Hem  E-post  Skicka Fax  Om oss  Moskéguiden  Islam. kal.  Greg. kal.   Hijri


  Guds existens
  Guds egenskap

  Koranen
  Vetenskapen
  Skapelsen
  Fosterutveckling
  Övrigt

  Vad är Islam ?
  Trosartiklarna
  Islam. Högtider
  Ramadan
  Eid
  Monoteism
  Konvertering
  Islam. kalender
  Missuppfattning
  Missförstånd
  Övrigt

  Profetens liv
  Sista profeten
  Profetens hadith
  Följeslagare
  Övrigt

  Trosbekännelse
  Bönen
  Allmosan
  Fastan
  Vallfärden

  Matregler
  Tillsatser
  Alkohol
  Griskött
  Orientalisk mat
  Övrigt

  Arabiska
  Svenska
  Engelska

Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec


  Audio
  Ladda hem
  Bazar
  Ordlista
  FAQ


IslamGuidens
nya SMS-tjänst

Radio Alquran Alkareem

الفقه الميسر

Online Kalender

Google





حصن المسلم

قاموس عربي عربي

مصحف التجويد













مصحف التجويد الملون







OBS! Denna site är anpassad främst för Internet Explorer.

Den andra kalifen, Umar


Översättning till svenska: Muqaddas
Källa: www.muslimaccess.com

Profeten (saw) säger i en hadith:
"Gud har placerat sanning på Umars tumga och hjärta"

Umars liv
Då Abu Bakr varit sjuk under sin sista tid, hade han diskuterat och rådgjort med de mest framstående muslimerna bland honom. Efter mötet valde de ut Umar som Abu Bakrs efterträdare. Umar var född inom en mycket respekterad Quraish-familj, 13 år efter Muhammads födelse. Umars familj var känd för sin utförliga kunskap inom släktforskning. När han växte upp, var han kunnig inom detta område, men utöver detta var han också duktig på att sköta svärd, på att brottas och kunde talangen att tala. Som barn, lärde han sig både läsa och skriva, som var mycket ovanligt under den tiden i Mecka. Han jobbade som köpman. På grund av detta yrke, reste han mycket till andra länder, och fick på detta vis möta många olika sorters människor. Detta gav honom insyn i människors angelägenheter och problem. Umars personlighet var dynamisk, självsäker, uppriktig och framåtsträvande. Han sa alltid det han hade på hjärtat, fastän det kunde ogillas av andra.

Umar var 27 år gammal då Profeten (saw) fick sitt uppdrag. De idéer Muhammad predikade för, gjorde honom lika upprörd som de gjorde alla andra framstående personer i Mecka. Han var lika mycket emot accepterande av Islam, som resten av Quraish-släkten. När hans slavflicka accepterade Islam, slog han henne ända till han var trött, och sa till henne: "Jag har slutat att slå dig på grund av att jag är trött, och inte på grund av medlidande för dig." Berättelsen om hans godtagande av islam är mycket intressant. Av ilska, tog han en dag sitt svärd, och gick ut för att döda Profeten. På vägen mötte han en vän. När Umar berättade om sina planer för honom, berättade vännen att både Umars syster Fatima, och hennes man hade accepterat islam. Umar gick raka vägen till sin systers hus, och fann henne där, läsande ur koranen. Han gick fram till henne, och började slå henne obarmhärtigt. Blödande och med blåmärken, säger hon till sin bror: "Umar, du kan göra vad du vill, men du kan inte vända våra hjärtan bort från Islam." Dessa ord orsakade en egendomlig effekt på Umar. Vad var detta för sorts tro, som även kunde göra en svag kvinna så stark i hjärtat? Han bad sin syster att visa honom det hon höll på att läsa när han kom; koranens ord fick en snabb effekt på Umar, som direkt blev tagen av dess sanning. Han gick direkt till Profetens hus, och visade sin lojalitet.

Umar visade öppet sitt accepterande av Islam. Hans samlade till sig muslimerna och bad sina böner i Kaba. Denna gudsfruktan och djärvhet hos den framstående personen i Mecka, stärkte det muslimska samhällets moral. Han utsattes också för nöd, och när man fick tillåtelse att emigrera till Medina, lämnade han Mecka. Umars bedömningar, hans hängivenhet för Profeten (saw), hans frispråkighet och hans hederlighet gjorde att han vann förtroende hos Profeten, som annars bara hade förtroende för Abu Bakr. Profeten gav honom titeln "Farooq", som betyder "Skiljaren mellan rätt och fel". Under Abu Bakrs Kalifat, var han kalifens närmaste assistent och rådgivare. När Abu Bakr dog, visade alla i Medina sin lojalitet för Umar, och 23 Jamadi-al-Akhir, 13 e.h., blev han utvald till Kalif.

Umars Kalifat (632-634 e.kr)
Efter att ha tagit befälet, sa Umar till Medinas muslimer att:
"O människor, ni har vissa rättigheter på mig, som ni alltid kan kräva. En av era rättigheter är att om ni kommer till mig med något krav, så ska ni gå belåten därifrån. En annan av era rättigheter är att ni kan kräva att jag inte tar något orättfärdigt från statens inkomster. Ni kan också kräva att… jag stärker era gränser och inte utsätter er för någon fara. Det är också er rättighet att om ni går till krig, så ska jag ta hand om era familjer som en far skulle ha gjort. O människor, var medveten om Gud, förlåt mig för mina fel, och hjälp mig med min uppgift. Hjälp till med att införa det som är gott, och att förbjuda det som är ont. Ge mig råd angående mina plikter som har blivit införda av Gud…"

Den mest märkvärdiga händelsen under Umars kalifat var den stora expansionen av Islam. Förutom Arabien, kom också Egypten, Irak, Palestina och Iran under islamsk kontroll. Men storheten hos Umar ligger i hans sätt att regera. Han gav en praktisk betydelse till koranversen:

"Troende! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. Vare sig det gäller en rik man eller en fattig stackare, är Gud närmast att döma såväl den ene som den andre."[4:135]

En gång hände det att en kvinna gjorde anspråk mot kalifen Umar. När Umar kom till rättegången, ställde sig domaren upp för att visa sin respekt för honom. Umar tillrättavisade honom genom att säga: "Detta är den första orättvisan du gör mot denna kvinna!"

Han framhöll att hans tillsatta styresmän levde ett enkelt liv, hade inga vakter framför deras dörrar, var tillgängliga hela tiden för folket, och att han själv stod som ett exempel som de skulle följa. Flera gånger hände det att utländska sändebud som hade skickats till honom, hittade honom under ett palmträd eller i moskén under bön, och att det varit svårt att särskilja kalifen från resten av människorna. Han tillbringade flera nätter för att gå ut i Medina och se om någon behövde hjälp eller bistånd. Den allmänna moraliska och sociala situationen i det muslimska samhället är tydligt framställt av en egyptisk spion som funnits bland muslimerna. Han meddelade:

"Jag har sett ett folk, där alla tycker mer om döden än om livet, ödmjukheten mer än högmod. Ingen där strävar efter materiella ting. Deras sätt att leva är enkelt… De är jämlika med deras befälhavare. De gör ingen skillnad mellan den överlägsna och den underlägsna, mellan härskaren och slaven. När tiden för bönen kommer, lämnas ingen bakom…"

Umar gav sin regering en administrativ struktur. Han införde olika departement, bestående av skatte- armé- och statlig inkomst departement. Regelbunden lön infördes för soldater. En folkräkning hölls. Detaljerade jordöversikter gjordes för att kunna fastställa en rättvis skatt. Nya städer bildades. De ställen som kom under Umars kontroll, delades upp i mindre provinser, och tillsattes av styresmän. Nya vägar byggdes, kanaler grävdes, och hotell vid vägarna byggdes. Man vidtog åtgärder för att hjälpa de fattiga och de behövande med statliga inkomster. Han fastställde icke-muslimernas rättigheter, både genom regler och genom föredömen. Ett exempel är detta avtal med Jerusalems kristna:

" Detta är det skydd som Guds tjänare, Umar, de troendes ledare, har beviljat Eiliyas (Jerusalems) folk. Skyddet gäller för deras liv och ägodelar, deras kyrkor och kors, deras sjukdom och deras hälsa. Deras kyrkor får inte användas för boende, och de får heller inte förstöras. Det får inte ske någon skada på dem, deras områden, deras kors eller deras ägodelar på något sätt. De ska inte utsättas för något tvång inom religion, och de ska inte heller utsättas för någon skada på grund av religion. Det som är skrivet här är överenskommet av Gud, och är Hans sändebuds, kalifers och troendes ansvar att de följer detta så länge som de betalar Jizya (Skatt för skyddet).

De icke-muslimer som var med i försvaret, behövde inte betala Jizya, och när muslimer tvingades på flykt från en stad vars ickemuslimer hade betalat det till dem, fick dessa icke-muslimer tillbaka pengarna. De gamla, de fattiga och de handikappade muslimerna och icke-muslimerna fick bistånd från den statliga kassan och Zakat-kapitalet.

När Umar kom tillbaka till Medina från sin hajj år 23 e.h., reste han händerna och bad:

"O gud! Jag har blivit gammal, mina ben är trötta, mina krafter avtar, och det folk jag är ansvarig för, har spridit sig långt. Kalla tillbaka mig till dig, min Herre!"

Lite senare, då Umar gick till moskén för att leda bönen, kom Abu Lulu Feroze, som ogillade Umar på grund av någon personlig orsak, och högg honom flera gånger. Umar snurrade och föll till marken. När han fick reda på att mördaren var en icke-muslim, sa han:" Tack gode gud, för att han inte är någon muslim."

Umar dog under den första veckan i Muharram, 24 e.h. och begravdes bredvid den helige Profeten (saw).

http://www.islamguiden.com


<% Dim referer referer = Request.ServerVariables("HTTP_REFERER") %>
Tipsa din vän om denna artikel:

Din väns email:
Ditt email:

Ditt namn:






©IslamGuiden:   info@islamguiden.com
www.islamguiden.com


Bra länkar om profeten:

Engelska:
Muhammad In The Bible
Muhammad The Prophet
The Status of Sunnah in Islam
Finality of Prophethood
Prophet Muhammad
500 Hadith
Biographies



Arabiska:

Seera/Islamweb
Hadith/Islamweb
Profetens seera
Hadeeth/abobadr
Hadeeth/Islamsun
Islamiska strider
Profetens död



Svenska:

Haditharkiv