Ädla människors tålamod kontra skamliga människors tålamod
Av: Imam Ibn ul Qayyim al Jawziyyah
Källa: Patience and Gratitude - en förkortad översättning av:
`Uddat as-Sabirin wa Dhakhirat ash-Shakirin
© 1977 Ta-Ha Publishers
Alla människor måste utöva tålamod för att kunna möta svårigheter, vare sig de gör detta villigt eller ovilligt. Den ädla människan utövar tålamod villigt, eftersom han inser tålamodets fördelar, och han vet att han kommer att bli belönad för sitt tålamod och han kommer att bli kritiserad om han får panik. Han är medveten att om han inte har tålamod, kommer paniken och otåligheten inte att hjälpa honom att få tillbaka de missade tillfällena, och de kommer heller inte att ta bort de saker han ogillar. Det som är bestämt och är qada' wa qadr kan inte hindras från att inträffa, och det som bestämts att det inte ska hända kan inte fås att hända. Så i själva verket kan en otålig och panisk attityd orsaka skada.
En vis man sade: "Så fort en motgång inträffar, gör en man med visdom det som en dum man gör efter en månad" (dvs utövar tålamod).
Den skamliga människan utövar tålamod bara när han inser at han inte har något val. Efter att ha slösat mycket tid och energi och mycket kämpande och panik, inser han att hans otålighet inte kommer att hjälpa honom. Sedan utövar han tålamod på samma sätt som en person, som blivit bunden för att piskas, utövar tålamod.
Den ädla människan utövar tålamod i att lyda Allah, medan den skamliga personen utövar tålamod i att lyda Shaytan. Så den skamliga människan har störst tålamod när det gäller att följa sitt egna nycker och begär, och de har minst tålamod i att lyda sin Herre. De har störst tålamodet i att spendera på Shaytans väg och inget tålamod när det kommer till att spendera några mynt i Allahs väg. De uthärdar många svårigheter för att följa sina egna nycker och begär, men kan inte utstå de minsta svårigheter för att behaga sin Herre. De utstår förtal för den onda handlingens skull, men kan inte stå ut med förtal för Allahs skull. Sådana människor kommer att undvika att påbjuda det som är gott och förbjuda det som är ont, i fruktan för vad människor kommer att säga om dem för att de gör detta, men de kommer att exponera sin ära för slander och bära det med stort tålamod för sina nycker och begär. På samma sätt är de inte beredda att utöva tålamod i sin hängivelse till Allah, men när det gäller att hänge sig åt shaytan och sina egna nycker och begär, kommer de att utöva ett förvånansvärt tålamod. Sådana människor kommer, i Allahs syn, aldrig att bli ädla, och på återuppståndelsens dag kommer de inte att återuppstå med de ädla och ärbara människorna.
|