Hedersvåld:
Osaklighet i debatten föder fientlighet mot muslimer

Hedersvåld har på senare år blivit allt mer uppmärksammat i Sverige, och företeelsen kopplas inte sällan ihop med invandringen och muslimer. När Uppdrag Granskning (16/5-2012) sände sitt reportage om imamer i Sverige började debatten återigen handla om hedersvåld, kvinnor och islam.

Islam fortsätter att framställas som något främmande och något som har avstannat. Efterspelet till Uppdrag Granskning har kantats av ursäktande muslimska företrädare och opportunistiska utspel från allt ifrån politiker till anti-hedersvåldsdebattörer. Man förenklar problematiken och tar den enkla vägen ut genom att framställa dagens islam som en kamp mellan sekulära och bokstavstrogna. Denna förenkling visar dock på hur stor kunskapsbristen är, både i islamisk teologi och islamisk historia bland dessa individer.

Islam är först och främst inte främmande, vare sig för väst eller Sverige i synnerhet. Filosofen M.M. Sharif skriver till exempel att den västerländska humanismen blev inspirerat av islamisk filosofi och föddes ur den andalusiska kontext där vetenskap och kritiskt tänkande uppmuntrades. Diplomaten Marcel Boisard skriver att handelslagar, rättsvetenskap och internationella överenskommelser så som vi känner till de idag är direkta resultat av att kungarna under korstågstiden implementerade delar av Shari’a i de västerländska lagsystemen.

När det gäller Sverige så hade vikingarna och muslimerna i Spanien ett flerårigt handelsavtal. Vissa historieskildringar visar också hur Miklagård, dagens Istanbul, inhyste vikingar som konverterat och som studerade Koranen där.

Det har länge höjts röster i protest mot att hedersvåld anses vara ett islamiskt fenomen. Hegemoniska åsikter och liberal högfärdighet har dock resulterat i att man avfärdat dessa protester. Istället upphöjer man i Sverige individer som man anser har den bättre förståelsen för islam, utan någon hänsyn till islamisk historia. Eftersom ”etniska svenskar” själva inte kan säga allt om marginaliserade grupper i samhället, väljer de då istället personer som upprätthåller deras fördomar, och som samtidigt hävdar att de kommer från den marginaliserade gruppen.

Bland dessa hittar vi personer som Bahareh Andersson och andra anti-hedersvåldsdebattörer. Jag håller med om att hedersvåld mot kvinnor, eller våld mot kvinnor, måste bekämpas till varje grad, och att vi aldrig kan acceptera att kvinnor är missgynnande i olika relationer. Problemet blir när sådana som Andersson använder personangrepp för att framföra sina åsikter, och när hon förenklar problematiken till att vara ett ’islamiskt problem’. När Maria Baro dödades i april i ännu ett hedersmord, beskyllde Andersson i Sourze (15/5) islam för mordet, vilket visar hennes opportunistiska förhållning och hennes kunskapsbrist i frågan, då Baro inte ens kom från en muslimsk familj, utan en yezedisk.

Anti-hedersvåldsrörelsen gör ett viktigt arbete, men det är viktigt att det görs på rätt sätt. Det handlar om att arbeta med attitydsförändringar bland den svenska populationen så att ingen kan få med sig att döda någon annan. Många av dessa individer hämmar dock detta viktiga arbete och tappar i förtroende bland de som de påstår sig vilja hjälpa.

Att det emellertid finns hedersvåld bland muslimer är det ingen som kan neka. Problemet ligger dock i att sådana som Andersson har degraderat hedersbegreppet till att endast inkludera muslimer som förövare och inte offer. Och bland dessa offer som inte får hjälp från etablerade hedersvåldsorganisationer finns konvertiter som kastas ut hemifrån, som i hemlighet är muslimer och som ber på toaletten eftersom de hotats av sina familjer, flickor som misshandlats av sina föräldrar för att de börjat med slöja, killar som skadats för att de sparat skägg eller vänner till konvertiter som hotats till livet för att konvertitens familj inte varit nöjda med den berördas livsval. Att degradera hedersvåld till ett tillstånd där bara muslimer är förövare och inte offer är att ha en antimuslimsk diskurs – även om man i allmänheten avsäger sig xenofobi och även om man i allmänheten påstår sig vara muslim.

Islam och muslimer är inte främmande för vare sig Sverige eller väst, och den problematik som påverkar allmänheten påverkar också muslimer. Avhumaniseringen som görs i samband med att muslimer endast framställs som destruktiva och bakåtsträvande har fått och kommer att få negativa konsekvenser för allmänvälfärden. Att ha en nyanserad diskussion där målet är att ta konstruktiva steg för att eliminera hedersbegrepp och förtryck är istället vad som behövs.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com