Min resa att bli en Muhajaba

När jag gick in genom dörrarna till LS kände jag mig som en ny person. Jag kände mig som om hundratals ögon var fixerade på mig, i alla fall var det helt och hållet inbillning. Mitt hjärta hoppade över ett slag och mitt ansikte rodnade, men dessa tecken av nervositet försvann när folk började säga "hej Azizia" som vilken dag som helst. Min rädsla att bli avvisad försvann och jag kände mig som mig själv igen - nåja inte den samma, för jag var annorlunda; jag var nu en muhajabah/ en som bär sjal.

Mina vänner visste att jag var muslim eftersom dom ständigt frågade mig varför jag inte åt under Ramadmånaden. Jag skulle förklara vad ramadan är, med det är allt mina vänner vet om islam. Jag har aldrig orkat utbilda dem ytterligare.

Alltsedan den senaste ramadan, har jag tänkt på islam och mina plikter som muslim mer än vanligt. Jag började använda hijab/ slöja och tänkte för mig själv, "jag ska börja med hijab / slöja när jag börjar på college". Varför då? Därför att det skulle bli en helt ny miljö, ett nytt skede i mitt liv, början av något nytt; det verkade vara en bra tid att göra en stor förändring.

Allt medan ramadan passerade, utkämpade jag ständigt ett slag med mig själv. Jag var fortfarande fundersam över Islam och mitt liv allmänt "Fyra år är för lång tid att vänta ( med att börja med hijab/ slöja)," fortsatte jag säga till mig själv. Jag blev bekymrad över att tänka hur länge de fyra åren var i verkligheten.

Jag bestämde då att jag skulle börja med hijab/ slöja efter att det första året var över, så jag hade sommaren på mig att anpassa mig. Jag skulle börja andra året som en ny person. " Andra årsstuderande", tänkte jag för mig själv" det är ganska många månader bort" Jag var frustrerad och ville inte vänta så länge med att börja med hijab/ slöja. När april började tänkte jag för mig själv, Jag ska göra det. Jag ska börja med hijab /slöja och inget ska stoppa mig!"

Alhamdulillah för mina frigjorda lärare. Jag frågade dem om de kunde ge mig ett par minuter att prata inför klassen om vad jag var på väg att göra: att börja använda hijab/ slöja. Dom godkände det ivrigt och med varma uppmuntrande leenden. I varje klassrum gick jag in till framsidan av rummet och började sakta prata. Jag berättade om Islam och hur viktigt den är för mig. Jag förklarade vad hijab/ slöja är och varför muslimska kvinnor är kommenderade att bära den. Mina jämnliknar satt och lyssnade, tysta och uppmärksammade, förbluffade av vad jag sade.

De satt fyllda av vördnad Och intresserade av min överbevisning. Många frågade frågor och bad att få se hur jag såg ut med hijab/slöja . Jag satt på den med glädje och visade dem. Deras leenden visade mig att de gillade det och godkände det; de var glada för att jag skulle börja använda hijab/slöja.

Mina klasskamrater berättade för sina vänner, som berättade för sina andra vänner, och snart visste hela skolan om att jag hade börjat använda hijab/ slöja. Människor som jag inte ens kände närmade sig mig och hur mycket dom uppskattar vad jag gjorde, hur mycket de beundrade mig, hur mycket de stödjer mig och hur de hade viljestyrkan som jag hade. Allt detta innan jag ens hade börjat med hijab/ slöja.

Följande fredag den 13 april 2001 blev jag muhajabah/ en som bär sjal för livet.

Det beslutet jag tog den dagen är ett jag aldrig ångrat inshallah. Sedan dess, trots några av de hinder som kastats i min väg, trots det har jag varit den lyckligaste levande tjejen. Många muslimska flickor/ systrar har sagt till mig att jag har inspirerat dem och de önskar bli mer praktiserande.

Dessa positiva kommentarer motiverar mig att arbeta hårdare och bli en ännu bättre muslim, för dessa kommentarer visar mig att jag är på rätt väg och att jag inshallah stannar på den vägen. Jag tackar Allah Subhana wa taála för styrkan att göra detta, den vägledning han har gett mig, och den här personligheten, vilken har hjälpt ha dessa egenskaper där folk respekterar mig, beundrar mig och ser upp till mig. Jag tackar honom även för det förstånd han gett mig med vilket jag inte bryr mig om vad andra tycker, jag bryr mig endast vad Han tycker.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com