Dom olika kategorierna av Shirk

"Allah kommer förvisso icke att förlåta att en medhjälpare förknippas med Honom. Men Han kommer att förlåta vem helst Han önskar vad som helst som är mindre än det."

(Koranen 4:48)

Shirk betyder ordagrant partnerskap, att dela eller associera, men enligt Islam syftar det på att tillskriva partners till Gud i vilken form det än må vara. Följande analys av Shirk är indelad i dom olika kategorierna som har framkommit under studier av Tawheed. Vi ska tittat på hur Shirk kan uppstå i området kring Ruboobeeyah (Herreskap), Asmaa wa-Sifat (gudomliga namn och attribut) och slutligen 'Ebaadah (dyrkan).

Shirk i Ruboobeeyah

Denna kategori av Shirk syftar på att antingen tro att andra delar Allahs herreskap över skapelsen som Hans jämlika eller nästan jämlika, eller att tro att det inte finns någon Herre över skapelsen alls. Dom flesta religiösa system faller in under den första aspekten av Shirk i Ruboobeeyah, medan filosoferna och deras filosofier har en tendens att falla in under den andra aspekten.

a) Shirk genom association

Övertygelser som faller under denna del är dom som erkänner en Gud eller en överlägsen varelse över skapelsen, och som tror att hans dominans delas av andra mindre gudar, andar, dödliga, himlakroppar eller jordiska objekt. Sådana trossamfund refereras vanligen till som monoteistiska ( att ha en Gud) eller polyteistiska (att ha flera Gudar) av teologer och filosofer. Enligt Islam är dessa system polyteistiska och många representerar olika grader av avvikelser från det gudomligt uppenbarade religiösa system som ursprungligen baserades på Tawheed.

Inom Hinduismen anses det högsta gudomliga, Brahman vara oföränderligt och evigt, det abstrakta opersonliga Absoluta, i vilket allt har sin början och slut. Medan guden Brahma är den personifierade skaparen av universum som formar en treenighet med den bevarande guden, Vishnu och den förstörande guden, Shiva. Shirk i Ruboobeeyah uttrycks inom Hinduismen genom att man delar Guds skapelse, den förstörande och den bevarande makten med andra gudar.

Den Kristna tron fastställer att Gud visar sig i tre personer: Fadern, Sonen (Jesus) och Den Heliga Anden. Dessa tre personer betraktas som en enhet, att dom delar en "substans". Profeten Jesus är upphöjd till gudomlighet, och sitter på Guds högra sida och dömer välden. Den Heliga Anden som i den Hebreiska bibeln Guds medel för att utföra sin kreativa makt. Konsekvensen blir att Shirk i Ruboobeeyah förekommer i den Kristna tron genom att Jesus och Den Heliga Anden är Guds partners i all Hans dominans, i deras tro att Jesus ensam uttalar domen över denna välden och i deras tro att Kristna får ledning och hjälp av Den Heliga Anden.

I Yoruba religionen, som följs av över 10 miljoner människor i Väst Afrika (huvudsakligen i Nigeria), finns det en suverän Gud, Olorius eller Olodumare (Herre över himlen). Icke desto mindre har den moderna Yoruba religionens karaktär att man har ett flertal Orishagudar att dyrka, så att Yoruba religionen uppfattas som strikt polyteistisk. Konsekvensen blir att Yourba begår Shirk i Ruboobeeyah genom att föra över alla av Guds funktioner på mindre gudar och andar.

Vanligt bland många Sufier (muslimska mystiker) är tron på "Rijaal al-Ghayb" (andevälden), chefer som ockuperar stationen som kallas "Qutub" från vilken väldens affärer styrs.

B) Shirk genom förnekande

Denna del kategori representerar dom varianter av filosofier och ideologier som förnekar Guds existens helt eller delvis. Det vill säga, i vissa fall statueras Guds icke existens (ateism), medan i andra fall hävdar man Hans existens, men på det sätt på vilket Han blev till förnekar man Hans existens (pateism).

Det finns några gamla religiösa system i vilka Gud inte existerar, bland annat i Buddism, grundat av Guatama Buddah. I den tidigare och mer strikta tolkningen av Buddism görs det klart att det inte finns någon Gud utan människans räddning beror endast på individen själv. Så denna äldre riktning av Buddism kunde klassificeras som ett exempel på Shirk i Ruboobeeyah i vilken Guds existens förnekas helt.

Ett annat gammalt exempel är Farao som levde under profeten Moses tid. Allah nämnde i Koranen att han förnekade Guds existens och hävdade inför Moses och Egyptens folk att han, Farao var den enda sanna herren i skapelsen. Allah citerade honom när han sa till Moses "Om du tar en annan gud än mig, kommer jag säkerligen att kasta dig i fängelset." (sura 26:29) och till folket "Jag är er Herre, den högsta." (sura 79:24)

Darwins (d 1882) teori att människan var en glorifierad apa blev accepterad och adopterad i dom socialistiska vetenskapsmännens och filosofernas teorier under artonhundratalet eftersom det gav en vetenskaplig bas för en icke existerande Gud. Enligt dem utvecklades religionen från djuriskt till monotesitiskt längs med människans sociala evolution från oberoende individer till en nationell stat och hennes psykologiska evolution från apa till människa.

Dom försökte att undvika frågorna runt skapelsen genom att hävda att det inte fanns någon och genom att göra Allahs attribut av att ha varken början eller slut till något han har skapat. Dom som idag tror på detta är dom som följer Karl Marx, kommunister och socialistiska vetenskapsmän, som hävdar att början på alltings existens är en följd av rörelser. Dom hävdar dessutom att Gud är en figuration skapat av den styrande klassen för att rättfärdiga deras styre och för att avleda den undertryckta massans uppmärksamheten från realiteten av deras levnadsförhållande.

Ett exempel på denna form av Shirk bland muslimerna är den som många Sufier likt Ibn 'Arabee hävdar att endast Allah existerar (allt är Allah och Allah är allt). Dom förnekar en separat existens av Allah och därigenom förnekar dom Hans existens.

Shirk i al-Asmaa was-Sifaat

Shirk i denna kategori inkluderar både den vanliga otrognas vanor av att ge Allah egenskaper från hans skapelse och också att ge det skapade Guds namn och attribut.

a) Shirk genom att förmänskliga

I denna aspekt av Shirk i al-Asmaa was-Sifat, ges Allah formen och egenskaperna hos människor och djur. På grund av människans överlägsenhet över djuren så används oftare den mänskliga formen av avguda dyrkare för att representera Gud personifierad. Konsekvent så skapas bilden av Skaparen i målningar, skulpturer osv till en mänsklig form med de fysiska dragen hos dom som dyrkar dom. T.ex. Hinduerna dyrkar ett otal avgudar som liknar den asiatiska mannen och som anser att dom är manifestationer av Gud i skapelsen. Att moderna Kristna anser att Profeten Jesus var Guds inkarnation; att Skaparen blev sin skapelse, är ett annat bra exempel på denna typ av Shirk. Det har funnits många stora målare som liksom Michaelangelo (d.1565), målade bilder på Gud som en gammal naken europeisk man med långt vit tjockt hår och skägg.

b) Shirk genom att upphöja någon/något till gud

Denna form av Shirk i al-Asmaa was-Sifaat syftar på fall där skapade varelser eller saker ges Allahs namn eller egenskaper. T.ex. var det en sed bland gamla arabiska avguda dyrkare att ge sina gudar namn som kom ifrån Guds namn. Deras [3] största gudar var al-laal som kommer av Allahs namn al-Elaah, al-'Uzza som kommer ifrån al-Azeex och al-Manaat som kommer ifrån al-Mannan. Under profeten Muhammeds (saw) era fanns det också en falsk profet i en region av arabvälden som kallade sig Yamaamah, och som tog sig namnet Rahmaan som endast hör till Allah.

Bland dom olika shiitsekterna finns Nusayreeyah i Syrien, som tror att Profeten Muhammeds (saw) kusin och svärson 'Ali ibn Abee Taalib var en manifestation av Allah och gav honom många av Allahs kvalifikationer. Bland dom finns Ismailiterna som också är kända under namnet Agha Khaner som anser att deras ledare Agha Khan, är en inkarnation av Gud. Bland denna kategori är också Druserna av Libanon, som tror att Faatimid Caliph al-Haakim bi Amrillaah, var den sista manifestationen av Allah bland människorna.

Anspråk från Sufier (muslimska mystiker) som al-Hallaaj att dom har blivit ett med Gud och som sådana existerar som en manifestation av Skaparen inom Hans skapelse, måste också räknas till denna aspekt av Shirk i al-Asmaa was-Sifaat. Einsteins teori om Relativitet och principen om ekvivalens mellan massa och energi som lärs ut i skolan idag är faktiskt ett uttryck för Shirk i al-Asmaa was-Sifaat. Teorin fastställer att energin varken kan skapas eller förstöras; den förändras bara till materia och vise versa. Men både materia och energi är skapade väsen och de båda kommer att förstöras som Allah tydligt har sagt:

"Allah är alltings Skapare…" (sura 39:62)

"Allt det som finns på (jorden) kommer att förgås" (sura 55:26)

Teorin hävdar att massan och energin är eviga och att dom har ingen början och inget slut eftersom dom inte är skapade och förändras till varandra. Men, denna egenskap tillhör bara Allah som är den enda med varken början eller slut.

Darwins teori om evolutionen är också ett försök att förklara evolutionen av livet och dess former från livlöst materia utan Guds inblandning.

Shirk i al-'Ebaadah

I denna kategori av Shirk, är akten av dyrkan riktad till andra än Gud och belöningen för dyrkan söks hos skapelsen istället för hos Skaparen. Liksom i dom tidigare kategorierna, har Shirk enligt al-'Ebaadah två huvuddelar.

a) Ash-Shirk al-Akbar (Den stora Shirk)

Denna form av Shirk förekommer när någon form av dyrkan riktas till någon annan än Allah. Den representerar den mest tydliga formen av avgudadyrkan som profeterna speciellt sändes av Allah för att leda människorna bort ifrån. Detta koncept stöds av Allahs uttalande i Koranen:

"Och bland varje folk uppreste Vi ett Sändebud (med läran:) Tillbed Allah och sky Den Onde (Taaghoot)."

(Koranen 16:36)

"Säg: Om ni älskar Allah, så följ mig, (då) kommer Allah att älska er"

(Koranen 3:31)

Allah sa i den slutliga uppenbarelsen:

"Den som åtlyder Sändebudet åtlyder (sannerligen) Allah" (sura 4:80)

och

"Säg: lyd Allah och Hans Sändebud…" (sura 3:32)

Om människan tillåter kärleken till någonting eller någon komma mellan henne och Allah, då har hon dyrkat den saken. På detta sätt, kan pengar bli ens gud och till och med ens åtrå kan bli en gud. Profeten (saw) sa: "Den som dyrkar pengar kommer alltid att vara olycklig" [2] och Allah sa i Koranen:

"Har du sett den som tar sitt eget onda begär till gud?" (sura 25:43)

Mycket eftertryck har placerats på det onda av Shirk enligt 'Ebaadah (dyrkan) eftersom det motsäger sig syftet med skapelsen så som Allah har uttryckt det:

"Och jag har inte skapat den stora och den helt vanliga människan (djinner och människor) utom att de skall dyrka Mig."

(Koranen 51:56)

Muslimer vars akt av dyrkan faller in i denna kategori av Shirk är dom som ber till Profeten Muhammed (saw) eller till mystiker i Sufi hierarkin av helgon och som tror att dom kan besvara deras bön, fastän Allah tydligt har sagt i Koranen:

"Säg: om Allahs straff kommer eller om Timmen kommer över er, vill ni tala om för mig om ni då kommer att åkalla någon annan än Allah, om ni är sannfärdiga?"

(Koranen 6:40)

Mahmood ibn Lubayd rapporterade, "Allahs budbärare (saw) sa: Det som jag fruktar mest ska hända er är ash-Shirk al-Asghar (mindre Shirk) Följeslagarna frågade Oh! Guds budbärare, vad är mindre Shirk? Han svarade Ar-riyaa (att skryta), för Allah kommer att säga på uppståndelsens dag när folk får sin belöning, Gå till dom som ni skröt inför i den materiella världen och se om ni kan finna någon belöning hos dom."3

Mahmood ibn Lubayd sa också, "Profeten (saw) kom ut och annonserade, O folk, akta er för den hemliga Shirk! Folket frågade, O Guds budbärare, vad är den hemliga Shirk? Han svarade, När en man reser sig upp för att be och försöker utföra bönen så vackert som möjligt för att folk tittar på honom, det är den hemliga Shirk."[4]

Ar-Riyaa

Riyaa är att praktisera eller utföra någon del av dyrkan för att bli sedd och prisad av folket. Denna synd förstör all belöning som dom goda gärningar ger och ger den som utför den ett allvarligt straff. Det är speciellt farligt, därför att det är naturligt för människan att åtrå och njuta av att få beröm från medmänniskor. Att utföra religiösa handlingar för att imponera på folk eller för att bli prisad av dom är därför av ondo och det kräver att människan är mycket vaksam. Denna fara är markant för dom troende vars mål i livet är att göra varje handling till en religiös handling riktad till Gud. Faktum är att sannolikheten att kunniga sanna troende skulle begå ash-Shirk al-Akbar är liten, eftersom dess fallgropar är så tydliga. Men, för de verkligt troende liksom alla andra, är chansen att utföra Riyaa stor eftersom den är dold. Den uppstår bara genom att människans avsikt förändras. Och den drivande kraften bakom den är också stark, eftersom den kommer ifrån människans inre natur. Ibn 'Abbaas hänsyftade till verkligheten när han sa, "Shirk är mer dold än en svart myra som kryper på en svart sten, mitt i en månlös natt." [5]

Så det krävs mycket omsorg för att försäkra sig om att ens avsikter är rena och förblir rena när helst goda gärningar görs. För att försäkra sig om detta, är det brukligt i Islam att säga Guds namn före man gör någonting av vikt. En serie av Dua (informella böner) har också föreskrivits av Profeten (saw) före och efter varje naturlig handling som att äta, dricka, sova, att ha sex och även för att gå på toaletten för att få dessa vardagliga handlingar att bli en del i dyrkan och för att utveckla hos Muslimerna en medvetenhet om Allah. Det är denna medvetenhet, kallad Taqwaa, som slutligen försäkrar att avsikten förblir ren.

Profeten (saw) gav också ett skydd mot dom oundvikliga formerna av Shirk genom att lära speciella böner som kan sägas när som helst. Abu Moosaa sa, "En dag höll Allahs budbärare en ceremoni och sa, O folk, frukta Shirk för den är mer dold än en krypande myra. Dom som Allah ville frågade, Och hur undviker vi det som är mer dolt än en krypande myra, O Allahs budbärare? Han svarade, Säg:

(Allaahumma Innaa na'oodhu bika an nushrika bika shay'an na'lamuh, wa nastaghfiruka limaa laa na'lamuh) "O Allah, vi söker skydd hos dig från att medvetet begå Shirk mot dig och vi ber om din förlåtelse för vad vi inte känner till" [6]

1. Rapporterad av Anas och samlad av al-Bukhari (sahih Bukhari) och Muslim (sahih Muslim)
2. Rapporterad av al-Bukhari (sahih Bukhari)
3. Rapporterad av Ahmad, at-Tabaraanee och al-Bayhaqee i az-Zuhd. Se Tayseer al-'Azeez al-Hameed, sid 118
4. Samlat av Ibn Khuzaymah
5. Rapporterad av Ibn Abee Haatim och citerad i Tayseer al-Azees al-Hameed, sid 587
6. Samlat av Ahmad och at-Tabaraanee.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com