Moskéns betydelse i Islam

Att utföra Sajdah, att falla ned inför Gud, visar människans ödmjukhet inför sin Skapare. Sajdah anses i Islam vara människans bästa tillstånd, då är hon/han som närmast Gud den Allsmäktige. Att falla ned inför Gud är också ett tecken på att man lyder Honom och accepterar Hans överhöghet. Det var denna handling som visade änglarnas lydnad och Djävulens olydnad inför Gud, då de (änglarna) bugade sig inför Adam medan Djävulen ansåg sig former (han var ju skapad av eld, medan Adam skapats av lera) och vägrade falla ned. Det är värt att nämna här att denna bugning var av respekt för Adam och direkt beordrad av Allah (swt), det var alltså ingen bugning i tillbedjan. Muslimerna får alltså inte buga sig inför något eller någon förutom inför Allah (swt).

Koranen nämner ofta ordet Sajdah som ett bevis på lydnad inför Gud och en medel att uppstå närhet till Honom. Således har denna handling stor betydelse för en muslim. Sajdah anses vara de troendes kännemärke och i Koranen står följande: "Muhammad är Guds sändebud. De som följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Gud i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag ; i sina ansikten bär de spåren av [de många] nedfallen under bönen. (Koranen 48:29). På ett annat ställe står det i Koranen: " DESSA ÄR några av de profeter som Gud välsignade med Sina gåvor - Adams ättlingar och ättlingar till dem som Vi räddade tillsammans med Noa [i arken], Abrahams och Israels ättlingar; [alla hörde] till dem som Vi har väglett och utvalt. När de hörde den Nåderikes budskap föll de ned på sina ansikten i tillbedjan medan deras ögon fylldes med av tårar". (Koranen 19:58)

Enligt Islam är alla varelser och hela Guds skapelse underställda den Allsmäktige och således utför hela skapelsen Sujud (av sajdah) inför Honom. "HAR ALDRIG dessa [förnekare av sanningen] betraktat något av alla de ting som Gud har skapat, och sett hur dessa skuggor flyttar sig åt höger och åt vänster och faller ned inför Gud i ödmjuk underkastelse under Hans vilja. Allt i himlarna och på jorden faller ned inför Gud i tillbedjan, djuren men också änglarna som är utan högmod; de fruktar sin Herre i höjden och gör vad de är befallda att göra" (Koranen 16:48-50) "Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud, av fri vilja eller nödda och tvungna, och [så gör] deras skuggor morgon och afton." (Koranen 13:15). Att utföra Sajdah är alltså en av muslimernas allra viktigaste handlingar, den ingår i de böner en muslim utför fem gånger dagligen, och Masjid är platsen där de ödmjuka skiljs från de högmodiga. En moské är en plats för andligt upphöjande; en plats där själen får näring genom ödmjukhet inför Skaparen.

Historisk bakgrund
Under de första åren i Islams historia, då den heliga moskén (al-Masjid al-Haram) i Mekka var i avgudadyrkarnas händer, hade profeten Muhammad inte någon särskild plats att utföra bön på. Ibland bad han hemma, ibland ute i öknen och ibland uppe bland bergen kring Mekka. När profeten sedan utvandrade till Medina, grundade han en moské vid en plats som hette Quba' och som låg strax utanför staden. Denna moské var mycket viktig för muslimerna, eftersom den innebär början till det första muslimska samhället. Strax efter, byggde utvandrarna från Mekka och de Medina - bor som övergått till Islam, en moské i Medina. De första moskéerna blev utgångspunkt för Islams snabba spridning.

Några år senare befriades Ka'ba (den fyrkantiga byggnaden i den heliga moskén) i Mekka från avgudar och än en gång helgades huset åt den Ende Guden.

"OCH [MINNS att] Vi gjorde helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod stod för er bön. Och vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja ryggen och knän och fall ned på sina ansikten [i tillbedjan]."

(Koranen 2:125)

Denna moské är muslimernas viktigaste andaktsbyggnad och har alltid varit ett centrum för islamisk verksamhet. När man talar om moskén som institution, kan man urskilja tre funktioner:

• Moskén som helig plats.
• Moskén som kulturspridare.
• Moskén som kärnan i ett socialt nät.

"...TROENDE! De som sätter medhjälpare vid Guds sida är orena [på grund av sin avgudadyrkan]! Efter utgången av detta år skall de därför inte tillåtas närma sig den heliga Moskén...."

(Koranen 9:28)

I alla moskéer finns en bönenisch, en s.k. Mihrab, som är riktad mot Mekka och den heliga moskén. På så vis ber alla muslimer i samma riktning, vilket symboliserar muslimernas enhet och deras strävan efter samma mål - att följa Guds lagar och vara Honom till behag. Det är viktigt att påpeka att Ka'ba ingalunda är föremål för muslimernas dyrkan; den används endast som en enande punkt. Koranen säger:

"Fromheten består inte i att ni vänderansiktet mot öster eller väster. Sanna formhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och profeterna..."

(Koranen 2:177)

I bönen är muslimerna helt koncentrerade på sin andakt och därför bör moskéernas utsmyckningar vara enkla och diskreta, för att inte avleda uppmärksamheten. De bör syfta till att förstärka de bedjandes koncentration och att inge en atmosfär som inbjuder till stillhet och lärdom. Kalligrafier av Korancitat och olika symmetriska mönster är vanliga. Bilder och statyer får inte förekomma, eftersom de lätt kan leda till en sorts avgudadyrkan. Dessa regler är till för att bevara moskén som en oas bland de världsliga strävandena. Då man går in i en moské, skall man känna vördnad inför Skaparen och för en stund helt kunna ägna sig åt själens behov.

Det är också viktigt att avsikten med en moskékonstruktion är att den Ende Guden skall dyrkas där och att Guds lagar skall råda där. Om en moské byggs i andra syften, t ex. för att hedra en viss person eller för att visa sin förmögenhet, anses den som oren och ovärdig att utföra bön i för en sann muslim. Koranen skiljer på moskéer (tempel, hus för dyrkan) som byggts med ärliga avsikter och tempel som byggts för att så split och vilseleda människor. Koranen talar om den första sortens hus:

"OCH DET finns de som uppförde för att vålla skada, sprida otro och splittra den troende och som en utpost för dem som förut kämpade mot Gud och Hans Sändebud. De kommer att bedyra: "Vi ville bara göra något", men Gud är vittne till att de ljuger. Sätt aldrig din fot där! En moské som, från den dag då då bygget tog sin början, som [enda] syfte haft att leda [människorna] till sann gudsfruktan, är sannerligen låmgt mera värd att du där förrättar bön; i den [samlas] män som älskar att rena sig, och Gud älskar dem som strävar efter renhet."

(Koranen 9:107-108)

Moskén som kulturspridare
Islam är inte bara en religion i ordets snäva bemärkelse, utan en hel livsideologi med ett komplett socialt, politiskt och kulturellt lagsystem. Moskén ska fungera som informationscenter och som ett föredöme for det muslimska samhällets invånare. I ett främmande (sekularistiskt) samhälle, blir moskéns exempel ännu vikigare for muslimerna. Moskén skall erbjuda alternativa aktiviteter som inte strider mot Islams anda, särskilt viktigt är att moskén erbjuder barnen ett vettigt alternativ till samhällets s.k. kulturutbud. I moskén skall studiecirklar anordnas och undervisning i Koranens läror ske: Undervisning i profetens liv och i det arabiska språket är också av yttersta vikt. Moskén skall också understryka vikten av att fira de muslimska högtiderna och att skapa tradition runt dessa.

Moskén som kärnan i ett socialt nät
En moské skall bestå av en stor bönsal där särskild plats för kvinnor finns markerad, tvagningsrum for män och kvinnor, skola för barn, bibliotek, rum där män respektive kvinnor kan samlas för olika studier, samt eventuellt en butik där böcker o. dyl. säljs (i ett sekularistiskt samhälle kan det även vara nödvändigt med en matbutik, där Halal (tillåten) mat finns att tillgå).

Moskén skall fungera som ett slags "Folkets Hus"; en samlingsplats för samhällets olika medlemmar. Moskén skall stärka den enskilde muslimens känsla av att vara en del av en större enhet. Samhörigheten över alla former av gränser kommer till uttryck i bönen, där svart och vit, rik och fattig, gatsopare och statsöverhuvud står sida vid sida. Bönen i Islam är inte bara en andlig handling, den är också en social sådan, som syftar till att stärka muslimernas sammanhållning.

Moskén skall vara hjärtat i det muslimska samhället. Den skall fungera som andaktsrum, socialbyrå, utbildningscenter, kulturforum, informationsbyrå, m.m. Av denna beskrivning hoppas författaren att det framgår med all ensvärd tydlighet att en moskébyggnad är ett absolut måste för att en muslimsk grupp skall kunna fungera. Så länge en sådan byggnad inte finns, känner sig muslimerna rotlösa och mycket otillfredsställda.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com