De stora frågorna - del1

Någon gång i våra liv frågar sig alla de stora frågorna: "Vem skapade oss?" och "Varför är vi här?"

Så vem skapade oss? Ateister pratar om big bang och evolutionen, medan andra pratar om Gud. De som svarar "Jag vet inte" är, när allting kommer omkring, ateister. Inte för att de förnekar Guds existens, utan för att de inte bekräftar den.

Big bang kanske förklarar universums ursprung, men det förklarar inte var den ursprungliga materian kom ifrån. Denna materia måste komma någonstans ifrån. Det fanns ju tillräckligt mycket materia för att forma inte bara vår galax, utan miljarder andra galaxer i universum. Så var kom den ifrån? Vem, eller vad, skapade den ursprungliga materian?

På samma sätt kan evolutionen förklara fossil, men den kan långt ifrån förklara kärnan i det mänskliga livet - själen. Vi har alla en. Vi känner dess närvaro, vi talar om dess existens och ber ibland för dess frälsning. Men endast de religiösa kan förklara var den kommer ifrån. Teorin om det naturliga urvalet kan förklara många av de levande tingens materiella sidor, men den kan inte förklara den mänskliga själen.

Dessutom kan de som studerar livets och universums komplexitet inte hjälpa att de bevittnar Skaparens signatur. Om folk känner igen dessa tecken eller inte, är en annan fråga - som det gamla talesättet säger: "Denial är inte bara en flod i Egypten." (Denial - förnekelse. Uttalas nästan som "the Nile" - Nilen.) Poängen är att om vi ser en målning så vet vi att det finns en målare, ser vi en kruka så finns det en krukmakare. Så när vi ser på skapelsen, borde vi då inte inse att det finns en Skapare?

Föreställningen om att universum exploderade och sedan utvecklades i balanserad perfektion genom slumpmässiga händelser och naturligt urval är föga annorlunda än tanken att om man släpper bomber över en skrotgård, så kommer förr eller senare en av dem smälla ihop allting till en perfekt Mercedes. Med den färg och utrustning som vi önskar, till på köpet.

Om det är något vi vet säkert, så är det att utan kontroll faller alla system i kaos. Teorierna om big bang och evolutionen föreslår däremot precis det motsatta - att kaos befrämjade perfektion. Skulle det inte vara rimligare att anta att big bang och evolutionen var kontrollerade händelser? Kontrollerade av Skaparen?

Araberna berättar berättelsen om en nomad som hittar ett utsökt palats i en oas mitt i en i övrigt ödslig öken. När han frågar hur det byggdes, säger ägaren till honom att det formats av naturens krafter. Vinden formade stenarna och blåste dem till oasens kant, och stjälpte ihop dem till ett palats. Sedan blåste den ihop strån av fårull till mattor och bonader, träbitar till möbler, fönsterbrädor och lister, och placerade dem på precis rätt ställen i palatset. Blixtnedslag smälte sand till glasrutor och kastade in dem i fönsterkarmarna, och smälte svart sand till stål och formade den till staketet och grinden med perfekta vinklar och symmetri. Processen tog miljarder år och hände bara på detta ställe på jorden - bara genom ett sammanträffande.

När vi slutar himla med ögonen fattar vi poängen. Naturligtvis byggdes palatset efter en ritning, inte slumpmässigt. Vad (eller rättare sagt, vem) ska vi då tillskriva ursprunget till oändligt mer komplexa saker, som vårt universum och våra liv?

Ett annat klassiskt argument för ateism fokuserar på vad folk uppfattar som ofullkomligheter i skapelsen. Detta är "Hur kan det finnas en Gud om si och så hände?"-argument. Ämnet i fråga kan vara allt från en naturkatastrof till missbildningar, från folkmord till farmors cancer. Det är inte poängen. Poängen är att förneka Gud baserat på vad vi uppfattar som orättvisor i livet, förutsätter att ett gudomligt väsen inte skulle ha gjort våra liv annat än perfekta, och skulle ha skipat rättvisa på jorden.

Hmm... finns det inget annat alternativ?

Vi kan lika lätt föreslå att Gud inte gjorde livet på jorden till ett paradis, utan snarare som ett test, av vilket straff eller belöningar fås i nästa liv, i vilket Gud skipar Sin yttersta rättvisa. Till stöd för denna tanke kan vi fråga vilka som led större orättvisa i sina världsliga liv än Guds favoriter, det vill säga profeterna? Och vilka förväntar vi skall nå de högsta positionerna i paradiset, om inte de som behåller sann tro trots världsliga motgångar?

Jag hoppas att vi genom detta resonemang kan enas om svaret på den första "stora frågan". Vem skapade oss? Kan vi enas om att om vi är skapelsen, så är Gud Skaparen?

Om vi inte kan enas om detta så är det nog ingen idé att fortsätta. Men för de som är överens, fortsätter vi till "stora frågan" nummer två - varför är vi här? Vad är, med andra ord, meningen med livet?

Till Del 2 >>>

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com