Vägledningens ljus

Jag försökte fly problemet genom att sova men det var omöjligt. När jag tröttnat på deras oväsen, tog jag fram mitt exemplar av Koranen, och började läsa det jag kunde med en mild röst. Så snart dessa unga män blivit tysta, började några av dem läsa i tidningar och andra somnade.

Plötsligt sade en av de med en hög röst, fastän han satt precis intill mig, "Det räcker! Det räcker!"

Jag trodde att jag hade stört honom p.g.a. att jag var för högljudd, så jag bad om ursäkt och fortsatte läsa med en viskande röst som endast jag kunde höra. Jag såg honom hålla händerna för huvudet, och därefter började han röra på sig mycket och kunde inte sitta still. Sedan reste han på sitt huvud och sade argsint till mig, "Snälla, sluta, jag står inte ut med det!!"

Sen reste han sig ur sin plats och gick iväg för ett tag, senare kom han tillbaka, hälsade mig med Salaam, och bad om förlåtelse. Han sjönk tyst ner i sin plats och jag förstod inte vad som pågick. Men efter en stund vände han sig till mig med sina ögon fulla med tårar och sa till mig med en viskning, "I tre år eller mer har jag inte satt pannan i marken, och jag har inte ens läst en enda ayah!"

´I en hel månad har jag varit på denna resa, och det finns inte en ond handling som jag inte behagat mig med. Så såg jag dig läsa Koranen och min tillvaro blev svart och mitt hjärta fylldes av förtvivlan. Jag kände som om någon strypte mig. Jag kände varenda ayah som du läste kasta sig över min kropp som en piska.

Jag sade till mig själv, "Hur länge ska denna försumlighet få fortsätta? Vart kommer denna stig att leda dig? Vad kommer att hända efter allt detta dumma lekande?" Sen gick jag till toaletten, vet du varför?

Jag hade stark vilja att gråta och kunde inte hitta någon annanstans att undvika människors blickar!´

Jag pratade med honom i allmänna drag om ånger och att återvända till Allah, då blev han tyst.

När planet landat hejdade han mig och det verkade som om han ville hålla sig borta från sitt sällskap. Han frågade mig med ett allvarsamt ansiktsuttryck. "Tror du att Allah kommer att acceptera mitt ångrande?" Jag sa, "Om du är ärlig och seriös i ditt ångrande, så kommer Allah att förlåta alla dina synder."

Han sa, "Men jag har gjort hemska saker, mycket hemska."

Jag sa, "Har du inte hört vad Allah säger: [SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!"] (Koranen 39: 53)

Jag såg honom le av lycka. Hans ögon fylldes med tårar och han önskade mig farväl och begav sig iväg.

Hur stor en människas ondska och synd än tycks vara, så finns i hennes hjärta ett frö av godhet. Om vi bara kan nå den och få den att växa, kommer den att bära frukt in sha' Allah.

Detta frö av godhet kämpar hela tiden i en människas hjärta, även när det är täckt med lager av infall och begär. När Allah vill Sin tjänare väl, låter Han vägledningens ljus stråla in i hans hjärta och vägleder Honom till de vägleddas stig. Allah säger:

”Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba de som inte vill tro”

(Koranen 6: 125)

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com