Kan muslimer leva bland icke-muslimer

Kan en muslim leva bland icke-muslimer? Varför inte? Ja, rent av, så är Islam, som vi vet, ett budskap sänt till hela mänskligheten. Så säger Koranen:

"Säg: Människor! Jag är Guds sändebud, utsänd till er alla."

(Koranen 7:158)

Detta budskap kan bara överföras, då människorna får tillgång till muslimerna genom att möta dem, bli introducerad till dem, och göra affärer med dem. Det var på detta vis Islam spred sig i olika länder förut. Så i lag är Islam inte positivt inställd på att hålla muslimerna isolerade från andra människor. Tvärtemot, borde muslimer resa långväga för att sprida Islam, både genom praktiska exempel och genom lämpliga presentationer.

Vi har, i alla fall, ställts framför en hadith, då Profeten (saw) säger:
"Jag förnekar varje muslim som bosätter sig bland polyteister."

På vilket sätt borde vi förstå denna hadith, och hur kan vi lösa denna paradox? Låt oss komma närmare och se vad det är, som egentligen händer.
Muslimer som lever som minoriteter över hela världen, är antingen infödda invånare som har bott där i flera århundraden, eller så är de invandrare; studenter eller andra, som varit tvungna att invandra, antingen för att söka kunskap och lyckas få universitetsexamen, eller för att de inte kunde bo kvar i sina hemländer på grund av olika anledningar; politiska, ekonomiska, m.m… Dessa muslimska minoriteter skulle i viss mån kunna grunda skilda samhällen bestående av t ex egna Islamiska centrum och skolor. Då varierar ändå graden av anförtroendet till Islam mellan medlemmarna av dessa samhällen.

Å ena sidan, föredrar vissa av dessa samhällen högre grad av frihet då det gäller yttrandefriheten och välfärden än de muslimer som bor i många muslimska majoritetsländer. För det andra, så finns det en stor del muslimer i dessa minoriteter, som antingen är statslösa flyktingar som inte kan återvända till sina hemländer, eller är infödda muslimer i de icke-muslimska länder de bort i. Om dessa muslimer nödvändigtvis skulle behöva flytta och bosätta sig i muslimska länder, skulle de antingen inte bli accepterade, eller så skulle de bli behandlade som utlänningar, och förlora många rättigheter. Hur kan vi då säga till dem att gå till andra länder under dessa omständigheter? Situationen för många är precis tvärtom. Tusentals muslimer invandrar nu till nya hemländer världen över, speciellt till västländerna. Alltså borde man, istället för att säga till muslimerna att återvända till de muslimska majoritetsländerna, där människorna lever under svår underläge, granska sin ställning och förstå hur Profetens (saw) uttalande borde tillämpas vid denna situation. Här måste vi erkänna ett viktigt faktum. Det blir stor utmaning för vår Islamska identitet, speciellt för den nya generationen, när den lever i en icke-muslimsk, ibland anti-islamisk miljö. Profeten Muhammad (saw) säger:
"Vargen kan bara äta det vilsekomna fåret."

Detta uttalande hänvisar till den individuella muslimen som inte bryr sig om Islam. De går sällan eller aldrig till moskén, beter sig hellre som en icke-muslim, eller ibland t.o.m. värre. Det naturliga resultatet skulle bli en total assimilation och försvinnande av dessa s.k. muslimer. Du kommer inte ens att känna igen deras namn, som de bytt till något icke-muslimskt namn för att inte se annorlunda ut. Denna typ av människor blir vilseledda även i muslimska majoritetsländer.

Det finns en annan grupp av muslimsk invandrare i icke-muslimska länder. Dessa bröder och systrar känner den kulturella stöten de möter på, och försöker på bästa sätt hjälpa till andra muslimer med att grunda centrum, moskéer, skolor m.m. för att kunna skydda sig själva såväl som sina barn från faran att assimileras. De är stolta för att vara muslimer, och de lever upp till Islams innerbörd och idéer. Det samhälle som detta tillväxande samfund kommer till får en god bild av Islam.
Följaktligen, baserad på Koranversen som nämnts tidigare, som ger muslimerna uppdraget att sprida Islam över hela världen, behöver muslimerna inte återvända till de muslimska länderna, där de inte klarar sig bättre än de skulle ha gjort i de icke-muslimska länderna.

Vad som hellre behövs är att hjälpa till de engagerade muslimerna, både materiellt och moraliskt, med att å ena sidan få vilseledda muslimer att återvända till Islam, och å andra sidan med att introducera Islam inför andra människor. Den stora frågan här är: Varför kunde resten av minoriteter behålla deras identitet och kultur, medan mycket mer krävdes av muslimerna? För det första, så behöver muslimerna gemenskap. De borde vara omtänksamma och hjälpa varandra och skapa en samhörighetskänsla. De borde offra sin tid och sina pengar för att bilda olika institutioner, som är nödvändiga för att kunna bevara deras identitet. De har inget annat val än att göra detta, eller att försvinna och upphöra att existera. Det är under dessa omständigheter som Koranen fördömer dessa människor i denna vers:

"När änglarna samlar in själarna från dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: "Hur var er belägenhet?" Och då de svarar: "På jorden var vi svaga och förtryckta", skall änglarna säga: "Var inte Guds jord vid nog så att ni kunde överge ondskans rike?" Helvetet skall bli dessa människors sista hemvist - ett i sanning eländigt slut!"

(Koranen 4:97)

Här borde ingen muslim, varsomhelst i världen, tåla förödmjukelse, och inte heller borde de acceptera att bli tvingade till att handla mot sin religion. Då denna situation råder i många länder, är alltså en muslim uppmuntrad att fly för sin religion, även om det krävs att han flyr till världens ände, där han kan utöva sin religion ostört. Detta är exakt vad som hände i Mecka under Profetens tid, då han beordrade en stor del av sina anhängare att emigrera; en gång till Medina, och två gånger till Abessinien. Profetens hadith, där det framkommer att han förnekar alla muslimer som bor bland polyteister, är tillämpad för de muslimer som inte hävdar sin muslimska identitet, låter sig assimileras och lever som polyteisterna. Men så länge som muslimer bär med sig Islams ljus, praktiserar Islam, och inviterar andra till denna väg, kan de bosätta sig och leva varsomhelst i världen.

Hade inte tusentals av Profetens anhängare levt och dött utanför den Arabiska halvön, skulle Islam inte ha varit den näst mest utspridda religionen i världen idag. Faktum är att vissa av anhängarna reste så långt österut som till Kina, och så långt västerut som till Marocko och Spanien. Muslimerna kommer snarare att påverka andra, än att bli påverkade av andra, och deras religion kommer att sprida sig mycket långt, om de engagerar sig och motstår frestelsen att assimileras. Det är faktiskt en stor utmaning, som bara sanna troende kan klara av. Må Allah den Allsmäktige göra muslimerna till levande exempel på deras tro inför resten av mänskligheten. Då, och endast då, sprids det Islamska budskapet om fred och barmhärtighet, dvs. Islam.

http://www.islamguiden.com

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com