Islams lära om livet efter detta

Livet och allt som finns i denna värld kommer att få ett slut på en fastställd dag. Allt kommer att utplånas. Denna dag kallas Qiyamah, d v s den Yttersta Dagen.

Då kommer alla människor som levt i världen sedan dess skapelse att få nytt liv och bli förda inför Allah, som kommer att döma dem. Detta kallas för Hashr: återuppståndelse.

Varje mans och kvinnas levnadshistoria - alla deras gärningar och misgärningar - kommer att presenteras inför Allah på denna den Yttersta Domens Dag.

Allah kommer slutligen att tilldela varje människa vad hon gjort sig förtjänt av. Han kommer att väga de goda gärningar mot de onda. Den vars goda gärningar överväger kommer att belönas, och den vars misgärningar väger tyngst kommer att straffas.

Belöning och bestraffning kommer att tilldelas med rättvisa. De som klarar sig i denna bedömning kommer att gå till Paradiset, där eviga fridens portar kommer att öppnas för dem, medan de som blivit fördömda och förtjänar bestraffning kommer att sändas till Helvetet - en eldens och plågans hemvist.

Detta är det väsentliga innehållet i tron på livet efter detta.

Varför denna tro behövs
Läran om livet efter detta har alltid ingått i Profeternas undervisning. Varje Profet uppmanade sina efterföljare att tro på den, vilket också den siste Profeten Muhammad (frid över honom), uppmanade oss att göra. Denna lära har alltid utgjort en av grundprinciperna i Muslimernas tro.

Alla Profeter har kategoriskt förklarat att en som förnekar den eller tvivlar på den är en kafir. Detta är så på grund av att förnekelse av livet efter detta gör alla andra trosuppfattningar meningslösa. En sådan förnekelse förstör också själva grunden för ett dygdigt liv, människan drivs till ett liv i okunnighet och otro. En smula eftertanke gör detta helt klart.

I det vardagliga livet, när man uppmanas att göra något, kan man inte låta bli att tänka: vad medför denna handling för någon nytta, och vilken skada skulle bli följden om jag inte utförde den? Detta ligger i människans natur. Hon kommer aldrig att vilja kasta bort sin tid och energi på onyttiga, meningslösa och inproduktiva sysselsättningar. Inte heller kommer hon speciellt ivrigt att försöka undvika något som verkar oskadligt. Den allmänna regeln är, att ju starkare en övertygelse är beträffande nyttan med någon sak, desto noggrannare är man med den, och ju mer tvivlande man ställer sig till någon saks nytta eller mening, desto slappare och mera likgiltig blir ens attityd beträffande denna sak. Varför sticker t ex ett barn sin hand i elden? - Därför att det inte vet att elden bränner. Varför struntar det i sina studier? - Därför att det inte till fullo insett vikten och nyttan med utbildning och inte tror vad vuxna säger.

Tänk nu en människa som inte tror på den Yttersta Domen. Borde inte hon också anse att det är betydelselöst om man tror på Allah och lyder Hans lagar? Varför skulle en sådan människa anstränga sig för att söka Guds välbehag? För en sådan människa verkar varken lydnad mot Gud vara någon nytta, eller olydnad mot Honom av någon skada.

Hur skulle det var då möjligt för henne att noggrannt följa Allahs, Hans Profets och Hans Boks bud? Vilket motiv skulle det finnas för henne att underkasta sig prövningar och offer och att undvika världsliga nöjen?

Detta är inte allt. Om man reflekterar ännu djupare kommer man fram till att tron på livet efter detta är den mest avgörande faktorn i en människas liv. Vare sig hon accepterar eller avvisar denna tro, så kommer hennes ställningstagande att forma hennes liv och uppträdande.

En människa som bara räknar med framgång eller misslyckande i denna värld kommer bara att befatta sig med de fördelar och nackdelar som tillfaller henne i detta liv. Hon kommer ej att vara redo till någon god gärning, om hon ej därmed kan hoppas på någon världslig vinning; ej heller kommer hon samvetsgrannt att undvika varje missgärning, om denna ej skadar hennes intressen i denna värld.

Men en människa som också tror på den tillkommande världen och har en fast övertygelse om de slutliga konsekvenserna av sina handlingar ser på alla världsliga för- och nackdelar som endast tillfälliga och övergående och skulle aldrig sätta sin eviga salighet på spel för någon tillfällig, världslig förtjänst.

Hon ser sakerna i deras större perspektiv och räknar alltid med den eviga nyttan eller skadan de kan medföra. Hon gör det goda, hur kostsamt det än kan vara för henne i denna värld och hur skadligt det än må vara för hennes omedelbara intressen; och hon avhåller sig från det onda, hur lockande det än må förefalla. Hon placerar sakerna i det perspektiv som har att göra med deras eviga konsekvenser och följer inte sina infall eller nycker.

Beträffande tro, attityder och livshållning så är det alltså en radikal skillnad mellan dessa två personer. Den enes idÈ om en god handling är begränsad till dess nytta i denna korta, timliga existens, i form av pengar, egendom, allmänhetens bifall o d, som ger honom status, makt, berömmelse och världslig lycka. Sådana saker blir hans mål i livet. Uppfyllelsen av de egna önskningarna och självförhärligandet blir allt som räknas, och han avstår inte ens från grymma och orättfärdiga medel när det gäller att uppnå dessa mål. För honom är en felaktig handling en sådan som kanske medför risken för skada på hans egna intressen i denna värld, t ex genom förlust av egendom och liv, förstörd hälsa, skadat ryckte eller något annat otrevligt.

Den troendes uppfattning om gott och ont är helt annorlunda... Den troendes uppfattning om gott och ont är helt annorlunda. För honom är allt som behagar Gud gott, och allt som väcker Hans ogillande och vrede ont. En god handling kommer enligt honom att förbli god även om den inte skänker honom någon vinning i denna värld, eller t o m leder till förlust av någon världslig egendom eller skada för hans personliga intressen.

Han är övertygad om att Gud kommer att belöna honom i det eviga livet,och detta är den verkliga lyckan. Inte heller lockas han till misgärningar för att uppnå några materiella fördelar, för han vet att även om han lyckas undfly bestraffningen i sitt korta jordiska liv, så kommer han inte kunna undfly den då han ställs inför Guds domstol. Han tror ej på moralens relativitet, utan håller sig till de absoluta normer som uppenbarats av Gud och lever i enlighet med dem, utan till fördelar eller nackdelar i denna värld.

Det är alltså tron eller förnekandet av livet efter detta, som gör att människor lever på olika sätt. För en person som inte tror på Yttersta Domen är det helt omöjligt att forma sitt liv som Islam påbjuder. Islam säger: "För Guds skull, ge zakat (välgörenhet) till de fattiga." Hans svar är: "Nej, zakat kommer att förminska min rikedom; istället ska jag ta ränta på mina pengar." Och när han samlar in räntan så kommer han ej att tveka att ta av de skuldsatta allt vad de äger och har, även om de är fattiga och hungriga. Islam säger:

" Tala alltid sanning och sky lögn, även om du kan tjäna aldrig så mycket genom att ljuga och förlora aldrig så mycket genom att säga sanningen". Men hans svar skulle bli: "Vad ska jag göra med en sanning som jag inte har någon nytta av och som i stället ger mig förluster, och varför skulle jag låta bli att ljuga när detta kan ge mig fördelar utan någon risk, inte ens beträffande mitt rykte."

Han besöker en enslig plats och finner en kostbar metall; i en sådan situation säger Islam: " Detta tillhör inte dig, ta det inte", men han skulle säga: "Detta är något jag funnit utan kostnader eller problem; varför skulle jag inte ta det? Det finns ingen som kan se när jag plockar upp det, ingen kan rapportera för polisen, vittna mot mig i en domstol eller förstöra mitt rykte bland människor. Varför skulle jag inte dra nytta av detta värdeföremål?"

Någon har i hemlighet deponerat något hos denna person, och därefter avlider han. Islam säger: "Var hederlig med den egendom som du fått dig anförtrodd och överlämna den till den avlidnes arvingar." Han säger: "Varför? Det finns inget vittne till att jag har hans egendom hos mig, och hans barn känner inte till det. När jag nu kan tillägna mig den utan någon svårighet, utan fruktan för juridiska konsekvenser eller fläckar på mitt ryckte, varför skulle jag då inte göra det?"

I korto kan sägas att vid varje steg i livet, uppmanar Islam honom att gå i en speciell riktning, att anta en speciell attityd och ett speciellt beteende, men han väljer den motsatta riktningen. Islam mäter och bedömer alla ting ur det perspektiv som har att göra med deras eviga konsekvenser, medan däremot en sådan person bara tänker på det omedelbara, jordiska resultatet. Är det nu klart varför en människa inte kan bli Muslim utan att tro på den Yttersta Domen.

Del 2

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com