofistikerad publik, oavsett plats och tid, kan lära sig något av. Detta är tecken på Koranens allmängiltighet.

Eftersom det inte finns någon klassifikation av sådana verser i Koranen, presenteras de i nummerordning:

Sura 2, vers 22:

"Gud, som satt jorden till en matta och himmelen till ett tak åt er och nedsänt vatten från himmelen och frambragt frukter därmed till uppehälle åt er! Sätt alltså inga likar vid Guds sida mot bättre vetande!"

(Koranen 2:22)

"I himlarnas och jordens skapelse, I nattens och dagens växling, I skeppet, som seglar på havet med sådant, Som länder människor till gagn, I vattnet, som Gud nedsänt från himmlen och varmed han giver jorden liv efter dennes dvala, I alla de kräk han kringspritt på henne, I vindarnas omkastningar och i molnen, som fått sig ålagt att fara mellan himmel och jord, Finnas sannerligen tecken för människor, som har förstånd. "

(Koranen 2:164)

Han är också den, som utbrett jorden och satt bergmassor och floder på henne. Av alla frukter har han skapat tvenne slag; han låter natten följa på dagen. Häri finns sannerligen tecken för människor, som tänker efter.

Sura 15, verserna 19 till 21. Gud talar:

Och jorden har vi brett ut och satt bergmassor på henne och låtit allehanda ting, väl avmätta, växa på henne. Och vi har skaffat uppehälle på henne åt er och de, som ni ej behöver försörja. Det finns intet, som ej har sina förrådskammare hos oss, och vi nedsänder ingenting annat än efter bestämt mått.

Sura 20, verserna 53-54:

Han, som gjort jorden till en bädd åt er, utstakat vägar på henne åt er och nedsänt vatten från himmelen. Och därmed har vi frambragt växter av olika slag. Ät och fodra era hjordar! Häri finns sannerligen tecken för dem, som har omdöme.

Sura 27, vers 61:

Han, som skapat jorden och nedsänt vatten åt er och satt fast bergen, Han har frambragt hinder mellan haven. Finns det någon gud jämte Gud? Nej, de flesta människor är ovetande.

Här är en hänvisning till den allmänna stadigheten hos jordskorpan. Det är välkänt att på ett tidigt stadium, innan jordskorpan kallnade, var den ostadig.

Sura 67, vers 15:

Han är den, som gjort jorden er underdånig; stigen på hennes skuldror och äten av hans håvor! Till honom leder uppståndelsen.

Sura 79, verserna 30 till 33:

Och jorden har han brett ut efter detta; han har frambragt vatten och bete ur den, och bergen har han satt fast till fromma för er och era hjordar.

I många sådana verser betonas betydelsen av vatten och resultat av vatten i marken dvs markens fruktbarhet.

Det är ingen tvekan att i öknen är vatten det mest betydelsefulla elementet för att bibehålla liv. Men Koranens text går ett steg längre än dessa geografiska detaljer.

Enligt vetenskapen är jordens vattenhaltighet unik när det gäller solsystemet. Detta betonas av Koranen och vattenkretsloppet beskrivs mycket omfattande.

B: Vattnets kretslopp och haven

När verserna i Koranen om vattnets betydelse för människorna läses i ordning är begreppen mycket tydliga. Anledningen är helt enkelt att vi numera är ganska kunniga vad gäller vattnets kretslopp i naturen.

Om vi undersöker olika begrepp som människor hade i gamla tider blir det tydligt att Koranen inte innehåller ideer från mytologi som fanns under uppenbarelsens tid.

Dessa utvecklades mer enligt filosofiska spekulationer än observerade fenomen. Teorin att regnvatten var ansvarigt för att återställa grundvattnets nivå, som framfördes av Vitruvius Polio Marcus år 100 BC ansågs som ett undantag. I Encyclopaedia Universalis skriver två specialister: år 700 BC framförde Thales av Miletus teorin att vinderna blåste havets vatten över land och vatten sipprade genom marken och blev grundvatten. Många, bland andra Plato och Descartes, hade samma tankar. Aristoteles trodde att ånga från marken kondenserade till underjordiska sjöar. Den första tydliga förklaringen av vattencykeln kom från Bernard Palissy år 1580 som påstod att grundvattnet kom från regnvatten som trängde genom marken.

I de följande verserna finns det ingenting av de falska begrepp som fanns på Muhammeds tid:

Sura 50, verserna 9 till 11:

Vi har också nedsänt ett välsignat vatten från himlen och därmed frambragt trädgårdar och säd att skörda, och resliga palmer med blomhölster över varandra, till näring åt tjänare, och vi har därmed givit liv åt ett land försänkt i dvala. Sådan varder uppståndelsen.

Sura 23, vers 18-19:

Och vi har från himlen nedsänt vatten efter mått och låtit det kvarstanna i jorden, men vi har sannerligen makt att låta det försvinna. Och därigenom frambragte vi trädgårdar åt er med palmer och druvor, innehållande rikliga frukter, så att ni kan äta.

Sura 15, vers 22:

Vi har också utsänt befruktande vindar och nedsänt vatten från himlen; vi har givit er det att dricka, och det är ej ni, som har det i förvar.

Sura 35, vers 9:

Gud är också den, som sänder vindarna, så att de driva upp moln och vi föra dem till en öde nejd och därmed giva jorden liv efter hennes dvala; sådan varder uppståndelsen.

Sura 30, vers 48:

Gud är den som utsänder vindarna, så att de driva upp moln, och som sprider dessa över himlen, som han vill, och skiljer dem åt, så att du ser regndropparna sippra fram ur dem. När han därmed når vem han vill bland sina tjänare, då fröjda de sig.

Sura 7, vers 57:

Han är också den, som sänder vindarna som budbärare före sin barmhärtighet, så att de driva upp tunga moln och vi föra dem till en öde trakt och därmed nedsända vatten och därmed frambringa alla slags frukter. Så ska vi också uppväcka de döda, för den händelse ni må komma ihåg.

Sura 25, vers 48-49

Han är också den, som sänder vindarna som budbärare före sin barmhärtighet, och vi har också nedsänt rent vatten från himlen. Att därmed giva liv åt ett land försänkt i dvala och läska vad vi skapat, boskap och människor i mängd.

Sura 45, vers 5:

I den näring Gud nedsänt från himlen och varmed han giver jorden liv efter dennes dvala, och i vindarnas omkastningar finns tecken för människor, som har förstånd.

Sura 13, vers 17:

Han har nedsänt vatten från himlen, så att floder rinna inom vissa gränser och det svallande vattnet kastar upp kaskader av skum.

Sura 67, vers 30:

Gud beordrar Profeten;

Säg: Vad tänker ni, om ert vatten en morgon sinar ut i sanden? Vem skall då skaffa er flödande dryck?

Sura 39, vers 21:

Har du ej lagt märke till att Gud nedsänt vatten från himlen och leder det ned i källor uti jorden? Sedan frambringar han säd av olika slag därmed.

Sura 36, vers 34:

Vi har också satt trädgårdar med palmer och druvor på den och låtit källor framvälla ur den.

Betydelsen av källvatten och hur källor förses med regnvatten betonas i de tre sista verserna. Här är det värt att komma ihåg den medeltida tron hos bland andra Aristoteles att källor förses av underjordiska sjöar. I sin berättelse i Encyclopaedia Universalis beskriver M.R. Remenieras de fina bevattningssystem som fanns då, särskilt i Mellanöstern. Men han betonar att tidens tro kom från felaktiga begrepp. Han skriver att det inte var förrän under renässansen (mellan 1400 och 1600) som rena filosofiska begrepp ersattes med forskning grundad på objektiva iakttagelser av fenomen. Bernard Palissy (Paris, 1570) gav en korrekt tolkning av hur källvatten förses med regnvatten och detta överensstämmer med beskrivningar i vers 21, sura 39:

Ämnet i vers 43, sura 24 är regn och hagel: Har du ej lagt märke till att Gud framdriver moln, sedan förenar dem med varandra och sedan låter dem skockas? Och du ser regndropparna framsippra ur dem; han nedsänder också hela berg av hagel från himlen och når vem han vill därmed och förskonar vem han vill därför; skenet av blixten betager dig nära nog synen.

Sura 56, verserna 68-70

Vad tänker ni om vattnet, som ni dricker? Har ni nedsänt det från molnen, eller är det vi som nedsänder? Om vi ville, så kunde vi göra det till saltvatten, och varför är ni ej tacksamma?

Hänvisningen till att Gud kunde omvandla sötvatten till saltvatten är ett sätt att uttrycka himmelsk allsmäktighet. I modern tid har teknologi gjort det möjligt att skapa konstgjort regn. Kan man därför emotsäga vad som står i Koranen om människors kunnande att framställa regn. Man måste ta hänsyn till att det finns begränsningar inom det området. M. A. Facy, expert på meteorologi, skriver i Encyclopaedia Universalis att det aldrig kommer att bli möjligt att framkalla regn på ett tekniskt sätt ur moln som inte har nått det rätta stadiet för att producera regn.

Det finns en naturlig cykel som bevarar jordens grundvatten. Vatten i form av ånga (orsakat av solens strålning) kondenseras i moln. Dessa kan sönderbrytas eller samlas för att producera regn. Vatten som inte absorberas bland annat av planter sipprar genom marken för att komma fram igen i källor.

När man jämför modern hydrologi med vad som finns i ett antal verser i Koranen, måste det erkännas att det finns en hög grad av överensstämmelse mellan dem.

HAVEN

Det finns ingenting i Koranen om haven som kan jämföras med modern vetenskap. Dock måste påpekas att inget av påståendena som handlar om haven och navigation refererar till myter eller vidskepelser som rådde på uppenbarelsens tid.

Ett antal verser handlar om haven och navigation.

Sura 14, vers 32:

Han har också gjort skeppet er underdånigt, så att det på hans bud seglar på havet.

Sura 16, vers 14:

Han är också den som gjort havet underdånigt, för att ni skulle få äta färskt kött därifrån och hämta prydnader därifrån att bära - du ser ju skeppen plöja dess vågor - och det för att ni skulle söka skaffa er något av hans ynnest och för den händelse ni månden bliva tacksamma.

Sura 31, vers 31:

Har ni ej lagt märke till att skeppet seglar på havet till följd av Guds nåd, för att han skall visa er sina tecken? Häri finns sannerligen tecken för var och en, som är tålig och tacksam.

Sura 55, vers 24:

Honom tillhör också skeppen, som höjer sig i havet som berg.

Sura 36, vers 41-44

Ett tecken har de också däri, att vi låtit deras avkomlingar färdas i den fullastade arken. Och att vi skapat likadana, på vilka de färdas, åt dem. Men om vi vill, dränker vi dem, utan att de få någon hjälpare, och de kan ej frälsas, annat än genom vår barmhärtighet och för att njuta till en tid.

Här hänvisas till fartyg som bar människor precis som Noah och hans passagerare i arken.

Ett annat faktum angående havet märks på grund av sin ovanliga natur; tre verser refererar till vissa drag som är gemensamma för stora floder när de når havet.

Koranen refererar till vad som tros är flodmynningen av Tigris och Eufrat där de kombineras till ett ‘hav’ över 160 kilometer långt, Shatt Al Arab. Vid de inre delarna av halvön åstadkommer tidvattnet ett återflöde av sötvatten som förser de torra inre delarna med vatten. För att förstå texten måste man veta att ordet för hav (bahr) används för att beskriva havet och floder t. ex Nilen, Tigris.

Tre verser som beskriver detta är:

Sura 25, vers 53:

Han är också den, som givit de båda haven fritt lopp; det ena är sött och uppfriskande och det andra salt och bittert, och mellan dem båda har han satt en gräns och ett oöverstigligt hinder.

Sura 35, vers 12:

Icke heller är de båda haven lika; det ena är sött, uppfriskande och behagligt att dricka, det andra salt och bittert, men från båda får ni äta färskt kött och ni hämtar prydnader därifrån att bära.

Sura 55, vers 19, 20, 22:

Han har givit de båda haven fritt lopp, så att de mötas. Ehuru det är en gräns mellan dem, som de icke få överskrida. Ur båda kommer pärlor, stora och små.

Förutom beskrivningar av huvudämnet görs referenser till det som kan hämtas från flöder och hav t. ex fisk, koraller och pärlor. Att färskvatten inte blandar sig med saltvatten redan vid mynningen är typiskt inte bara för Nilen och Tigris utan gäller alla stora flöder typ Mississippi och Yangtze.

C: Jordens ytstruktur

Jordens sammansättning är mycket komplex. Idag är det lätt att se att den består av ett djupt och mycket hett lager och ett ytligt lager som är fast och kallt. Alla geologiska fenomen har ägt rum på det yttersta lagret.

Historien om fördelningen av hav och land har nyligen blivit känd och är fortfarande ofullständig. Enligt moderna teorier är bildandet av berg den dominanta faktorn. Denna evolution klassificieras enligt "organiska" faser som i sin tur är delade i "cykler" eftersom bildandet av berg påverkade balansen mellan hav och landytor. Land utgör för närvarande bara tre tiondelar av jordens yta. Vad gäller jordens yta refererar Koranen bara till bildandet av berg. Från dagens synpunkt är det inte mycket som kan sägas om verserna som bara uttrycker Guds barmhärtighet med anledning av jordens bildande.

Sura 71, verserna 19-20:

Gud har också gjort jorden till en matta åt er,

För att ni skulle vandra på hennes vägar.

Sura 51, vers 48:

Och jorden har vi utbrett. Och hur väl har vi icke utbrett den!

Mattan här är jordskorpan där människor kan leva eftersom underlagret är hett, flytande och därför fientligt mot levande varelser.

Sura 88, verserna 19-20:

Här bjöds icke troende att betrakta vissa naturliga fenomen:

På bergen, hur de uppställts,

Och jorden, hur den utbretts?

De följande verserna ger detaljer om hur bergen förankras:

Sura 78, verserna 6-7:

Har vi ej gjort jorden till en bädd

Och bergen till stödjepelare?

Moderna geologer beskriver hur bergen härstammar från vecken på jordskorpan med dimensioner från cirka 1 till 15 kilometer. Jordens stabilitet kommer från detta veckningsfenomen.

Sura 79, vers 32:

Och bergen har han satt fast

Sura 31, vers 10:

Gud har satt bergmassor på jorden, för att den ej skall vackla under er

Detsamma upprepas i sura 16, vers 15; och samma idé nästan oförändrad i sura 21, vers 31:

Han har också satt bergmassor på jorden, för att den ej skall vackla under er

Dessa verser beskriver hur bergen läggs ut för att garantera stabiliteten och detta överensstämmer med geologiska data.

D. Jordens atmosfär

Förutom vissa påståenden som hänvisar till himlen, innehåller Koranen några verser som handlar om atmosfären. Vid jämförelse mellan dessa och modern vetenskap, finns det inga motsättningar alls.

HÖJD

Obehag som man känner på höga höjder, som ökar ju högre man kommer, beskrivs i

sura 6, vers 125:

Den Gud vill vägleda, hans bröst öppnar han för islam, och den han vill låta fara vilse, hans bröst gör han så ängsligt och beklämt, som om han vill fara upp till himlen.

Vissa kommentatorer har påstått att obehaget på höga höjder var okänt av araberna på Muhammeds tid. Detta verkar vara felaktigt. Att det fanns höjder över 3000 m gör det mycket möjligt att de hade erfarenhet av höga höjder. Staden Sanaa, huvudstaden i Yemen var bebodd under Muhammeds tid. Den ligger på en höjd av över 2000 meter över havet.

ELEKTRICITET I ATMOSFÄREN

Resultatet av detta, som är blixt och hagel, nämns i följande verser:

Sura 13, verserna 12-13:

Han är den, som låter er se blixten med fruktan och längtan och åstadkommer de tjocka molnen.

Åskan prisar han lov, så också änglarna av fruktan för honom. Han sänder ljungeldarna och träffar med dem vem han vill, medan de tvista om Gud; ja, han är väldig i sin makt.

Sura 24, vers 43 (citerats tidigare i detta kapitel):

Har du ej lagt märke till att Gud framdriver moln, sedan förenar dem med varandra och sedan låter dem skockas? Och du ser regndropparna framsippra ur dem; han nedsänder också hela berg av hagel från himlen och når vem han vill därmed och förskonar vem han vill därför; skenet av blixten betager dig nära nog synen.

I dessa verser uttrycks relationen mellan moln som innehåller hagel, och blixt. Sambandet mellan dessa överensstämmer med nuvarande kunskap om electricitet i atmosfären.

SKUGGOR Att det finns skuggor och att de rör sig förklaras ganska enkelt idag. Det utgör ämnet i de följande verserna;

Sura 16, vers 81:

Gud har också skaffat er skugga av det han skapat

Sura 16, vers 48:

Har de då (icketroende) ej givit akt på vad Gud skapat, hur skuggorna vända sig till höger och vänster, allt under det de falla ned för Gud i sin ödmjukhet?

Sura 25, vers 45-46:

Har du ej givit akt på din Herre, hur han utbrett skuggan? Om han velat, så skulle han ha gjort den orörlig. Sedan har vi satt solen att utvisa den. Sedan drar vi den till oss med lätt hand.

Bortsett från verser som handlar om ödmjukhet inför Gud, skapelsen av skuggor och att Gud kan dra tillbaka dem, refererar Koranens text till relationen mellan solen och skuggor. Man måste komma ihåg att på Muhammeds tid trodde man att skuggans förflyttning berodde på solens färd från öst till väst. Principen användes även för solur för att mäta tiden mellan soluppgång och nedgång. Koranen nämner fenomenet utan att tala om dess förklaring som var aktuell under uppenbarelsen. Det skulle annars har accepterats i många sekler av de som kom efter Muhammed med honom. Till sist visade det sig att principen var oexakt. Koranen säger bara att solens funktion var endast att indikera skuggor. Observera att saknas påstående i Koranen som strider mot vad vi vet om principen idag.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com