Den otroliga Koranen - del4

Fakta, inte lögner
Tillsammans med de ursäkter som icke-muslimer för fram för att förklara oförklarliga verser i Koranen, finns ett annat påhopp som ofta görs, som verkar vara en kombination av teorierna om att Muhammed, sallallahu alaihi wa sallam, var galen och en lögnare. I princip menar dessa människor att Muhammed, sallallahu alaihi wa sallam, var tokig, och till följd av denna villfarelse ljög han och vilseförde folket. Det finns ett namn för detta inom psykologin. Det kallas mytomani. Det betyder helt enkelt att man ljuger och sedan tror på sina lögner. Detta är vad icke-muslimerna säger att Muhammed, sallallahu alaihi wa sallam, led av. Men det enda problemet med detta förslag är att den som lider av mytomani absolut inte kan hantera fakta, och ändå baseras hela Koranen på fakta. Allt som finns i den kan undersökas och fastställas som sanning. Eftersom fakta är ett sådant problem för en mytoman, så konfronterar en psykolog sin patient upprepade gånger med fakta när han försöker behandla honom för denna åkomma.

Om till exempel någon är psykiskt sjuk och påstår: "Jag är kung av England", så säger inte psykologen till honom: "Nej, det är du inte. Du är galen!" Han gör bara inte så. Istället konfronterar han honom med fakta och säger: "Okej, du säger att du är kung av England. Så säg mig var drottningen är idag. Och var är din premiärminister? Och var är dina vakter?" När då mannen får svårt att svara på dessa frågor så försöker han komma med ursäkter, och säger: "Öh... drottningen... hon har gått till sin mamma. Öh... premiärministern... han dog." Och med tiden blir han botad eftersom han inte kan hantera fakta. Om psykologen fortsätter konfrontera honom med tillräckligt mycket fakta, så inser han till slut sanningen och säger: "Jag antar att jag inte är kung av England!"

Koranen bemöter alla som läser den på ungefär samma sätt som en psykolog behandlar sin mytomani-patient. Allah säger:

"MÄNNISKOR! Ni har nu fått ta emot förmaningar och varningar från er Herre och en läkedom mot det [onda] som bor i människors bröst, och vägledning och nåd för dem som tror." Koranen 10:57

Vid första anblicken verkar detta påstående vagt, men betydelsen av denna vers är tydlig när man ser på den i ljuset av föregående exempel. I princip botas man från sina villfarelser genom att läsa Koranen. I princip är det terapi. Det botar bokstavligen vilseförda människor genom att konfrontera dem med fakta. En rådande attityd i Koranen säger: "O människor, ni säger si och så om detta, men vad säger ni om si och så? Hur kan ni säga det här när ni vet det där?" Och så vidare. Det tvingar en att fundera över vad som är relevant och som spelar roll medan det samtidigt botar en av villfarelserna att fakta som givits människan av Allah, lätt kan förklaras bort med svamliga teorier och ursäkter.

Ett problem för den katolska kyrkan
I en artikel om Koranen säger den katolska kyrkan: "Genom århundradena har många teorier lagts fram angående Koranens ursprung... Idag accepterar ingen vettig människa någon av dessa teorier". Här förnekar alltså den gamla katolska kyrkan, som funnits i så många århundraden, dessa lönlösa försök att bortförklara Koranen. Sannerligen är Koranen ett problem för den katolska kyrkan. Den påstår sig vara en uppenbarelse, så de studerar den. Naturligtvis skulle de gärna vilja hitta bevis på att den inte är det, men det kan de inte. De kan inte hitta någon gångbar förklaring. Men de är åtminstone ärliga i sin forskning och accepterar inte första bästa förklaring som kommer dem till del. Kyrkan slår fast att på fjorton århundraden har det fortfarande inte presenterats en vettig förklaring. De erkänner åtminstone att Koranen inte är lätt att bortförklara.

Andra människor är verkligen mycket mindre ärliga. De är snabba att säga: "Koranen kommer härifrån. Koranen kommer därifrån." Och de undersöker oftast inte ens trovärdigheten i det som de säger. Naturligtvis lämnar ett sådant uttalande av den katolska kyrkan den vardaglige kristne i vissa svårigheter. Det kan ju hända att han har sina egna idéer om var Koranen kommer ifrån, men som enskild medlem i kyrkan kan han inte riktigt följa sin egen teori. Ett sådant förfarande skulle gå emot den lydnad, trohet och lojalitet som kyrkan kräver. Genom sitt medlemskap måste han acceptera det som den katolska kyrkan säger utan att ifrågasätta, och göra dess läror en del av sitt vardagliga liv. Så om den katolska kyrkan i sin helhet säger: "Lyssna inte på dessa obekräftade rykten om Koranen", vad kan då sägas om det islamiska synsättet? Till och med icke-muslimer tillstår att det är något med Koranen - något som måste erkännas - varför är då folk så envisa och defensiva och fientliga när muslimer för fram precis samma teori? Detta är sannerligen någonting att fundera över för de som har förstånd - någonting att begrunda för de begåvade! Den främste intellektuella inom den katolska kyrkan - en man vid namn Hans - studerade nyligen Koranen och gav sin åsikt om vad han hade läst. Denne man har varit med ett tag och respekteras högt inom den katolska kyrkan, och efter noggrann granskning rapporterade han sina fynd och sa: "Gud har talat till människan genom Muhammed." Återigen är detta en slutsats som dragits av en icke-muslimsk källa - den allra främste intellektuella inom den katolska kyrkan själv! Jag tror inte att påven delar hans åsikt, men icke desto mindre är åsikten hos en så framstående, omtalad och allmänt känd figur till stöd för den muslimska ståndpunkten. Han måste berömmas för att han tar itu med det faktum att Koranen inte är något som lätt kan föras åt sidan, och att Gud faktiskt är källan till dessa ord. Som visats i tidigare nämnda information har alla andra möjligheter uttömts, så chansen att hitta en annan möjlighet att avfärda Koranen finns inte. För om boken inte är en uppenbarelse så är den ett bedrägeri, och om den är ett bedrägeri så måste man fråga sig: "Var kommer den ifrån? Och var bedrar den oss?" Sannerligen sprider de sanna svaren på dessa frågor ljus över Koranens äkthet, och tystar de bittra, ogrundade anklagelserna från de otrogna. En utmaning för alla tider
Om folk ska fortsätta påstå att Koranen är ett bedrägeri, så måste de verkligen föra fram bevis som stödjer ett sådant påstående. Bevisbördan ligger på dem, inte oss! Man förväntas aldrig föra fram en teori utan tillräckliga bestyrkande fakta, så jag säger till dem: "Visa mig ett bedrägeri! Visa mig var Koranen bedrar mig! Visa mig, annars ska du inte säga att den är ett bedrägeri!" En intressant egenskap hos Koranen är hur den hanterar överraskande fenomen som relaterar inte bara till det förgångna, utan även till moderna tider. Egentligen är inte Koranen ett gammalt problem. Den är fortfarande ett problem än idag - ett problem för icke-muslimerna vill säga.

Varje dag, varje vecka, varje år kommer mer och mer bevis på att Koranen är en kraft att räkna med - att dess äkthet inte längre är att utmana! Till exempel säger Allah:

"INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?" Koranen 21:30

Ironiskt nog är precis denna information vad de gav nobelpriset för 1973 - till ett par otrogna. Koranen uppenbarar universums ursprung - hur det började ur ett stycke - och människan fortsätter att bekräfta denna uppenbarelse än idag.

Dessutom skulle det faktum att allt liv började i vattnet inte ha varit en lätt sak att övertyga folk om för fjorton århundraden sedan. Sannerligen, om du för 1400 år sedan hade stått i öknen och sagt till någon: "Allt detta som du ser (pekande på dig själv), består till största delen av vatten", så skulle ingen ha trott på dig. Bevis på det fanns inte att tillgå förrän mikroskopet uppfanns. De var tvungna att vänta på att upptäcka att cytoplasman, cellens grundläggande beståndsdel, utgörs till 80% av vatten. Men beviset kom till slut, och än en gång står sig Koranen genom tiderna. Angående proven på falskhet som nämndes tidigare, är det intressant att notera att de också relaterar till både det förgångna och nutiden. Några av dem användes som illustrationer av Allahs allmakt och kunskap, medan andra fortsätter att stå som utmaningar än idag. Ett exempel på det tidigare är påståendet i Koranen om Abu Lahab. Det visar tydligt att Allah, som känner till det dolda, visste att Abu Lahab aldrig skulle ändra sig och anta islam. Därigenom föreskrev Allah att han skulle förvisas till helveteselden för alltid. Ett sådant kapitel var både en illustration av Allahs gudomliga vishet och en varning till dem som var som Abu Lahab.

Judarnas fientlighet
Ett intressant exempel på den senare typen av prov på falskhet som finns i Koranen är versen som nämner förhållandet mellan muslimerna och judarna. Versen är noga med att inte bara gälla förhållandet mellan individuella medlemmar i vardera religion, utan snarare summerar den förhållandet mellan de två grupperna i sin helhet. I princip säger Allah i Koranen att de kristna alltid kommer att behandla muslimerna bättre än judarna kommer att behandla muslimerna. Sannerligen kan den fulla tyngden i ett sådant påstående bara förstås efter noga övervägande av den rätta betydelsen av en sådan vers. Det är sant att många kristna och många judar har blivit muslimer, men i det stora hela skall den judiska menigheten ses som en enträgen fiende till islam. Dessutom är det väldigt få människor som inser vad en sådant öppet uttalande i Koranen bjuder in till. I princip är det en lätt chans för judarna att bevisa att Koranen är falsk - att den inte är en gudomlig uppenbarelse. Allt de behöver göra är att organisera sig, behandla muslimerna bra i några år och sedan säga: "Nå, vad säger eran heliga bok om vem som är era bästa vänner i världen - judarna eller de kristna? Se vad judarna har gjort för er!" Det är allt de behöver göra för att motbevisa Koranens äkthet, och ändå har de inte gjort det på 1400 år. Men som vanligt gäller erbjudandet fortfarande!

Historiskt mirakel
En ingenjör vid University of Toronto som var intresserad av psykologi och som hade studerat det, forskade och skrev en avhandling om gruppdiskussioners effektivitet. Syftet med hans forskning var att ta reda på hur mycket folk åstadkommer när de träffas och samtalar i grupper om två, tre, tio, o.s.v. Vad han fann var att folk åstadkommer mest när de samtalar i grupper om två. Naturligtvis var denna upptäckt helt bortom hans förväntningar, men det är ett väldigt gammalt råd som ges i Koranen:

"Säg: 'Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller var man för sig vänder er till Gud och ber Honom [visa er sanningen], och att ni sedan noga rannsakar era hjärtan. Er landsman är inte besatt av andar; vad han gör är att varna er för det stränga straff som han ser hota er.'" Koranen 34:46

Dessutom nämner det 89:e kapitlet i Koranen en viss stad vid namn Iram (en stad av pelare), som inte var känd i den antika historien och som inte existerade vad historikerna anbelangade. Men decembernumret av National Geographic 1978 introducerade intressant information som sa att staden Elba grävdes ut i Syrien 1973. Staden visade sig vara 43 århundraden gammal, men det är inte det som är det otroliga. I biblioteket i Elba fann forskarna en förteckning över alla de städer som Elba hade bedrivit handel med. Tro det eller ej, men där på listan fanns namnet på staden Iram. Folket i Elba hade bedrivit handel med folket i Iram!

Till Del 1 >>>

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com