Den otroliga Koranen - del2

Koranen är en gudomlig uppenbarelse

De valde händelsevis en icke-muslim som är professor i embryologi på universitet i Toronto. Hans namn är Keith Moore och han är författare av läroböcker om embryologi - en expert på ämnet. De bjöd in honom till Riyadh och sa: "Detta är vad Koranen säger om ämnet. Är det sant? Vad kan du säga oss?" Medan han var i Riyadh gav de honom all hjälp han behövde för översättning och allt samarbete som han önskade. Och han blev så förvånad över vad han fann att han ändrade i sina läroböcker. Faktiskt så inkluderade han, i den andra upplagan av en av hans böcker som heter "Innan vi föds..." som handlar om embryologins historia, en del material som inte fanns i den första upplagan på grund av vad han fann i Koranen. Sannerligen visar detta att Koranen var före sin tid och att de som tror på Koranen vet vad andra människor inte vet.

Jag hade nöjet att intervjua Dr. Keith Moore för ett tv-inslag, och vi talade mycket om detta - det illustrerades med diabilder och så vidare. Han nämnde att några av de saker som Koranen säger om människans utveckling inte var kända förrän för trettio år sedan. Han sa faktiskt att särskilt en sak - Koranens beskrivning av människan som en "igel-liknande klump" ('alaqah) vid ett stadium - var ny för honom, men när han kontrollerade det så fann han att det var sant och då lade han till det i sin bok.

Han sa: "Jag hade aldrig tänkt på det förut", och han gick till zoologi-avdelningen och bad om en bild på en igel. När han såg att det precis liknade ett mänskligt embryo så valde han att ta med båda bilderna i en av sina läroböcker. Dr. Moore skrev också en bok om klinisk embryologi, och när han presenterade denna information i Toronto så orsakade det stor uppståndelse i hela Kanada. Det var på förstasidorna på några av tidningarna i Kanada, och vissa av rubrikerna var ganska roliga. Till exempel löd en rubrik: "ÖVERRASKANDE SAK FUNNEN I URÅLDRIG BOK!" Det verkar tydligt på detta exempel att folk inte riktigt förstår vad det handlar om. En tidningsreporter frågade faktiskt professor Moore: "Tror du inte att araberna kanske kan ha känt till dessa saker - beskrivningen av embryot, dess utseende och hur det ändras och utvecklas? Kanske hade de inte vetenskapsmän, men kanske gjorde de sina egna enkla dissektioner själva - skar upp folk och undersökte dessa saker?"

Professorn påpekade genast för honom att han [d.v.s. reportern] hade missat en väldigt viktig poäng - alla diabilder på embryot som hade visats och som hade avbildats i filmen, hade kommit från bilder som tagits genom ett mikroskop. Han sa: "Det spelar ingen roll om någon hade försökt upptäcka embryologi för fjorton århundraden sedan, de hade inte kunnat se det!" Alla beskrivningar av embryots utseende i Koranen beskriver föremålet när det fortfarande är för litet för att kunna ses med blotta ögat, alltså behöver man ett mikroskop för att se det. Eftersom ett sådant instrument bara funnits lite mer än tvåhundra år, pikade Dr. Moore: "Kanske hade någon ett hemligt mikroskop för fjorton århundraden sedan och gjorde denna forskning, utan några misstag någonstans. Sedan lärde han på något sätt Muhammed, sallallahu alaihi wa sallam, detta och övertygade honom, sallallahu alaihi wa sallam, att ta med denna information i hans, sallallahu alaihi wa sallam, bok. Sedan förstörde han sin utrustning och höll den hemlig för alltid. Tror du det? Det borde du verkligen inte göra såvida du inte kommer med några bevis, för det är en så löjlig teori." När han tillfrågades: "Hur förklarar du denna information i Koranen?" var faktiskt Dr: Moores svar: "Det kan bara ha varit gudomlig uppenbarelse."

Även om föregående exempel på en man som undersöker information som finns i Koranen handlar om en icke-muslim, så är det ändå giltigt eftersom han är en av dem som är lärda i ämnet som blir undersökt. Hade någon lekman påstått att det som Koranen säger om embryologi är sant, så skulle man inte nödvändigtvis behöva tro på hans ord. Men på grund av den höga ställning, respekt och anseende folk ger de lärda, så antar man av naturliga skäl att om de forskar om ett ämne och når en slutsats baserat på denna forskning, så är slutsatsen giltig.

En av professor Moores kollegor, Marshall Johnson, arbetar ingående med geologi vid University of Toronto. Han blev väldigt intresserad av det faktum att Koranens påståenden om embryologi är riktiga, så han bad muslimer samla allt som finns i Koranen som har att göra med hans specialitet. Återigen blev folk väldigt överraskade över fynden. Eftersom ett stort antal ämnen diskuteras i Koranen, så skulle det verkligen krävas lång tid att uttömma varje ämne. Det är tillräckligt för syftet med denna diskussion att säga att Koranen gör väldigt klara och koncisa påståenden om olika ämnen medan den samtidigt råder läsaren att kontrollera riktigheten i dessa påståenden med forskning gjord av lärda i dessa ämnen.

Som visats, har Koranen tydligt visat sig vara tillförlitlig. Otvivelaktigt finns en attityd i Koranen som man inte hittar någon annanstans. Det är intressant att när Koranen kommer med information, så säger den ofta till läsaren: "Du visste inte det här förut." Det finns säkerligen ingen annan skrift som gör samma uttalande. Alla andra forntida verk och skrifter som folk har, ger mycket information, men de berättar alltid varifrån informationen kommer.

Till exempel, när Bibeln diskuterar antik historia, så säger den att denna kung levde här, den här slogs i ett visst krig, en annan hade så många söner o.s.v. Ändå föreskriver den alltid att om du vill ha mer information, så skall du läsa den och dens bok för det är därifrån informationen kommer. I motsats till detta ger Koranen läsaren information och säger att denna information är någonting nytt. Naturligtvis förekommer alltid rådet att undersöka informationen som getts och att kontrollera dess riktighet. Det är intressant att ett sådant koncept aldrig utmanades av icke-muslimer för fjorton århundraden sedan. Mecka-borna som hatade muslimerna, fick sannerligen höra sådana uppenbarelser som påstod sig komma med mer information, om och om igen, och ändå sa de aldrig: "Det här är inte nytt. Vi vet varifrån Muhammed fått denna information. Vi lärde oss detta i skolan."

Till exempel är telefonkatalogen tillförlitlig, men det betyder inte att den är gudomligt uppenbarad. Det verkliga problemet ligger i att man måste slå fast något bevis för källan till Koranens information. Tonvikten ligger på läsaren. Man kan inte bara förneka Koranens tillförlitlighet utan tillräckliga bevis. Om man verkligen finner ett fel så har man rätten att diskvalificera den. Detta är precis vad Koranen uppmuntrar till. En gång kom en man fram till mig efter en föreläsning jag höll i Sydafrika. Han var väldigt arg över vad jag hade sagt, och sa: "Jag ska gå hem ikväll och hitta ett fel i Koranen." Självklart sa jag: "Grattis. Det är det mest intelligenta du sagt." Sannerligen är detta det sätt muslimer borde bemöta de som tvivlar på Koranens tillförlitlighet, för Koranen bjuder själv på samma utmaning.

Och efter att de antagit dess utmaning och upptäckt att den är sann, kommer dessa människor ofrånkomligen att tro på den eftersom de inte kunnat diskvalificera den. I princip förtjänar Koranen deras respekt eftersom de själva har kontrollerat dess riktighet. Ett grundläggande faktum som inte kan upprepas ofta nog angående Koranens tillförlitlighet, är att någons oförmåga att själv förklara ett fenomen inte kräver hans erkännande av fenomenets existens eller någon annan persons förklaring till det.

Bara för att man inte kan förklara någonting betyder inte att man måste acceptera någon annans förklaring. Men personens avfärdande av andra förklaringar vänder bevisbördan tillbaka på honom att finna ett rimligt svar. Denna allmänna teori gäller många koncept i livet, men passar väldigt bra med Koranens utmaning eftersom den skapar svårigheter för den som säger: "Jag tror inte på det." När man börjar protestera har man genast en skyldighet att finna en förklaring själv, om man tycker att andras svar är otillräckliga. I en speciell vers i Koranen som jag alltid sett felöversatt till engelska, nämner faktiskt Allah en man som fick sanningen förklarad för sig. Det står att han försummade sin plikt eftersom han efter att ha hört informationen, gick utan att undersöka sanningen i vad han hört. Med andra ord, man är skyldig om man får höra någonting och inte undersöker det och kontrollerar om det är sant.

Man förväntas bearbeta all information och välja vad som är skräp som skall kastas och vad som är information värd att spara och dra nytta av vid ett senare tillfälle. Man kan inte bara låta det ligga och skräpa i huvudet. Det måste sorteras i lämpliga kategorier och tas an ur den synvinkeln. Om till exempel informationen fortfarande är spekulativ, så måste man utröna om det är sannolikare att vara sant eller falskt. Men om alla fakta har presenterats, så måste man välja bestämt mellan dessa två val. Och även om man inte är säker på riktigheten i informationen, så måste man ändå bearbeta all information och medge att man helt enkelt inte vet säkert.

Även om denna sista punkt tycks lönlös, så är det faktiskt till nytta för att komma till en säker slutsats vid ett senare tillfälle eftersom det tvingar personen att åtminstone erkänna, undersöka och granska fakta. Denna kännedom om informationen kommer att ge personen en fördel när framtida upptäckter görs och ytterligare information presenteras. Det viktiga är att man tar itu med fakta och inte bara avfärdar dem utav likgiltighet och ointresse.

Till Del 3 >>>

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com