Vredens märke

Första dagen spikade pojken 37 spikar. Men hur dagarna gick, så blev antalet spikar som han fick spika in i staketet allt mindre och mindre. Det var så pojken förstod att det var lättare och klokare att kontrollera sin vrede (sin nafs överhuvudtaget) än att gå och spika spikar in i staketet. Till slut, en dag behövde han inte spika en enda spik. Han blev glad och sprang till sin far för att dela den glädjen med honom. Han var också stolt över sin bedrift. Far blev glad och nöjd också att höra den goda nyheten. Fars nästa råd till sin son var nu att, varje dag framöver som han lyckas övervinna sig själv, skall han gå till staketet och ta ut en spik ur den.

Dagarna gick och den lycklige pojken kunde till slut stolt berätta för sin far att han hade tagit ut alla spikar. Var och en av dem. Fadern tog då honom vid hans hand, och de gick fram till staketet. Fadern sade:
“Du har gjort rätt, min son. Men kolla alla dessa hål i staketet. Det kommer aldrig mer att vara som förr. När du säger sårande ord i din ilska, då lämnar de spår, de lämnar ärr precis så som spikarna har lämnat hål i staketet. Du kan hugga en medmänniska och du kan dra ut kniven från henne. Men hur många gånger som helst efteråt du ber om ursäker och säger att du ångrar din handling, förblir såren där de är. Sår som uppstår efter sårande ord är smärtsamma precis som fysiska sår. Vänner är dyrbara. De gör dig glad, de lyssnar på dig, de stödjer dig och uppmuntrar dig; de är alltid där för att beröra ditt hjärta. Därför, visa dina vänner att du uppskattar dem och bryr dig om dem, gör inga hål i deras hjärtan.”

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com