Jul, jul, strålande jul

Jul, jul, strålande jul. Har ni tänkt på vad ni gör och varför ni firar vissa ting? Varför firar ni en högtid, har ni tagit en djupare fundering på detta? T.ex varför firar ni Pesach, påsken (om ni gör det), då judarna utgick i exil från Egyptens slaveri för mer än 5000 år sedan, eller midsommar, när man dansar runt Frejs fallos, han som befruktar Freja, jorden. Eller varför firar ni jul? Likt midsommar blotet, är julafton en hednisk högtid, som de kristna aldrig lyckades helt erövra från de gamla sedtroende (asatroende) här i Norden. De som firar julen mest för att, för familjens gemenskap, skulle likväl kunna göra det den 23:e eller något annat datum, men denna tradition sitter djupt rotat i människan från Norden. Jag tänkte, vi skulle ta en liten snabb titt, på vad julafton, eller Yule-afton är för något.

Yule, eller Yule-tid är en vinter festival som från början firades av de historiska germanska folket som en pagansk (hednisk) religiös festival, som sedan absorberades, och sedan likställdes med, den kristna festivalen Christmas, mas var ordet för firande, t.ex hallowmas blev senare hallowen, så Christ från ordet Kristus, med suffixen som indikerade firande. Något direkt bra ord för christmas finns inte, då julafton är helt uteslutande taget från Yule-afton. Festivalen firades från början från sena December till tidiga Januari som bestämdes med den germanska månkalendern. Festivalen placerades på den 25:e dagen när man anpassade sin tidsräkning efter den kristna, Julianska kalendern. Vissa historiker säger att man placerade denna högtid på den 25:e dagen, efter Den Stora Jakten, som influerades av Saturnalia, den romerska vinter festivalen.

Likvärdigt etymologisk, används fortfarande ordet Yule i de Nordiska länderna för den kristna högtiden, men oxå som namnet på den religiösa (hedniska) högtiden. I modern tid ledde det till en mer sekulariserad tradition under samma namn. Ordet Yule används fortfarande i engelskan, fast i mindre utsträckning när man refererar till den kristna högtiden Christmas. Seden såsom Yule-klapp, Yule gris, Yule geten, Yule björnen och Yule sång, kommer oxå från Yule. I modern tid, observeras Yule som en kulturell högtid inte bara av kristna, utan även av vissa neohedniska troende.

I det moderna språket kommer jul direkt från yule, i engelskan kommer det från ordet yoole, från år 1450, vilket utvecklades den gamla engelska termen geol och geola före år 899. Från absoluta början finns det starka källor som visar till, att ordet vi brukar oss av här i Norden, kommer från gammal norska Jól. All orden betyder samma sak, oavsett det är Yule, Jól eller anglo-saxiska gehol. Många har tänkt att festivalen firas från den gamla anglo-saxiska månaden, för vintermånaden giúli eller geóla, eller det gotiska ordet fruma jiúleis. Det gamla norska ordet ýlir har dock inte lyckats bli ordentligt förklarat. Historiker har även funderat på om ordet jól skulle kunna komma från det gamla norska ordet hjól, ordet för hjul, som visar på att hjulet stod som lägst, och dess rörelse, då det var som mörkast, men som snart igen skulle resa sig till högre höjder för att bli ljusare (väldigt likt det slaviska ordet karachun). De starkaste källorna visar till, att här i Norden var firandet av Yule, offret och firandet, där man gick från den mörka tiden, till ljusare tider, varmare och då naturen började blomstra och leva ut igen. Först tror man att Yule firades av det germanska folket, redan på 400-talet, som sedan spreds över hela Norden, och man är nästintill säker på att det germanska ordet kommer direkt från den germanska månaden fuma jiuleis. Germanerna vakade natten igenom med mat och dryck på denna stora Modraniht, Moderns stora natt, den 25:e december, där just denna natt, från den mörkaste timmen sakta övergick till gryningens ljus, var lika med denna högtid, där man från kyla och mörker, övergick till ljusare tider och varmare tider.

Denna högtid var en tämligen blodig sådan, där många fick sätta livet till, både djur och människa. Man hade den starka tron att om inte tillräckligt med offer gjordes, skulle man förbli i mörkret och kylan. De som firade skulle även vara fulla. I asatron, när man firade Yule, först skålade man först till Odin, som skänkte styrka och seger, samt visdom till hövdingen för byarna och landet, speciellt då till storhövdningen, sedan till gudarna Niórdr och Frej, för god skörd och för fred, som skulle råda för det kommande året. Sedan skålade man för bortgångna släktningar, denna skáll, eller skål kallades minni, ordet som nästan uteslutande betyder "minne", där man mindes de som dött i strid, sjukdom och ålderdom. Det finns starka källor som beskriver hela festivalens gång, efter skålandet, skulle nu berserkar ha duell, som kunde vara i 3 dagar, som skulle helga festivalen. Sedan åt man kött, speciellt gris. När Norden började kristnas, förbjöds de kristna att äta kött denna dag, för det skulle betyda att man instämde i firandet, så dem fastade då. Efter ätandet av köttet, berättades historier om Yule.

De olika ting, symboler som finns på julen, kommer helt uteslutande från Yule-firandet. Jultomten, nu inte det tyska katolska helgonet St. Klaus, utan Yule-figóren, eller Julfiguren (yulepukki), var en skepnad av Jólnir, ett av Odins många namn, som gick omkring i Midgárd, det mittersta riket (Midgård), för att samla in alla offer människan gjort till han under festivalen. Julskinkan man idag äter, kommer just från Yule grisen, eller namnet på den gudomliga varelsen Sæhrímnir, Särimner, den galt som bodde i Vallhall, som varje natt slaktades, men återuppstod dagen därpå. Yule bockarna, är Thórs, Tors bockar, Tanngnjost (”den som gnisslar tänder”) och Tanngrisner (”den som har glest mellan tänderna”), all mat är offerbordet som serverades och julgranen kommer av idegranen, en symbol för världsträdet Yggrásíl, de röda kulorna var inte bara frukterna på idegranen, utan en symbol för alla offer man hängde upp i trädet. I trädet hängdes allt från kvinnor, barn och män upp, men även djur i stora mängder, såsom hästar och kor. Dock blev detta inte bara jobbigt, utan dyrt i längden, i både människoliv, som kunde brukas till annat, så det fick istället symboliseras av röda kulor, som fick stå för allt kött och offer, på denna Yule blót, juloffer. Julgransfoten, på sina tre ben, var Mimers brunn, källan för världsträdets näring. Alla ting vi idag har i trädet, som getter, tomtar och allt annat, var en symbol för alla invånare i världsträdet, världsalltet. Från början hade man inte en julstjärna högst upp, som smög sig in från de kristna, som var symbolen för Bethlehems stjärnan, den stjärna som lyste klar över Jesus vid sin födsel. Likväl, finns det även en tanke att denna stjärna kan ha funnits innan, som symbol för polstjärnan som var den starkaste lysande stjärna på den mörka natthimlen, men innan dess hade man en örn, Hräsvälg, som satt högst upp och skådade ut över skapelsen. Hräsvälg, likslukaren, satt och skådade efter döda kroppar som den kunde dyka ned och ta, efter att Húgen (Haugen), själen hade lämnat kroppen och gått till de andra världarna. Hräsvälg satt högst upp och flaxade med sina vingar, för att sprida stormar över världsalltet. Tomtenissar, kommer uteslutande från gnomerna, som var släkt med dvärgarna, de var inte röda från början utan gröna, för att smälta in i naturen, men bodde de i bergen hade de en mer brun/grå aktig färg. Det engelska ordet elf kommer från det nordiska ordet alv, som var en ras av gudomliga varelser, antingen var de ljusalver eller mörkeralver, de senare var man livrädda för, då de var riktigt onda och stal barn och djur från gårdarna. Men då de var livrädda för ljus, tände man eldar för att skrämma bort dem, yule kláb, eller julklapp, av ordet klabb, en stor vedbit som slängdes på elden för att skänka ljus och värme, och skrämma bort de onda svartalverna. Idag sjunger man inte här i Sverige så många visor, såsom man gör i Amerika, men det gjorde man förr, dessa sånger, var skaldrar som sjöng, kväden från t.ex Eddan eller Havamál, "den höges sång". Vissa sekter inom Wicca firar även denna högtid, av liknande skäl som midvinterblotet och midvintersolståndet. Detta är högtiden för den behornade guden, som utför sin stora jakt efter den stora björnen, som riskerar att sluka solen, så det aldrig blir ljust och varmt igen.

Denna högtid, är uteslutande en hednisk högtid, med blodiga anor, för slakt av folk och fä för hedniska gudar, en av anledningarna att jag inte firar jul. När jag säger att jag inte firar jul, och som svensk, blir folk lite bestörta och finner mig underlig. Men du måste ju fira jul för din dotters skull!? Nej, jag måste verkligen inte fira en hednisk blodig festival, till minne för hedniska gudar bara för att, eller för min dotters skull, hon får inga paket av mig denna dag, inte äter jag eller tar del av offermiddagen. Jag vet varför jag inte firar jul, vet du..?

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com