Vem har skapat Gud?
Källa: http://existerar.wordpress.com/2013/05/16/vem-har-skapat-gud/
Frågeställningen i fråga är uråldrig, och även Profeten Muhammad (frid vare med honom) kommenterade det. Det återberättas att Profeten en dag sade ”Folk kommer inte att sluta ställa frågor tills de säger, ‘Detta är Gud, Skaparen av allt, vem skapade då Gud?’” [1]
Låt oss då fundera och reflektera över denna fråga, eftersom Koranen på många ställen uppmanar de troende att tänka efter, fundera och reflektera över deras tro. [2]
Frågan i sig självt är härledd från felaktiga premisser. Ordet Gud innebär något som inte är skapat i första hand – Gud är ingen skapelse. Gud måste vara annorlunda skapelsen, eftersom annars skulle skapelsen ha skapat sig självt. Detta är en logisk omöjlighet – hur kan någonting som inte existerar skapa sig självt? Hur kan en Gud inte existera och samtidigt existera för att skapa sig själv? Detta var något som den stora teologen Ibn Taymiyyah också skrev om i sin Manhaj al Sunnah:
När det gäller det som är i sig omöjligt, t ex att en ”sak” både är existerande och icke-existerande samtidigt, så finns det ingen verklighet i det och dess existens går ej att föreställa sig (alltså att det är en logisk omöjlighet för det att existera, egen anteck.), så det kan inte kallas en ”sak” enligt konsensus. Detta omfattar idén om att skapa en annan som Han själv, och så vidare. [3]
Men låt oss anta det som ateister antar, dvs att ”om Gud existerar och har skapat allt, vem har då skapat Gud”. Då skulle man kunna fråga, vem har då skapat det som har skapat Gud. Man kan ta det ännu ett steg och fråga, vem har då skapat det som har skapat det som har skapat Gud. Man skulle i evigheter kunna fortsätta fråga vad kraften bakom kraften bakom kraften till kraften som skapade universum är. Vi kan illustrera det med ett exempel:
Föreställ dig en krypskytt som har målet i sikte och pratar genom radion till huvudkvarteret för att få tillstånd att skjuta. Huvudkvarteret säger dock avvakta, eftersom de måste söka tillstånd från högre instans. Så killen från den högre instansen söker tillstånd från killen högre upp. Chefen på den nivån säger att han måste söka tillstånd från en högre instans han med. Och så fortsätter det hela tiden…
Kommer krypskytten någonsin komma till skott? Självklart inte.
Om det fanns en kraft bakom kraften bakom kraften bakom kraften ad infinitum (alltså i oändlighet) skulle det innebära ett omöjligt scenario i världen så som vi känner till det. Låt mig utveckla detta argument ytterligare:
Låt oss säga att nu i det rum du befinner dig i finns ett oändligt antal lampor. Om du tog bort två lampor, hur många skulle du ha kvar? Den matematiskt eller filosofiskt sinnade svarar gärna ”oändlighet minus 2?, vilket i verkliga livet är irrationellt. Hur kan du räkna två lampor, räkna dem, men fortfarande ha kvar lika många?
Alltså innebär det att så fort du kan räkna lamporna så finns det inte en oändlighet av dem längre. En återgång infinitum är alltså omöjlig och ologisk. Det kan alltså inte ha varit så att en skapare skapade en skapare som skapade en skapare som skapade en skapare… i en oändlighet. Om det hela tiden fanns skapare som skapade skapare skulle skapelsen som vi känner till idag inte ha skapats överhuvudtaget, precis så som krypskytten som inte kommer till skott på grund av återgången av förfrågningar för evigt.
Eftersom skapelsen finns måste något annorlunda än skapelsen ha skapat det. Och eftersom infinitum inte existerar i den verkliga världen så vet vi att universum har en början. Den muslimska tänkaren och teologen Ibn Hazm påpekade detta och sa att anta att universum är utan början och slut är absurd eftersom vi kan räkna tiden och räkna de föremål som universum innehåller.[4] Universum måste då ha en orsak som själv är icke-orsakad, enligt de premisser vi diskuterat ovan. Denna orsak är alltså en Skapare. Detta fick den muslimska tänkaren, historikern och sociologen Ibn Khaldun att skriva:
Allting som blir till i de existerande tingens värld, vare sig de är väsenden eller antingen människors eller djurs handlingar, måste ha en tidigare rimlig orsak. Då var och en av dessa orsaker i sin tur har en början, kräver de följaktligen andra orsaker. Orsaker fortsätter att följa på orsaker i en stigande skala, tills de når den som är den yttersta orsaken till orsakerna, Honom som bringar dem till liv och skapar dem, prisad vare Han, det finns ingen Gud utom Honom.[5]
Slutsatsen är då att det måste finnas en icke-orsakad kraft bakom skapelsen. Därför är frågan inte berättigad och det måste alltså finnas En ursprunglig orsak till universums befinnande. Allt annat måste anses vara ologiskt.
[1] SAHIH AL-BUKHARI, VOLYM 9, BOK 92, NUMMER 399, EGEN ÖVERSÄTTNING
[2] SE T EX KORANEN 45:13
[3] MANHAJ AL SUNNAH, 2/294, EGEN ÖVERSÄTTNING
[4] AL-FISAL FI AL-MILAL WA AL-AHWA’ WA AL-NIHAL, EGEN ÖVERSÄTTNING
[5] AL-MUQADDIMAH (PÅ SVENSKA PROLEGOMENA, ÖVERSATT 1989), SID 450
|