Tron på Guds enhet
För att vara muslim, d.v.s. att lyda Gud, är det nödvändigt att tro på Guds enhet i betydelsen av att Han är den Ende Skaparen, Bevararen, Upprätthållaren o.s.v. Men denna tro, Tawhid Ar-Rububiyyah är inte tillräcklig. Många av avgudadyrkarna trodde och visste att endast den högste Guden kunde göra allt detta. Men detta var inte tillräckligt för att göra dem till muslimer. Tawhid Ar-Rububiyyah måste kompletteras med Tawhidal-uluhiyyah, d.v.s. man måste erkänna att det endast är Gud som förtjänar att dyrkas och följaktligen avhålla sig från att dyrka någon annan eller något annat. Sedan människan tillägnat sig denna kunskap om den Ende Sanne Guden, måste hon ha fast tro på Honom och får aldrig låta något förleda henne att förneka sanningen.
När en människas hjärta öppnas för tron leder detta till vissa själstillstånd, som resulterar i vissa handlingar. Tillsammans utgör dessa själstillstånd och dessa handlingar beviset för sann tro. Profeten sade: "Tron är det som bor i hjärtat och visar sig i handlingar." Främst bland de själsliga tillstånden är känslan av tacksamhet mot Gud, som kan sägas utgöra kärnan i Ibada (gudsdyrkan). Känslan av tacksamhet är så viktig att en icke-troende kallas Kafir, vilket både betyder "en som förnekar sanningen" och en som är otacksam. En troende älskar och är tacksam mot Gud för de gåvor Han givit honom, men eftersom han är medveten om det faktum att hans goda gärningar, vare sig de är mentala eller fysiska, är fjärran från att kunna jämföras med de gudomliga ynnestbevisen, så är han alltid orolig för att Gud skall straffa honom, i detta liv eller i det tillkommande. Därför fruktar han Honom, lyder Honom och tjänar Honom i stor ödmjukhet.
Man kan inte befinna sig i ett sådant själstillstånd utan att hela tiden ha Gud i åtanke. Att minnas Gud är alltså trons livskraft, utan vilken den försvagas och vittrar bort. Koranen försöker stärka denna känsla av tacksamhet genom att gång på gång beskriva Guds egenskaper. Vi finner de flesta av dessa egenskaper nämnda tillsammans i följande Koranverser:
-
"Han är Gud, utom vilken ingen gud finns, Han känner det fördolda och det uppenbara; Han är den Barmhärtige Förbarmaren. Han är Gud, Konungen och den Helige, Friden, den Beskyddande, den Stadsfästande, den Väldige, Envåldshärskaren, den Störste. Gud allena all ära! Han är fjärran från det de sätta vid Hans sida. Han är Gud, Skaparen, Frambringaren, Danaren; Honom tillkommer de yppersta namn. Vad som finns i himlarna och på jorden prisar Honom; ja, Han är den Väldige, den Vise."
(Koranen (59:22-24))
-
"Det finns ingen gud utom Gud, den Levande, den Beståndande. Ej överväldigar Honom slummer eller sömn; Honom tillhör vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden. Vem är den som fäller förbön hos Honom utan Hans tillåtelse? Han vet vad som varit före dem och vad som skall komma efter dem, men av Hans kunskap fattar de ej annat än vad Han vill. Hans tron omfattar himlarna och jorden, och deras vidmakthållande är ingen börda för Honom; ja, Han är den Högste, den Store."
(Koranen (2:255))
-
"Ni som fått skriften, överskrid ej måttan i er religion och påbörda ej Gud vad som icke är sant! Kristus, Jesus, Marias son är blott Guds apostel och Hans ord, det Han ingivit Maria, och en ande från Honom, tro alltså på Gud och Hans apostlar och säg ej: "De är tre", utan avhåll er därifrån till fromma för er själva. Gud är en Enda Gud, Honom allena all ära! Bort det att Han skulle ha en son."
(Koranen (4:171))
|
Hem
Hijri
Svenska:
English:
Soumi:
كوردى :
فارسى :
العربية :
