En klok ung pojke
Källa: Islamic Finder
För många år sedan, under Taabi'een (generationen Muslimer efter Sahabah), tid, var Bagdad en stor Islamisk stad. Faktum är att det var huvudstaden i det Islamiska imperiet. På grund av att det levde så många lärda där blev det Islams centrum av kunskap.
En dag, sände Roms härskare iväg en konvoj mot Bagdad med tre utmaningar till Muslimerna. När budbäraren nådde staden informerade han khalifahn om att han hade tre frågor med vilka han skulle utmana Muslimerna för att få svar på.
Khalifahn samlade ihop stadens alla lärda män. Den romerska budbäraren klättrade upp på en hög plattform och sade: "Jag har kommit med tre frågor. Om ni svarar på dem så kommer jag att lämna en stor mängd rikedomar åt er som jag har tagit med mig från Roms kung."
Vad beträffar frågorna, är de:
"Vad fanns där innan Allah?"
"I vilken riktning är Allah vänd?"
"Vad är Allah engagerad i just nu?"
Den stora församlingen av människor var tyst. (kan du komma på ett svar till dessa tre frågor?) Mitt bland de briljanta lärda och studenterna av Islam fanns en man som tittade på med sin unga son. "O min käre far! Jag skall svara honom och tysta honom!" sa ynglingen. Pojken frågade khalifahns tillstånd för att få svara på frågorna, och han fick tillstånd att göra det.
Romaren tilltalade den unga Muslimen och upprepade sin första fråga.
"Vad fanns där före Allah?"
Pojken frågade, "Kan du räkna?"
"Ja," sa mannen.
"Räkna då ned från tio!"
Så romaren räknade ned, "tio, nio, åtta..." tills han kom till "ett" sedan stannade han.
"Men vad kommer före ett?, frågade pojken.
"Det finns ingenting före ett, så är det!" sa mannen.
"Nå, om det inte finns någonting före det aritmetiska ett, hur förväntar du dig då att det skall finnas någonting före den som är Absolut Sann, Oändlig, Evig, Den Förste, Den Siste, Den Uppenbare, Den Gömda?"
Mannen blev nu överraskad av detta direkta svar som han inte kunde bestrida. Så han frågade:
"Tala då om för mig i vilken riktning Allah är vänd?"
"Hämta ett ljus och tänd det," sade pojken, "och säg mig i vilken riktning flamman är vänd?"
"Men flamman är bara ljus - den sprider sig i alla fyra riktningar, norr, söder, öst och väst. Den har inte bara en riktning," sa mannen förundrat.
Pojken utropade, "Om då detta fysiska ljus sprids i alla fyra riktningar så att du inte kan tala om för mig vilket håll det vänder sig åt, vad förväntar du dig då av Nûr-us-Samawati-wal-'Ard: Allah- Himlens och Jordens ljus!? Ljuset över ljuset, Allah vänder sig i alla riktningar vid alla tider".
Romaren blev förstummad av häpnad och förbluffad över att det fanns ett ungt barn som svarade på hans utmaningar på ett sätt som han inte kunde argumentera mot bevisen. Så, desperat ville han försöka med sin sista fråga. Men innan han gjorde det, sa pojken "Vänta! Du är den som ställer frågorna och jag är den som svarar på dessa utmaningar. Det är inte mer än rätt att du stiger ned där jag står och att jag stiger upp dit du är just nu, så att svaren kan höras lika tydligt som frågorna."
Det tyckte romaren verkade rimligt, så han klev ned från där han stod och pojken steg upp på plattformen. Sedan upprepade mannen sin sista utmaning:
"Säg mig, Vad gör Allah just i den här stunden?"
Pojken svarade stolt, "I den här stunden, När Allah, på den här höga plattformen, fann en lögnare och hånare av Islam, lät Han honom stiga ned och sänkte honom lågt. Och för den som trodde på Allahs Enhet, reste Han honom upp och etablerade Sanningen. Allah(swt) säger i Koranen:
"... varje stund är Han verksam och ingriper [i skeendena]".
(Koranen 55:29)
Romaren hade inget att säga utan återvände till sitt land besegrad.
Den här unga pojken växte upp och blev en av de mest berömda lärda inom Islam. Allah, den Upphöjde, välsignade honom med en speciell visdom och kunskap om religionen. Hans namn var Abu Hanifah (rahmatullah 'alayhi- må Allah ha barmhärtighet med honom) och idag är han känd som Imam-e-A'zam, den framstående Imamen och den lärda om Islam.
Må Allah skänka av sin Barmhärtighet på samma sätt till våra Muslimska barn som växer upp idag. Ameen.
[Skriven av: Imam Muwaffaq Ibn Ahmad al-Makki (d. 568 Hijri). Dar al-Kitab al-'Arabiy, Beirut, 1981/1401H.]
|