Vad säger Islam om musik?

"Och av mänskligheten är han som köper tomt prat (dvs. musik, sång) för att vilseleda (män) från vägen till Allah...."

(Koranen 31:6)

Nationens lärde, Ibn 'Abbas (må Allah vara nöjd med honom) sade: Detta betyder sång. Mujaahid (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Detta betyder att spela trumman (tabl). (Tafseer al-Tabari, 21/40).

Al-Hasan al-Basri (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Den här vers uppenbarades angående sång och musikintrument (bokstavligen träblåsinstrument). (Tafseer Ibn Katheer, 3/451).

Al-Sa'di (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Detta inkluderar all slags förbjudet tal, allt tomt prat och lögn, och alla dumheter som uppmuntrar otro och olydnad; orden som säger saker för att tillbakavisa sanningen och argumentera för att stödja lögner och besegra sanningen; och förtal, skvaller, lögner, förlolämpningar och svordomar; sånger och musikinstrument av Shaytaan; och musikinstrument som inte alls har någon värdslig eller andlig nytta. (Tafseer al-Sa'di, 6/150)

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Förklaringen från Sahaaba och Taabi'in att "tomt prat" syftar på musik är tillräckligt. Detta var rapporterat med sanna berättarkedjor från Ibn 'Abbas och Ibn Mas'ood. Abu'l-Sahbaa sade: Jag frågade Ibn Mas'ood angående tolkningen av versen: "Och av mänskligheten är han som köper tomt prat" [Luqmaan 31:6] Han sade: Vid Allah, vid sidan om Honom som det inte finns andra Gudar, detta betyder sång - och han repeterade detta tre gånger. Det var också rapporterat i en autentisk berättarkedja från Ibn 'Umar (må Allah vara nöjd med dem båda) att detta betyder att sjunga. Det finns ingen motsägelse i att meningen "tomt prat" betyder att sjunga och tolkningen av det som avses är berättelser av perserna och deras kungar, och kungarna av romarna osv. så som al-Nadr ibn al-Haarith brukade tala inför folket i Mecka för att avleda dem från Koranen. Båda är tomt prat. Därför sade Ibn 'Abbaas: "Tomt prat" är osanning och sång. En del av följeslagarna sade det ena och några sa det andra och några sa båda.

Sång är värre och mer skadligare än berättelser om kungar, eftersom det leder till zinaa och gör så hyckleri växer (i hjärtat), det är shaytaans fälla och det skymmer ens förstånd. Sättet som det blockerar människor från Koranen är värre än andra typer av falskt prat som blockerar dem, eftersom folk lutar sig naturligt mot det och tenderar sig att vilja lyssna på det. Ayaat fördömer en ersättning av Koranen med tomt prat för att vilseleda (män) från vägen till Allah utan kunskap och tar det som ett skämt, eftersom när en ayaah från Koranen reciteras till en sådan person, vänder han ryggen som om han inte har hört något, som om att han vore döv. Om han hör något av det, gör han narr av det. Allt detta händer bara när det gäller de människor som är mest envisa förnekare och om en del av det händer med sångare och de som lyssnar på dem, så har de båda en andel av skulden. (Ighaathat al-Lahfaan, 1/258-259)

Allah säger:

"[Allah sade till Iblees:] Och lura dem successivt dem som du kan bland dem med din röst (dvs. sånger, musik och andra krav på Allahs olydnad)..."

(Koranen 17:64)

Det var återberättat att Mujaahid (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: "Och lura dem successivt dem som du kan bland dem med din röst" - rösten av (Iblees/Shaytaans röst) sjunger och är osanning. Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Denna idaafah [possesiva eller genitiva byggnad, dvs. din röst] tjänar att göra betydelsen specifik, som med fraser [översätts med] "ert kavalleri" och "ert infanteri" [senare i samma vers]. Alla som talar på ett sätt som är olydigt mot Allah, alla som blåser i en flöjt eller annat träblåsinstrument, eller som spelar med en trumma som är haraam, så är detta Shaytaans röst. Alla som går för att begå någon form av olydnad mot Allah är en del av hans (Shaytaans) infanteri och alla som rider för att begå synd är en del av hans kavalleri. Detta är från Salafs perspektiv, som Ibn 'Abi Haatim berättade från Ibn 'Abbaas: Hans infanteri är alla som går för att vara olydiga mot Allah. (Ighaathat al-Lahfaan).

Allah säger:

"Förvånas ni av dessa ord, skrattar ni åt det istället för att gråta, slösar din (ädla) livstid åt fritidssysselsättning och nöjen (sång)?"

(Koranen 53:59-61)

'Ikrimah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Det var berättat från Ibn 'Abbaas att al-sumood [verbalsubstantiv från saamidoon, översätts här som "Slösar din (dyrbara) livstid åt fritidssysselsättning och nöjen (sång)"] betyder "sång" i Himyar dialekten; det kan sägas "Ismidi lanaa" ['sjung för oss' - från samma rot som saamidoon/sumood] betyder "ghaniy" [sing.]. Och han sade (må Allah vara barmhärtig mot honom): När de [förnekarna] hörde Koranen brukade de sjunga, sedan uppenbarades denna vers.

Ibn Katheer (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Allah säger "Slösar din (dyrbara) livstid åt fritidssysselsättning och nöjen (sång)" - Sufyaan al-Thawri sade, berättar från hans far från Ibn 'Abbaas: (Detta betyder) sång. Detta är Yemeniskt (dialekt): Ismad lana betyder ghan lana [sjung för oss]. Detta var även från 'Ikrimahs perspektiv. (Tafseer Ibn Katheer)

Det var rapporterat från Abu Umaamah (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sade: "Sälj inte sjungande slavinnor, köp inte dem och lär inte dem. Det finns inget gott i denna handel och deras pris är haraam. Angående sådana saker som den här versen uppenbarades: 'Och av mänskligheten är han som köper tomt prat (t.ex. musik,sång) för att vilseleda (män) från vägen till Allah...' [Luqmaan 31:6]" (Hasan hadeeth)

Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sade:

"Bland min ummah kommer det säkerligen finnas människor som tillåter otukt, silke, alkohol och musikinstrument..." (Berättad av al-Bukhaari ta´leeqan, nr. 5590; berättad som mawsool av al-Tabaraani och al-Bayhaqi. Se al-Silsilah al-Saheehah av al-Albaani, 91)

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Detta är en autentisk hadeeth berättad av al-Bukhaari i hans Saheeh, där han citerade det som bevis och konstaterade att det är mu'allaq och majzoom. Han sade: Kapitel om vad som berättades angående de som tillåter alkohol och kallar det för något annat.

Denna hadith visar på två sätt att musikinstrument och nöje av att lyssna på musik är haraam. Det första är det faktum att profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: "[de] tillåter" som tydligt indikerar att sakerna som nämnts, inklusive musikinstrument, är haraam enligt sharee'a. Men dessa människor kommer att tillåta dem. Det andra är att musikinstrument nämns tillsammans med saker som definitivt är haraam, dvs. zinaa (otukt) och alkohol: om de (musikinstrument) inte vore haraam, varför skulle de då nämnas tillsammans med dessa saker? (Från al-Silsilah al-Saheehah av al-Albaani, 1/140-141)

Sheikh al-Islam Ibn Taymiyah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Denna hadith indikerar på att ma'aazif är haraam, och ma'aazif betyder musikinstrument enligt de lärda av det (arabiska) språket. Detta ordet inkluderar alla sorters instrument. (al-Majmoo', 11/535).

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Och samma ämne med liknande kommentarer berättades från Sahl ibn Sa'd al-Saa'di, 'Imraan ibn Husayn, 'Abd-Allaah ibn 'Amr, 'Abd-Allaah ibn 'Abbaas, Abu Hurayrah, Abu Umaamah al-Baahili, 'Aa'ishah Umm al-Mu'mineen, 'Ali ibn Abi Taalib, Anas ibn Maalik, 'Abd al-Rahmaan ibn Saabit och al-Ghaazi ibn Rabee'ah. Sedan nämnde han det i Ighaathat al-Lahfaan, och det indikerar att dem (musikinstrumenten) är haraam.

Det var berättat att Naafi' (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Ibn 'Umar hörde ett träblåsinstrument, och han höll för sina öron med sina fingrar och gick iväg från den vägen. Han sade till mig, O Naafi', kan du höra någonting? Jag sade: Nej. Så han tog bort sina fingrar från öronen och sade: Jag var med profeten (frid och välsignelser vare över honom) och han hörde något liknande och gjorde samma sak (Saheeh Abu Dawood). En meningslös person sade att denna hadith inte bevisar att musikinstrument är haraam, eftersom om det var så, skulle Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) instruerat Ibn 'Umar (må Allah vara nöjd med dem båda) om att också sätta sina fingrar i öronen, och Ibn 'Umar skulle ha instruerat Naafi' att göra likadant! Svaret för det här är: Han lyssnade inte på det, men han kunde höra det. Det finns en skillnad på lyssna och höra.

Sheikh al-Islam Ibn Taymiyah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Angående (musik) som en person inte har avsikt att lyssna på, finns det inte förbud eller skuld, enligt lärdas konsensus. Eftersom skuld eller beröm är anslutet till att lyssna, inte att höra. Den som lyssnar på Koran kommer att bli belönad, medan den som hör det utan avsikt eller vilja kommer inte att bli belönad för det eftersom ens handlingar bedöms efter avsikt. Detsamma gäller för musikinstrument som är förbjudna. Om en person hör dem utan avsikt, spelar det ingen roll. (al-Majmoo', 10/78)

Ibn Qudaamah al-Maqdisi (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Lyssnare är den som har i avsikt att lyssna; vilket inte var fallet med Ibn 'Umar (må Allah vara nöjd med dem båda). Vad som hände i hans fall var att höra. Profeten (frid och välsignelser vare över honom) behövde veta när ljudet slutade eftersom han hade flyttat sig från den vägen och blockerat sina öron från ljudet. Så han ville inte gå tillbaka till den vägen eller avblockera öronen tills ljudet hade slutat, så när han lät Ibn 'Umar fortsätta höra det var detta på grund av nödvändighet. (al-Mughni, 10/173)

(Fastän det hörande refererade till kommentarerna av de två imamerna är makrooh(förhatligt), så var det tillåtet på grund av nödvändigheten som vi kommer se i kommentarerna nedan av Imaam Maalik (må Allah vara barmhärtig mot honom) och Allah vet bäst)

Synpunkter av de lärda (imamer) i Islam:
Al-Qaasim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Sång är en del av lögn. Al-Hasan (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Om musik är involverat i en middagsbjudning (waleemah), så acceptera inte bjudningen (al-Jaami av al-Qayrawaani, s.262-263).

Sheikh al-Islam Ibn Taymiyah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Synpunkten angående musikinstrument av de fyra olika imamerna är att det är haraam. Det var rapporterat i Saheeh al-Bukhaari och på andra håll att profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade att det kommer finnas bland hans ummah de som tillåter otukt, silke, alkohol och musikinstrument, och han sa att de kommer förvandlas till apor och grisar... Ingen av anhängarna till imamerna angav någon tvist angående musik. (al-Majmoo', 11/576).

Al-Albaani (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: De fyra lagskolorna är överens om att alla sorters musikinstrument är haraam. (al-Saheehah, 1/145).

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Lagskolan av Abu Haneefah är den strängaste i detta avseende och hans kommentarer är bland de hårdaste. Hans kompanjoner konstaterade tydligt att det är haraam att lyssna på alla musikinstrument såsom flöjt och trumma, även att slå med en pinne. De uppgav att det är en synd som innebär att en person är en faasiq (upprorisk ond människa) vars vittnesmål bör förkastas. De gick längre än så och sa att lyssna på musik är fisq (en ond handling) och njuta av det är kufr (otro). Detta är deras ord. De berättade i stöd för en hadith som inte kunde hänföras till profeten (frid och välsignelser vare över honom). De sade: Han ska försöka att inte höra det om han går förbi det eller om det är i närheten av honom. Abu Yoosuf sade angående om man hör musikinstrument från ett hus: Gå in utan deras tillstånd, eftersom att förbjuda onda handlingar är obligatoriskt, och om man inte tilläts inträde utan tillstånd, kan folk inte uppfylla den obligatoriska plikten (av förelägga vad som är gott och förbjuda vad som är ont). (Ighaathat al-Lahfaan, 1/425).

Imaam Maalik (må Allah vara barmhärtig mot honom) blev tillfrågad om att spela trumma eller flöjt, om en person råkar höra ljudet och njuta av det medan man promenerar eller sitter. Han sade: Han bör gå upp om han finner att han gillar det, såvida han sitter ner för ett behov eller är oförmögen att stiga upp. Om han är på färd, ska han antingen gå tillbaka eller gå vidare. (al-Jaami' av al-Qayrawaani, 262) Han (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: "De enda personer som gör saker som detta, är enligt vår uppfattning faasiq (en person som begår onda handlingar)". (Tafseer al-Qurtubi, 14/55).

Ibn 'Abd al-Barr sa: Utav de olika typer av inkomster som är förbjudna enligt de lärdas överensstämmelse är ränta, prostitution, allt förbjudet, mutor och att sjunga, betalning till de som spår och påstår sig ha kunskap om det fördolda och astrologer, betalning för att spela flöjt, och all typ av hasardspel. (al-Kaafi)

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade, förklarar Imaam al-Shaafa'i: Hans kompanjoner som vet hans madhhab (synpunkt) uppgav att det är haraam och fördömde dem som sade att han tillät det. (Ighaathat al-Lahfaan, 1/425).

Författaren av Kifaayat al-Akhbaar, som var en av Shaafa'is, räknade musikinstrument som flöjter och andra, som att vara munkar (ont), och den som är närvarande (där de spelas) borde fördöma dem. Han kan inte ursäktas av det faktum att det finns dåliga lärda, eftersom de fördärvar sharee'ah eller onda faqeers - menas då Sufier, eftersom de kallar sig själva för fuqaraa' eller faqeers - eftersom de är ignoranta och okunniga och följer vem som helst som gör ljud; dem är inte vägledda av kunskapens ljus; utan de blåses av varje vind. (Kifaayat al-Akhbaar, 2/238).

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: När det gäller synen på Imaam Ahmad, sade hans son 'Abd-Allaah: Jag frågade min far om sång. Han sade: Sång för så hyckleri växer i hjärtat; Jag gillar det inte. Sedan nämnde han Maaliks ord: De onda (faasiqeen) bland oss gör det. (Ighaathat al-Lahfaan).

Ibn Qudaamah, forskaren för Hanbali skolan - (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Musikinstrument är av tre typer som är haraam. Dessa är de strängar och alla slags flöjter, trumma och rabaab (stränginstrument) osv. Den som envisas med att lyssna på dem, bör få sitt vittnesbörd avvisat. (al-Mughni, 10/173). Och han sade (må Allah vara barmhärtig mot honom): Om en person är bjuden till ett möte där det finns något förkastligt, som vin och musikinstrument, och om han kan kritisera, då skall han närvara och yttra sig mot detta, för att han kommer då kombinera två obligatoriska uppgifter. Men kan han inte göra det, så skall han inte delta. (al-Kaafi, 3/118)

Al-Tabari (må Allah vara nöjd med honom) sade: De lärda i alla regioner är överens om att sjunga är makrooh och bör undvikas. Fastän Ibraheem ibn Sa'd och 'Ubayd-Allaah al-'Anbari skilde sig från majoriteten, (det bör noteras att Allas sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sade: "Håll er till majoriteten." Och den som dör som skiljer sig från majoriteten, dör som en jaahili (ignorant/okunnig)). (Tafseer al-Qurtabi, 14/56). I tidigare generationer brukade ordet "makrooh" betyda haraam, sedan fick det betydelsen "ogillat". Men detta skall förstås att det är förbjudet, eftersom han [al-Tabari] sade "det bör förhindras", och inget skall förhindras förutom det som är haraam; och eftersom i de två citerade haditherna är musik fördömt i de strängaste villkoren. Al-Qurtabi (må Allah vara barmhärtig mot honom) är den som rapporterade detta, sedan sa han: Abu'l-Faraj och al-Qaffaal bland våra kompanjoner sade: Vittnesmålen från sångare och dansare är inte att godtas. Jag säger: Om det är bevisat att detta inte är tillåtet, så är att acceptera betalning för det inte heller tillåtet.

Sheikh Al-Fawzaan (må Allah bevara honom) sade: Vad Ibraheem ibn Sa'd och 'Ubayd-Allaah al-'Anbari sade angående musik är inte den typen av sång som är känd idag, de hade aldrig tillåtit denna typ av sång som är ytterst omoraliskt och vidrigt. (al-l'laam).

Ibn Taymiyah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Det är inte tillåtet att göra musikinstrument. (al-Majmoo', 22/140). Och han sade: Enligt majoriteten av fuqahaa', är det tillåtet att förstöra musikinstrument såsom en tanboor [ett stränginstrument som liknar en mandolin]. Detta är Maaliks syn på det och är mer känd av de två åsikterna, berättade av Ahmad. (al-Majmoo', 28/113). Och han sade: ... Ibn al-Mundhir nämnde att de lärda var överens om att det inte är tillåtet att betala människor för att sjunga... Samförståndet av alla lärda vars synpunkt vi har lärt oss är att sjunga inte är tillåtet. Al-Shu'bi, al-Nakha'i och Maalik såg detta som makrooh [dvs. haraam]. Abu Thawr, al-Nu'maan - Abu Haneefah (må Allah vara barmhärtig mot honom) - och Ya´qoob och Muhammad, två av Abu Haneefahs studenter sade: Det är inte tillåtet att betala något för sång. Det är vår uppfattning. Och han sade: Musikinstrument är vinet för själen, och vad det gör för själen är värre än vad rusdrycker gör. (Majmoo' al-Fataawa, 10/417).

Ibn Abi Shaybah (må Allah vara barmhärtig mot honom) rapporterade att en man bröt en mandolin som tillhör en annan man, och senare togs fallet till Shurayh. Men Shurayh tilldelade inte honom någon ersättning - dvs. han fick inte den första mannen att betala kostnaden för mandolinen, eftersom det var haraam och hade inget värde. (al-Musannaf, 5/395)

Al-Baghawi (må Allah vara barmhärtig mot honom) konstaterade i en fatwa att det är haraam att sälja alla typer av musikinstrument som mandoliner, flöjter etc. Sedan sa han: Om bilderna raderas och musikinstrumenten förändras, då är det tillåtet att sälja delarna, oavsett om de är silver, järn, trä eller vad som helst. (Sharh al-Sunnah, 8/28)

Ett korrekt undantag
Undantaget från ovan är daff - utan ringar (dvs. en hand-trumma som ser ut som en tamburin - men utan skallror) - när de används av kvinnor på Eid och bröllop. Detta indikeras av autentiska rapporter. Sheikh al-Islam Ibn Taymiyah (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Men profeten (frid och välsignelser vare över honom) gav tillåtelse för vissa typer av musikinstrument på bröllop eller liknande, och han tillät kvinnor att spela daff på bröllop och andra glada evangemang. Männen på hans tid spelade inte daff eller klappade med händerna. Det var berättat i al-Saheeh att han sa: "Applåder är för kvinnor och tasbeeh (att säga Subhaan Allah) är för män." Och han förbannade kvinnor som imiterade män och män som imiterade kvinnor, eftersom att sjunga och spela daff är saker som kvinnor gör. Salaf brukade kalla män som gjorde det för en mukhannath (feminin man) och de brukade kalla manliga sångare för feminina. Och hur många av dem finns det inte nuförtiden! Det är väl känt att Salaf sagt detta.

På ett liknande sätt är hadithen från 'Aa'ishah (må Allah vara nöjd med henne) när hennes far (må Allah vara nöjd med honom) inträdde henne vid Eid, och det fanns två unga flickor med henne som som sjöng de verser som Ansaar hade sagt samma dag som Bu'aath - och varje förnuftig människa vet vad folk säger om krig. Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) sade: "Shaytaans musikinstrument i Allahs sändebuds (frid och välsignelser vare över honom) hus! Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) hade vänt sig ifrån dem och var vänd mot ryggen - därav vissa lärda säger att Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) skulle inte ställa någon till svars framför Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom), men han trodde att Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) inte var uppmärksam på vad som hände. Och Allah vet bäst. Han (profeten (frid och välsignelser vare över honom)) sade: " Låt dem vara, Åh Abu Bakr, för varje nation har sin Eid, och detta är vår Eid, folket av Islam. Denna hadith visar att det inte var vanligt att profeten (frid och välsignelser vare över honom) och hans följeslagare samlades för att lyssna på sång, därav Abu Bakr al-Siddeeq kallade det "Shaytaans musikinstrument". Och profeten (frid och välsignelser vare över honom) godkände denna benämning och förnekade inte när han sade, "Låt dem vara, varje nation har sin Eid och detta är vår Eid".

Detta tyder på att anledningen till varför detta var tillåtet var eftersom det var Eid, och förbudet förblev vid andra tillfällen än Eid, förutom de undantag gjorda för bröllop i andra hadither. Sheikh al-Albaani förklarade detta i sin värdefulla bok Tahreem Aalaat al-Tarab (förbudet av musikinstrument). Profeten (frid och välsignelser vare över honom) godkände att unga flickor kunde sjunga på Eid, vilket anges i hadithen: "Så att mushrikeen (månggudadyrkarna) ska veta att i vår religion finns det utrymme för avkoppling." Det finns inga uppgifter i hadithen angående de två flickorna om att profeten (frid och välsignelser vare över honom) lyssnade på dem. Beodringen och förbudet har att göra med att lyssna, inte bara höra, precis som när det gäller att sen De regler som har att göra med att se avsiktligt och inte vad som sker av misstag. Så det är klart att detta endast är för kvinnor. Imaam Abu 'Ubayd (må Allah vara barmhärtig mot honom) definierade daff som "det som spelas av kvinnor." (Ghareeb al-Hadeeth, 3/64).

Ett okorrekt undantag
Några av dem gör ett undantag för trummor när det handlar om krig, och därav så säger en del moderna lärda att militärmusik är tillåtet. Men det finns ingen grund för detta alls av flera anledningar. Det första är att detta är att göra ett undantag utan klara bevis, bortsett från rena åsikter och tankar som är bra, och detta är fel. Det andra skälet är att det som muslimer bör göra i krigstid är att vända deras hjärtan till sin Herre. Allah säger:

"De frågar dig [Muhammed] om krigsbyte. Säg: "Allt krigsbyte tillhör Gud och [Hans] Sändebud" Frukta Gud, gör upp era tvister i godo..."[al-Anfaal 8:1]. Men att använda musik är motsatsen till hela idén om gudsfruktan och det skulle distrahera dem från att komma ihåg sin Herre. För det tredje: Att använda musik är bruk av förnekarna och det är inte tillåtet att imitera dem, särkilt när det gäller något som Gud har förbjudit oss i allmänhet, exempelvis musik. (al-Saheehah 1/145)

"Inga människor blir vilseledda efter att ha blivit vägledda förutom de som utvecklar argument bland varandra" (Saheeh) Några av dem använder hadithen om abyssinierna som spelade i profetens (frid och välsignelser vare över honom) moské som bevis för att sång är tillåtet! Al-Bukhaari inkluderade denna hadith i hans Saheeh under rubriken Baab al-Hiraab wa'l-Daraq Yawm al-'Eid (Kapitel om spjut och sköldar på Eid dagen). Al-Nawawi (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: "Detta visar att det är tillåtet att leka med vapen och liknande i moskén, och han använde det till andra verksamheter kopplade till jihaad". (Sharh Muslim). Men som al-Haafiz Ibn Hajar (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Den som talar om någonting som inte är i hans yrke kommer att komma med konstiga idéer som dessa.

Några av dem använder hadithen som bevis om de två unga flickorna som sjöng som vi diskuterade ovan, men vi citerar vad Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sa, eftersom det är värt:

Jag är förvånad över att du citerar som bevis för att tillåta att lyssna på sofistikerade låtar, den rapport som vi nämnde angående hur två unga flickor som var under puberteten sjöng för en ung kvinna på Eid några verser av arabisk poesi om tapperhet i krig och andra ädla egenskaper. Hur kan du jämföra detta med det? Det märkliga är att denna hadith är en av de starkaste bevisen mot dem själva. Den mest fantastiska talaren av sanningen [Abu-Bakr al-Siddeeq] kallade dem för Shaytaans musikinstrument, och Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare över honom) godkände benämningen, men han gjorde ett undantag när det gäller dessa två unga flickor som ännu inte nått upp till den åldern då man är självständig och orden från sångerna kunde inte göra någon korrupt om någon lyssnade på dem. Kan detta användas som bevis för att tillåta vad du gör och vad du vet om att lyssna (på musik) som inkluderar (dåliga) saker som inte är dolda!? Subhaan Allah! Hur människor kan vilseledas! (Madaarij al-Saalikeen, 1/493).

Ibn al-Jawzi (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: 'Aa'ishah (må Allah vara nöjd med henne) var ung på den tiden; ingenting har överlämnats från henne efter att hon hade nått puberteten förutom fördömanden av sång. Hennes brors son al-Qaasim ibn Muhammed fördömde sång och sa att det inte var tillåtet att lyssna på det och han tog sin kunskap ifrån henne. (Talbees Iblees, 229). Al-Haafiz (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: En grupp av sufier använde denna hadith - den hadithen om de två unga flickorna - som bevis att sång är tillåtet och att det är även tillåtet att lyssna på det, även om det spelas med eller utan instrument. Denna synen är tillräckligt motbevisad av ett tydligt uttalande av 'Aa'ishah i följande hadith, där hon säger: "De var inte sångare". Hon klargjorde att de var inte sångare, även om detta kan förstås av formuleringen i rapporten. Så vi bör begränsa det som var berättat i texten när det gäller tillfälle och sätt, för att minska risken att gå emot principen, dvs hadither. Och Allah vet bäst. (Fath al-Baari, 2/442-443).

Vissa har till och med mage att antyda att Sahaabah och Taabi'een lyssnade på sång och att de inte såg något fel med det!

Al-Fawzaan (må Allah bevara honom) sade: Vi kräver av dem att visa oss autentiska berättarkedjor som går tillbaka till dessa Sahaabah och Taabi'een, som bevisar vad de tillskriver dem. Sedan sade han: Imaam Muslim nämnde i sin inledning till hans Saheeh att 'Abd-Allaah ibn al-Mubaarak sade: Bevis är en del av religionen, vore det inte för bevisen, kunde vem som helst säga vad dem vill.

Några av dem sade att haditherna som förbjuder musik är fulla av fel. Ingen hadith var fri från att bli kritiserad av någon av de lärda. Ibn Baaz (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Haditherna som berättade att musik är haraam är inte fulla av fel som det har påståtts. Några av dem är i Saheeh al-Bukhaari som är den sundaste boken efter Allahs bok, och några av dem är hasan (autentiska) och några är da'eef (svaga). Men eftersom de är så många, med olika isnaad (berättarkedjor), utgör de slutgiltiga beviset att sång och musikinstrument är haraam.

Alla imamer är enade om sundheten av haditherna som förbjuder sång och musikinstrument, bortsett från Abu-Haamid al-Ghazzaali, men al-Ghazzaali hade ingen kunskap om hadither; och Ibn Hazam, men al-Albaani (må Allah vara barmhärtig mot honom) förklarade där Ibn Hazam gjorde fel, och Ibn Hazam sade själv att om någon av (dessa hadither) var autentiska, så skulle han följa dem. Men nu har de bevis för att dessa rapporter är autentiska eftersom det finns många böcker av de lärda som säger att dessa hadither är autentiska, men de vänder sin rygg från det. De är betydligt mer extrema än Ibn Hazam och de är ingenting som honom, för att de är inte utbildade och kan inte refereras till.

Några av dem sa att de lärda förbjöd sång eftersom det är nämnt tillsammans med sammankomster där alkohol är och där folk stannar uppe sent på natten för onda syften.

Al-Shawkaani (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Svaret till detta är att nämna dessa saker tillsammans betyder inte att det som är haraam är det som nämns tillsammans. Annars skulle det betyda att zinaa, som nämns i haditherna, inte är haraam om den inte åtföljs av alkohol och användning av musikinstrument. Av samma skäl, en vers som följande:

"Sannerligen ville han nämligen inte tro på Guds höga majestät, och uppmanade ingen att ge den fattige att äta."

(Koranen 69:33-34)

Skulle innebära att det inte är haraam att inte tro på Allah om inte det åtföljs av att inte uppmuntra utfodring av de fattiga. Om det är sagt att förbudet för sådana saker är bevisat från andra rapporter, så är svaret för detta att förbudet mot musikinstrument är även känt från andra bevis, som nämnts ovan. (Nayl al-Awtaar, 8/107).

Några av dem sa att "tomt prat" inte refererar till sång; bemötandet av det har nämnts ovan. Al-Qurtubi (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade: Detta - synen på detta är att det betyder sång - är det bästa som har sagts angående denna vers och Ibn Mas'ood svor tre gånger vid Allah vilket vid Honom finns ingen annan Gud, att det refererar till sång. Sedan nämnde han andra imaamer som sa samma sak. Sedan nämnde han andra åsikter om denna saken. Sedan sa han: Det första synsättet är det bästa som har sagts i denna frågan på grund av marfoo' hadith och på grund av synen av Sahaabah och Taabi'een. (Tafseer al-Qurtubi).

Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom), efter att ha citerat denna tolkningen, sade: Al-Haakim Abu 'Abd-Allaah sa i tolkningen av Kitaab al-Mustadrak: Låt den som söker denna kunskap veta att tolkningen av en följeslagare som bevittnade uppenbarelsen är en hadith med berättarkedjor enligt de två Sheikhs (al-Bukhaari och Muslim). På andra ställen i boken, sade han: Enligt vårt synsätt har denna hadith samma styrka som en marfoo' rapport. Även om deras tolkning måste utredas ytterligare, är detta ändå lättare att acceptera än tolkning av dem som kom efter dem, eftersom de är de mest kunniga bland denna Ummah vilket Allah nämner i Sin bok. Den var uppenbarad bland dem och de var de första människorna som blev beodrade till den. De hörde tolkningen från Sändebudet (frid och välsignelser vare över honom) i ord och handling. Och de var araber som förstod den sanna innebörden av (arabiska) ord, så muslimer bör undvika att tillgripa alla andra tolkningar så mycket som möjligt.

Några av dem sade att sång är en form av tillbedjan om avsikten är att det ska hjälpa en att lyda Allah!
Ibn al-Qayyim (må Allah vara barmhärtig mot honom) sa: Så konstigt! Vilken typ av tro, ljus, insikt, vägledning och kunskap kan vinnas genom att lyssna på melodiska verser och musik där det mesta av det som sägs är haraam och förtjänar vrede och straff av Allah och hans Sändebud? ... Hur kan någon som har den minsta insikt och tro i sitt hjärta komma nära Allah och öka sin tro genom att njuta av något som är hatat av honom, och han avskyr den som säger det och den som accepterar det? (Madaarij al-Saalikeen, 1/485)

Sheikh al-Islam Ibn Taymiyah sade, diskuterande läget för den person som har vant sig vid att lyssna på sång: Därför kan du finna att de som har vant sig vid det, som vid mat och dryck, aldrig kommer att ha lust att lyssna på Koranen eller känna glädje när de hör den och de kommer inte känna för att lyssna på dess verser med samma känsla som när de lyssnar på poesi. Sannerligen, om de hör Koranen, kommer de höra den med ett ouppmärksamt hjärta och kommer tala medan det reciteras, men om de hör visslningar och klappningar, sänker de sina röster och håller sig still, och är uppmärksamma. (Majmoo' al-Fataawa, 11/557 ff). Vissa säger att musik och musikinstrument har effekten att mjukgöra människors hjärtan och ger lugnande känslor. Detta är inte sant eftersom det framkallar fysiska begär och infall. Om det verkligen gjorde vad de säger, skulle det ha mildrat musikernas hjärtan och gjorde deras attityd och beteende bättre, men de flesta av dem som vi vet är vilse och beter sig illa.

Avslutningsvis
Kanske - för ärliga och objektiva läsare - kommer denna sammanfattning göra det tydligt för att visa att synsättet att musik är tillåtet inte har någon fast grund. Det finns inte två åsikter i denna frågan. Så vi måste ge råd på bästa sätt och sen steg för steg fördöma musik, om vi är kapabla att göra det. Vi bör inte låta oss bli bedragna av ryktet om en man i vår egen tid då människor som verkligen arbetar för Islam har blivit främlingar. Den som säger att sång och musikinstrument är tillåtet stödjer helt enkelt nycker av människor idag, som stora massor utfärdar fatwas och han signerar dem! Om en fråga uppstår, kommer de att titta på synpunkter av fuqahaa' om denna fråga, sedan tar de den enklaste synpunkten, som de hävdar. Då kommer de att leta efter bevis eller bara bestickande argument som inte är värda mer än ett stycke dött kött. Hur ofta har dessa människor i namnet av sharee´ah godkänt saker som faktiskt har ingenting att göra med Islam!

Sträva efter att lära dig Islam från Boken av din Herre och profetens Sunnah. Säg inte, den-och-den sade för du kan inte lära dig sanningen från vanliga män. Lär dig sanningen och sedan anpassa folk mot det. Detta borde vara tillräckligt för den som kontrollerar hans nycker och överlämnar sig till sin Herre. Kanske kan det vi skrivit ovan läka hjärtan hos de troende och skingra viskningar i hjärtat hos den som har fastnat med inställsamma viskningar. Må det avslöja alla som avviker från vägen av Uppenbarelsen med de enklaste alternativen, som tror att han kommit med något som ingen av de tidigare generationerna någonsin uppnåt, och talar om Allah utan kunskap. De försökte undvika fisq (onda gärningar) och slutade med att de begick bid'ah (innovation) - må Allah inte välsigna dem med detta. Det hade varit mycket bättre om de följde de troendes väg.

Och Allah vet bäst. Må Allah välsigna och ge frid till Sändebudet som gjorde vägen klar för de troende , och för hans följeslagare och de som följer dem i sanning tills Domedagen.
Sammanfattning av ett dokument med titeln al-Darb bi'l-Nawa li man abaaha al-Ma'aazif Li'l-Hawa av Sheikh Sa'd al-Deen ibn Muhammed al-Kibbi

För mer information, vänligen se:
Al-I'laam bi Naqd Kitaab al-Halaal wa'l-Haraam, av Shaykh al-'Allaamah Saalih ibn Fawzaan al-Fawzaan. Al-Samaa' av Sheikh al-Islam Ibn al-Qayyim. Tahreem Aalaat al-Tarab, av Sheikh Muhammad Naasir al-Deen al-Albaani (må Allah vara barmhärtig mot honom).

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com