Egot - Nafset

Men det finns ett stort hinder i våran väg, någon som försöker sitt yttersta emot oss för att ta oss bort från den här strävan av perfektionism, shaitan. Det är shaitan som kommer till oss och viskar ord av ondska och inbjuder oss till dom otrognas väg, frestar och lockar oss med Dunja. Därför säger Allah:

”Och sen för vemhelst som överskred gränserna och föredrog livet i den här världen, så säkerligen kommer hans plats att vara Elden, och för vemhelst som fruktade att stå inför sin Herre och avstod från sina egna begär, så säkerligen hans plats kommer att vara i lustgården”

(Koranen 79:37-40)

Dunja kommer att krossa den som älskar det. Vägen som shaitan använder för att försöka att nå oss är genom vårat nafs. Vårat nafs är en stark och mäktig fiende, roten till allt ont och med shaitan den närmaste fienden till oss. Så nära och så farlig därför att den finns inuti oss och vi måste leva med den ända tills vi dör, vi kan inte komma undan.

Vi kan inte nå seger eller framgång förrän vi är mästare över vårat nafs

och förrän vi har den under kontroll. Nafset finns i tre olika skepnader: det fridfulla nafset som är medveten om Allah i varje ögonblick och som är fylld med khushuoh (ödmjukhet och frid) som underkastar sig totalt Allahs vilja, det ondskefulla nafset som hela tiden påbjuder det onda och det som inte kan finna vila i något av dom andra, som hatar och älskar, lyder och inte lyder.

För att nå det fridfulla nafset måste vi skynda i riktning mot Allah för att komma närmare honom och sträva efter att få Hans kärlek. Men om vi låter vårat ignoranta nafs bestämma, så växer vårat avstånd till Allah och onda gärningar blir en vanesak och till slut så reflekterar man inte ens längre över dom och när man ger makt åt sitt nafs så leder den oss till förintelse och otro och slutligen till Jehennam.

Endast den ignoranta tror att han ska få äta från frukterna i Paradiset medan han sår sina frön i Helvetet.

All ondska kommer från våran svaghet i vårat nafs och vi kommer bara att ha oss själva att skylla för våra misstag. Shaitan kommer att säga:

"Och när Guds dom har fallit skall Djävulen säga: "Gud gav er ett löfte och löftet var sant. Jag har också gett et löften, men jag har svikit dem. Jag har ingen myndighet över er, men jag kunde kalla på er och [när jag kallade på er] besvarade ni min kallelse, klandra då inte mig; klandra er själva. Jag kan inte hjälpa er och ni kan inte hjälpa mig. Jag tar avstånd från det [ni förr gjorde, då] ni gav mig en plats vid Guds sida. Ja, de som begår [sådana svår] orätt har ett plågsamt straff att vänta."

(Koranen 14:22)

Det kommer säkerligen att komma en dag då vi kommer att hata vårat nafs, på domedagen, då vi kommer att vara tillräckliga att föra räkenskap för oss själva, när vår bok kommer att finnas öppen framför oss. Då kommer vi att skylla på oss själva och hata vårat nafs, som orsakade allt ont som finns skrivet framför dig i din bok. Allah säger:

”På den dagen då varje själ kommer att konfronteras med allt gott som den har gjort och allt ont som den har gjort, så kommer den att önska att det fanns ett stort avstånd mellan sig och sitt onda”

(Koranen 3:30)

Så vi borde göra som Umar ibn al-Khattab sa som ett råd:”Döm er själva innan ni själva blir dömda och väg er själva i balans innan ni själva blir vägda i balans,när ni blir förda inför redovisning i morgon,så kommer det att vara mycket lättare för er om ni redan har fört er själva inför redovisning idag. (Ahmed)

Det är nafset som får oss att ta steget till ondska, till att tänka ont, säga ont och slutligen att göra ont. Det är inte lätt att kämpa mot sitt nafs, förutom för en sann troende som fruktar Allah. Som tar sig själv inför redovisning inför varje handling. Som tänker innan han talar och frågar sig själv om den här gärningen kommer att ta mig närmare eller längre ifrån Allah, som är medveten om Allah i varje ögonblick.Det betyder indirekt dom som kan kontrollera sitt nafs, i allt, tankar, ord och handlingar, inne eller ute, bland människor eller i ensamhet, i ljuset eller i mörkret.

Det är genom tanken som nafset börjar sin färd för att försöka ta över oss och det är där, innan den fortsätter, som vi ska försöka att få stopp på den, från den allra första onda tanken när den uppenbarar sig. I den stunden ska vi redan säga till oss själva, taqillah-frukta Allah, kommer det här att ta mig närmare eller längre ifrån Allah, är det här lydnad mot Allah, ska jag fortsätta och låta det gå så långt att änglarna ska skriva ner den här meningslösa onda gärningen som kommer att ta mig längre ifrån Allah och Hans kärlek, är det värt det???

Vi måste förstå att inte den minsta sak, inte så mycket som ett ord glöms bort, utan skrivs ner och att det är bara oss själva som vi lurar genom att tänka att det är ju bara ett ord.Allah säger:

”På den dagen kommer ni att bli blottade vadhelst som ni har gömt kommer inte längre att vara gömt”

(Koranen 69:18)

Vi kommer att vara ansvariga över oss själva, på den dagen kommer vi att stå nakna och ensamma, ingen kommer att komma till vår hjälp. Om vi skulle ha förmågan att tänka så här innan varje handling, så skulle det vara svårt för oss att gå vidare och handla i ondska. Ondska föder bara mer ondska och beviset för det är att om vi ger vårat nafs mer makt när det fortfarande bara är en tanke, så kommer det att ta oss vidare i ondskans steg, ignoranta ord av ondska. Det är tungan, när den släpps ut ur sitt fängelse som får oss att ta steget till synd, till det som leder till att änglarna skriver ner en ond gärning. Det enda som man får ut av det är att nafset får tillfredsställelse. Men vi borde frukta Allah så som Han förtjänar att bli fruktad. Allah säger:

”Inte ett ord är sagt utan att det finns en väktare vid honom, redo att skriva ner det”

(Koranen 18)

Vi måste frukta Allahs straff och vara medvetna om att ett hårt straff väntar dom otrogna som följer sina nafs. Att låta tungan styras av sitt nafs kan få oss att hamna i helvetets eldar.Profeten sa:

”Säkerligen,en tjänare kan säga ett ord som han inte förstår,som kommer att få honom att falla i elden.”(Bukhari,Muslim).

Vi måste sträva efter Allahs välbehag och räddning från elden.Uqbah ibn Aamir(RA)sa: ”Åh! Allahs budbärare hur kan jag bli räddad?Profeten frid vare med honom sa: ”Vakta din tunga(kontrollera ditt nafs),stanna i ditt hem och gråt över dina synder.”(Tirmidhee 2531, Ahmad 5/259,mfl.)

Om ord av ondska kommit ut ur vår mun och fått oss att begå en synd, så ska vi skynda oss att be Allah uppriktigt om förlåtelse, Allah är den mest Barmhärtige den mest Förlåtande.Hudhayfah ibn al-Yamam kom till Profeten och sa:

”Jag har en tunga som är vass och skärande mot min familj och jag fruktar att det här kommer att leda mig till helveteselden”Profeten sa:

”Var står du i förhållande när det gäller istighfar?(att söka förlåtelse från Allah)Jag frågar Allah om förlåtelse hundra gånger under dagen”.

Hur ödmjuka ska vi då inte vara! Vi ska också svälja våran stolthet (nafs), gottgöra och söka förlåtelse också från den man har sårat och byta en ond gärning mot en god. Ett ont ord mot ett gott ord redan innan det yttras bara för att inte tillfredsställa vårat nafs.Profeten sa:

”Låt vemhelst som tror på Allah och den sista dagen tala gott eller hålla tyst,osv.”(Muslim) Om ingen ånger eller taqwa har nått hjärtat då nafset har tagit över tungan och fått oss att begå synd, går den lätt vidare till att få oss att göra en ond gärning som ger nafset sin totala tillfredsställelse, ondskans segrare. Innan man når så här långt så har man flera chanser att stoppa sitt ignoranta nafs. Redan i tanken eller innan ordet eller slutligen innan gärningar.

Islam är perfekt och den enda räddningen för den här världen och vi är alla slavar till Allah och måste så följa allt och underkasta oss Allah totalt. Det innebär att kämpa mot sitt nafs, i varje ögonblick, inte att följa sitt nafs eller en del av det.

Vi måste vara medvetna om att varje ond gärning som vårt nafs orsakar, är en handling av olydnad mot Allah!!! Mot all världens Herre, skaparen av livet och döden. Subhan-Allah!

”Frukta Allah som Han förtjänar att bli fruktad och dö inte utom som muslimer”

Nyckeln till framgång, att bli en mästare över sitt nafs, är kunskap och med kunskap kommer taqwa och taqwa ger sabr, starka vapen vi behöver för att kämpa mot våra nafs.Allah säger:

”Sök hjälp i bön och sabr och det är extremt svårt förutom för khasihoon” (de ödmjuka som underkastar sig Allah och som har taqwa, som käpar med sitt nafs)

Att vara medveten om Allah, Hans belöningar och fruktade straff, att frukta Honom i varje ögonblick kommer att föra oss närmare Honom, ända tills Han kommer att älska oss så mycket att Han kommer att bli våran öron som vi hör med, våra ögon som vi ser med, våra händer som vi rör med och våra fötter som vi går med. Han kommer då att ge oss av sina stora gåvor, an-nafs al-mutma^inna, ett fridfullt nafs, och utser en ängel för att skydda nafset från att ta skada och som kommer att visa det onda och avskyvärda i onda gärningar och vägleder nafset till det goda, så att man kan se det goda, så att det vill göra gott.

Då kommer Allah att fylla vår kropp och själ med khushuoh (frid och ödmjukhet), vilken underbar belöning från vår Herre, All världens Herre. Det är till den fridfulla själen som änglarna kommer att säga när döden befriar våra själar från våra kroppar:

”Oh fridens själ,återvänd till din Herre,du kommer att vara nöjd med Honom och Han kommer att vara nöjd med dig!Stig in med skaran av Mina tjänare. Stig in i mitt Paradis!”

(Koranen 89:27-30)

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com